Oavsett hur länge man letar så är det svårt att finna någon som säger sig vilja begränsa yttrandefriheten. Alltid, och detta gäller i högsta grad för Sverige under den här sommaren, menar de som vill begränsa friheten att uttrycka sina åsikter – oavsett i vilken form det må vara – att de ömmar för något viktigt.
De är inte emot yttrandefrihet, de råkar bara vara för något som råkar skära sig med yttrandefriheten. Det kan vara att de är emot rasism, att de vinnlägger sig om säkerhetspolitisk trygghet eller helt enkelt tycker att det är för jävligt att det går att förolämpa miljoner av människor blott genom att måla en teckning eller bränna papper med ord på.
Stabilitet, undvika upprörda känslor, skydda kränkta människor och det allmännas bästa. Det är med sådana argument yttrandefriheten naggas i kanten – även i Sverige.
Den dominanta linjen bland de som inte är emot yttrandefrihet i Sverige men som ändå vill begränsa densamma är att kritik mot religion övergår till ”hets mot folkgrupp”. Att skydda människors känslor står över friheten att begå handlingar som kränker dessa grupper.
Resonemanget är som följer: Först eldar man böcker och sedan står människor på tur, det är detta som utgör ”hetsen”. Detta är en logik som är fullt rimlig om regeringen som styr landet i vilken man bor i inte bara sanktionerar utan även deltar i bokbål på offentliga platser. Använder sig samma regering av statens resurser för att elda dessa böcker och parallellt fängsla de som författat böckerna har man en rätt hållbar hypotes; först brände de böckerna, sedan människorna.
Är det så att vi befinner oss i ett sådant avgrundsläge?
Oppositionsledaren Magdalena Andersson (S) menar att sommarens eldning av koraner på offentliga platser liknar hets mot folkgrupp. Därför bör lagstiftningen skärpas. Hon förklarade resonemanget konkret under en presskonferens som ägde rum under torsdagen: ”Vi har ju inskränkningar i yttrandefriheten redan i dag. En av dem gäller hets mot folkgrupp. Och då handlar det ju om att skärpa den lagstiftningen.”
Magdalena Andersson har helt enkelt gjort sig själv till uttolkare av vad som skiljer religionskritik och hets mot folkgrupp. ”Vi kommer alltid stå upp för att man ska kunna kritisera religion” förklarade Andersson, men tillade också att ”det som sker just nu i Sverige är ju en hets mot muslimer”.
Med det som ”sker” syftar Andersson på koraner som eldas på offentlig plats. Men, och detta är väldigt viktigt, hon vill inte att förslaget som Socialdemokraterna lade fram under presskonferensen ska begränsa sig till just eldning av koraner. ”Om man skärper lagstiftningen om hets mot folkgrupp, då är det ju inte bara bränningar som omfattas. Det är hetsen vi vill åt.”
Det här blir snurrigt. Skälet till att skärpa lagstiftningen är att det bränns böcker på offentlig plats. Men en förändrad hetslagstiftning ska inte begränsa sig just till eldning av böcker. Skulle Sverige få en skärpt lagstiftning på detta område så kommer specifikt religioner att skyddas mer än andra fenomen, exempelvis sekulära trosuppfattningar.
De som längtar efter återinförande av en hädelselagstiftning, som avskaffades i Sverige 1970, har nu skäl att fira, för det är nämligen det som är konsekvensen av att beblanda hets mot folkgrupp med yttranden som kan såra religiösa personers känslor.
Är det möjligen eldarens intention Andersson vill åt? Låt oss tänka oss två separata eldningstillfällen. I det ena fallet är det en kvinna från Iran som lindar in en koran i en slöja och tänder eld för att markera avstånd och avsky mot en religion hon lämnat bakom sig. I det andra fallet är det en svensk man som eldar en koran för att han verkligen inte tycker om religion och i synnerhet inte islam. Vem av dem hetsar? Kvinnan, mannen eller båda?
Människor upplever att angrepp på religion – vilket är en samling trossatser, existentiella reflektioner och regler – per definition är ett angrepp på människorna som lever efter dessa principer. Därför har alltid de som smädat, kritiserat eller konverterat till en annan tro i alla tider levt farligt – de ifrågasätter nämligen ett fundament för människans existens.
När den nederländske filosofen Baruch Spinoza under mitten av 1600-talet förde fram idén om en gud som genomsyrade hela existensen så uppfattades hans idéer som direkt samhällsfarliga, angränsande till ateism (och sådan var oförlåtlig på den tiden). Spinoza blev utesluten ur den judiska gemenskapen som kättare och blev en utböling. Spinozas brott var inte att ifrågasätta Guds existens utan att ifrågasätta det dittills enda acceptabla sättet att förhålla sig till Gud.
Vad Magdalena Andersson vill göra straffbart är inte att ifrågasätta Guds existens. Däremot kommer hon, om hennes partis förslag får stöd i riksdagen, i praktiken göra det omöjligt att smäda och häckla religion. Detta eftersom det alltid kommer finnas religiösa som anser att angrepp på religionen är ett angrepp på människor. Annorlunda var det inte för Spinoza – hans filosofi ansågs vara ett angrepp mot hela det judiska folket. Det gick inte att ifrågasätta Guds beskaffenhet utan att ifrågasätta hela Judendomen och därmed det judiska folket.
Med Anderssons nya definition av hets mot folkgrupp få du kritisera religion så länge ingen blir upprörd. Du får skämta om religion så länge inte Organization for Islamic cooperation (OIC) protesterar. Du får kritisera religion så länge det inte spelar någon roll att du gör det och ingen blir upprörd.
Men står verkligen valet mellan att fortsätta ha live-sända koranbränningar framför moskéer varje vecka eller återinförande av blasfemilagar? Eller finns det någon kompromisslösning som inte kringskär yttrandefriheten?
LÄS MER: Muslimska fanatiker kommer aldrig nöja sig
LÄS MER: Det är den muslimska världen som ska skämmas för sin brist på yttrandefrihet
Regeringen har föreslagit en ändring av ordningslagen vilket skulle ge polisen större rättsligt utrymme att välja platsen för manifestationer som medborgare ansöker om. Det är ingen dum idé.
Minns 2017 och Nordiska motståndsrörelsens uppmärksammade manifestationer i närheten av Bokmässan i Göteborg. I det fallet hade man kunnat tänka sig att det hade blivit en betydligt blygsammare störning av den allmänna ordningen om manifestationen ägt rum på en mindre central plats. Polisen ska inte behöva godkänna koraneldning utanför moskéer. En sådan inskränkning förhindrar inte någon från att kritisera eller smäda religioner.
Rätten att yttra sig är en sak, men det är inte liktydigt med att välja platsen för yttrandet. Det är snarare en sådan kompromiss, inte en mer fyllig hets mot folkgrupp-lagstiftning, som skulle lugna stämningen i Sverige.
Anmäl dig till Adams nyhetsbrev
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
