Det känns som att elpriserna slår rekord varje dag nu. Det rörliga snittpriset för november hamnade på 125,79 öre/kWh för elområde 3, där Göteborg ingår. I södra Sverige är det ännu dyrare.
Förklaringarna som anges av elbolag och politiker är att det är kallt. Det blåser inget. Priserna i Europa är höga och det är isläggning på älvarna, hävdas det. Vind och vatten levererar inte.
Vad är detta? En låttext av Kenneth Gärdestad eller en beskrivning av Sveriges energipolitik? Det senare, tyvärr. Däremot är en energipolitik baserad på sol, vind och vatten just en dröm.
Det är sant att naturliga faktorer påverkar. Det beror på att politikerna låter dem göra det, inte minst genom att rigga marknaden med skatter och subventioner.
LÄS MER: Vi ska elektrifiera samhället – med vilken el då?
Sverige har gått ”all in” för att satsa på förnyelsebar energi. Ringhals kärnkraftsreaktorer 1 och 2 stängdes av ägaren i förtid, utan att regeringen gjorde något åt det. Den skattesubventionerade vindkraften är en allt större del av energiproduktionen. Och med det kommer prissvängningarna. Eftersom vindkraft inte är leveranssäkert blir elen dyr när det inte blåser, och billig när det blåser mycket. När det är kallt och vindstilla är det som värst, då är efterfrågan hög men utbudet lågt, och då rusar priserna.
Med nuvarande regering lär det också fortsätta så. Målet är 100 procent förnybart år 2040. Att bygga ny kärnkraft finns inte med i planen, trots att det är fossilfritt, effektivt och enligt experterna är fullt görbart.
Nu varnar branschorganisationen Energiföretagen för att elräkningen i januari kan bli så dyr att folk redan nu borde spara pengar (DN 5/12). Och livsmedelsbolaget Pågen säger att de kommer höja priset på brödet med för att kompensera för de skenande elpriserna (SvD 8/10).
Det gör folk förbannade. Främst för att det är så dyrt. Men det finns också något annat som får det att koka i ådrorna. I alla fall på mig.
Jag känner mig kränkt som svensk. När svenskar ska uttrycka stolthet över sitt land handlar det sällan om pompösa kärleksyttringar till fosterlandet. I svenskens självuppfattning är självkritiken central: vi svenskar är passivt aggressiva, skriver arga lappar i tvättstugan och lägger väskan på sätet bredvid för att ingen ska sätta sig där. Men, som komikern Fredrik Lindström brukar påpeka, när det gäller objektiva ting, kvalitetsstandarder, problemlösning, då är Sverige bäst i världen.
Sverige är ett land byggt av ingenjörer i världsklass. 1900-talets samhällsbygge hade förvisso sina baksidor. Men det hade också enorma fördelar. På 1950-talet beslutade riksdagen att Sverige skulle anta en plan om att bygga kärnkraft, som godtogs i riksdagen utan debatt. Alla var med på det. Energin krävdes för att bygga landet. Företagen, facken och politiken på samma sida, för industrins skull och för Sveriges.
Sedan kom 1980-talet med tankeförbudet mot att forska om kärnkraft och drömmar om sol, vind och vatten. Atomkraft? Nej, tack.
Den politiska initiativkraften gick från att lägga tonvikten på samhällets hårda delar – elnät, kraftverk, det som industrin behöver för att skapa välstånd – till att enbart bry sig om en annan social ingenjörskonst, den där människan ska förbättras. Det är där vi är nu, med alla kommunala värdegrundsplaner, mångfaldsenhörningar och new public management i offentlig sektor.
Men i folks medvetande finns det gamla Sverige kvar. Det land där alla har reflex på ytterplaggen och saker och ting fungerar.
LÄS MER: Därför betalar du så höga elnätspriser
LÄS MER: Höga elpriser är ingen slump
