En majoritet av Malmös elever har nu utrikes bakgrund, det vill säga att de antingen är födda i utlandet eller har två utrikesfödda föräldrar. I åldern 5 till 14 handlar det om 50,7 procent, i ålderskategorin 15-24 är det något högre, 53,7 procent.
Räknar man även in dem som har en utrikesfödd och en inrikesfödd förälder är andelen något högre än så. Enligt Malmöforskaren Erica Righard har "två tredjedelar av de mellan 5 och 19 år i Malmö" vad hon kallar "migrationsbakgrund".
Righard förklarar för Sydsvenskan i en intervju att när man pratar om integration "tänker man som regel att en invandrad minoritet ska integreras med den inhemska majoriteten". Men det är ju inte längre möjligt i en stad som Malmö på grund av den demografiska fördelningen. Därför behöver man, menar Righard, tänka på ett annat sätt.
En lösning Righard föreslår är att elever ska lära sig skolämnen på modersmålet. Det är faktiskt ingen dum idé, givet avsaknaden av andra fungerande lösningar. Bättre att lära sig exempelvis matte eller fysik på det språk man behärskar än att lära det sig dåligt på svenska.
Men att undervisa delvis på föräldrarnas språk är, märk väl, inte någon optimal lösning. Det bästa vore förstås att dessa barn fick gå i en svensk skola och lära sig svenska för att förberedas för ett liv i ett land där svenska är det dominerande språket inom yrkesliv, i samhällsdebatten och bland myndigheter. Men det är alltså inte längre möjligt i Malmö.
Vad betyder detta? Avsaknaden av barn med svenska som modersmål innebär att språk, normer, seder, kulturella markörer inte främst kommuniceras från majoritetsbefolkningen utan av andra med utrikes bakgrund i delar av Sverige.
Detta tillstånd är en konsekvens av att man i Sverige under många decennier inte var särskilt brydd om det där med demografi. Det var ointressant eller något som högerextrema gastade om. Integrationen skulle fungera alldeles oavsett proportionerna mellan de med utrikes bakgrund och infödda. "Volymfrågan" var därför en icke-fråga i det politiska samtalet.
Den svenska logiken har varit denna: Invandraren och dennes barn kommer i mötet med det svenska systemet att bli svensk. Förskola, skola, förvaltning och arbetsplats – institutionerna kommer att utgöra integrationens fundament. Det är det väluttänkta och välsmorda offentliga maskineriet som är den avgörande faktorn – inte den svenska majoritetsbefolkningens eventuella närvaro.
Hade proportionerna mellan befolkningen ansetts viktigare hade förstås politiker i alla partier, forskare, kommunanställda och andra larmat i decennier: befolkningsfördelningen omintetgör integrationen. Men så har inte skett, eftersom man nog uppriktigt – och delvis av ideologiska skäl – inte ansåg det centralt. Och de som lyfte frågan om demografi ansågs suspekta och därmed även budskapet de framförde: att demografi spelar roll.
Från vänster har betoningen i stället legat på ekonomisk fördelning. Från höger har detta kompletterats med exempelvis språktest, stärkt språkutbildning och låglönejobb. Men grundackordet skiljer sig egentligen inte åt: Det är den svenska offentlighetens svar och utformning som man skruvar på för att förbättra integrationen. Det borde nu vara väldigt tydligt att dessa åtgärder inte spelar någon större roll när det demografiska utgångsläget ser ut som det gör.
Den viktigaste variabeln för fungerande integration och assimilation är att den del av befolkningen, som har svenska som modersmål oavsett etnicitet, bara genom att närvara där de med utrikes bakgrund lever, tillgängliggör "Sverige", med allt vad det innebär av språk och annan kunskap om den svenska kulturen.
När miljöer där modersmålstalande svenskar är i majoritet tynar bort på vissa platser i landet, företrädesvis i våra storstadsområden som Malmö, upphör den naturliga assimilationsprocessen. Och den kan inte ersättas av någon åtgärd, oavsett hur uttänkt den nu råkar vara. Förslaget från Malmö är i det här sammanhanget väldigt illustrativt.
LÄS MER: Livslång segregation börjar i förskolan
Man har gett upp om att människor som har kommit till Sverige, eller fötts här till utrikesfödda föräldrar, faktiskt ska lära sig svenska och lära sig om Sverige på svenska. Righard kallar alternativet "superdiversitet".
De unga som växer upp i en "superdiversiv" miljö får tillgång till en stor kulturell och språklig rikedom, men inte mycket av den är svensk. Det innebär att de får ett betydligt sämre utgångsläge i livet än andra unga, oavsett härkomst, som växer upp i miljöer där det svenska språket dominerar. Det är framför våra ögon som de kommande decenniernas sociala problem utvecklas.
Anmäl dig till Adams nyhetsbrev
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
