Demonstranter nära Venl i Nederländerna. (AP Photo/Thibault Camus)
Demonstranter nära Venl i Nederländerna. (AP Photo/Thibault Camus) Bild: Thibault Camus

Adam Cwejman: Därför revolterar de nederländska bönderna

Samtidigt som drivmedels- och livsmedelspriserna skenar världen över pågår en konflikt om jordbruket i Nederländerna, en av världens viktigaste exportörer av livsmedel.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

I Nederländerna blockerar bönder vägar, bär på plakat och protesterar högljutt. På vissa håll har det lett till sammandrabbningar mellan polis och demonstranter. Orsaken är den nederländska regeringens krav att utsläppen av kväve måste ned och hamna på den nivå som EU förklarat vara den acceptabla. I praktiken innebär det att en rad gårdar, varav många föder upp djur, måste stänga ned eller bli uppköpta av staten. Detta medger den nederländska jordbruksministern öppet.

Nederländernas jordbruk är högmekaniserat och ofta förlagt till områden som tidigare varit havsbotten. Produktionen är teknologiskt avancerad och skapar enorma ekonomiska värden. Men belastningen på naturen är omfattande. Den biologiska mångfalden är låg vilket får stora konsekvenser för de försvinnande få orörda delar av nederländsk natur som finns kvar. Problemen har varit uppenbara länge. Och även om utsläppen har minskat mycket sedan 1990-talet är kväveutsläppen fortfarande omfattande.

ANNONS

Vissa av landets partier hävdar att förändringen är oundviklig, även om den svider. Kritiker, däribland många av de drabbade bönderna, menar att det är ett dråpslag mot deras inkomster och, i ett större perspektiv, den nederländska livsmedelsindustrin.

Partier med stort stöd i städerna vill snabbt minska utsläppen. Ledamoten Tjeerd de Groot från liberala D66 upprepade exempelvis partiets långvariga krav på att antalet grisar, kor och kycklingar i landet ska halveras, detta medan konservativa och partier med sitt stöd på landsbygden, däribland det nystartade och populära jordbrukarpartiet BBB, kritiserar politiken för att vara okänslig och ogenomtänkt.

Vad som händer med den nederländska livsmedelsproduktionen är inte bara en angelägenhet för holländarna. Landet är världens sjätte största livsmedelsexportör. Det är inte lite för ett land vars storlek kan jämföras med Schweiz. Tittar man närmare på storleken på exporten är det än mer häpnadsväckande. Nederländerna exporterar nästan lika mycket livsmedel som Frankrike och Kina.

Alla som har botaniserat i mataffärens frukt- och grönsaksavdelning märker att många av produkterna kommer ifrån just Nederländerna. Lägger man till det faktum att Rotterdam är Europas största hamn (och den elfte största i världen) så förstår man Nederländernas centrala roll i världsekonomin. Samtidigt ska man komma ihåg att en stor del av utsläppen kommer från djur, inte från spannmålsproduktion. Men med tanke på att många länder importerar stora mängder kött från Nederländerna så spelar det ändå en stor roll för de globala livsmedelspriserna.

ANNONS

Många av de ekonomiska problemen under 2022 riskerar nämligen att förvärras av krisen i Nederländerna. Ökade priser på bränsle, konstgödsel och fortsatta flaskhalsar i de globala logistikkedjorna snarast understryker värdet av en stabil livsmedelsproduktion i Europa. Kriget i Ukraina, som är världens åttonde största spannmålsproducent, påverkar Mellanöstern och Afrika där matbristen redan är akut. Även i svenska butiker märker vi av de höjda livsmedelspriserna och redan i slutet av 2021 varnade branschorganisationen Livsmedelsföretagen för en prischock då produktionskostnaderna skjuter i höjden.

LÄS MER: Sverige måste vara berett på prischock

Att Nederländerna är viktigt för världens livsmedelsmarknader och att protesterna därmed är att betrakta som något annat än en lokal angelägenhet är en sak. Det är förhållandevis enkelt att se. Men vill man sätta protesterna i ett större sammanhang är det värt att titta närmare på parallellerna till vad som hände i Tyskland, och Europa generellt, under början av 2010-talet på det energipolitiska området. Även om det då inte ledde till några omfattande protester (det är inte så många som jobbar med kärnkraft!) så finns det en röd tråd mellan händelserna.

För omkring tolv år sedan förbjöds fracking i hela EU genom ett kommissionsbeslut. Det är en teknik varigenom gas utvinns ur marken genom att vatten pumpas ned för att öka trycket. Fracking hade kunnat göra EU självförsörjande på naturgas. Men tekniken ansågs skadlig för miljön. Så här i efterhand kan man undra om det var ett så klokt val.

ANNONS

Kort därefter fattade nämligen Tyskland det ödesdigra beslutet att lägga ned stora delar av sin kärnkraft. Olyckan i japanska Fukushima skyndade på den så kallade ”Energiwende” som drevs fram av Angela Merkel och kristdemokratiska CDU. Den gröna vändningen skulle öppna portarna till en ny grön framtid. Fossila bränslen skulle höra det förflutna till.

Men förespråkarna av denna idealistiska omställning tycktes inte brydda av den långa omställningsperioden som väntade och som fortfarande pågår, ett decennium senare. Därför kunde Ryssland med sämre miljölagar och en hög befintlig gasproduktion snabbt bli en av Europas huvudsakliga gasleverantör. Europa, och Tyskland i synnerhet, avsade sig sitt energioberoende.

Beroendet till Ryssland är så omfattande nu att om gasleveranserna från Ryssland upphör till vintern kan Tyskland snabbt kastas ned i en ekonomisk recession med resten av kontinenten i släptåg. En så pass stor andel av den tyska industrin (världens fjärde största) är liksom hushållen beroende av gas och någon ersättning i energiproduktionen finns inte. Trots omfattande investeringar i grön energi och stort stöd från EU-håll har de förnyelsebara energikällorna ännu inte kunnat skapa tillförlitliga energileveranser.

Vad har böndernas protester i Nederländerna att göra med Energiwende i Tyskland? Genom en likartad argumentation, att sätta ett mål på halverade utsläpp från jordbruket i Nederländerna till 2030, riskerar man försätta landet i en liknande situation som Tyskland gjorde genom omställningen av energipolitiken under 2010-talet. Livsmedelspriserna som globalt redan höjts dramatiskt till följd av inflationen kommer knappast att mildras av de åtgärder som den nederländska regeringen och EU nu försöker genomdriva.

ANNONS

Dessutom finns det en direkt koppling mellan frågorna då energipriserna direkt påverkar livsmedelskostnaderna. Den inflation vi har är främst beroende på just kostnadsökningar inom dessa två områden.Trots att tanken är god, på samma sätt som motiven bakom Energiwende, finns det ett mått av naivitet kring hur lätt det egentligen är att uppnå målen utan enorma sidoeffekter.

Ytterst få ifrågasätter behovet av att minska utsläppen från livsmedelsproduktionen. I synnerhet djurhållningen är en stor miljöbov. Att odla mer på mindre yta är Nederländerna världsmästare på. Men det sliter på naturen och det finns ett stort behov av en långsiktigt mer miljömässigt hållbar livsmedelsindustri.

Nederländernas jordbruk måste ställa om på samma sätt som redan har skett i stora delar av Europa. Den förändring som nu föreslås skulle göra att EU-regler efterlevs, vilket redan är normen i merparten av unionen. Men frågan är om detta är den klokaste tidpunkten att gå fram så hårt.

Isolerat kan de nederländska böndernas reaktioner därför betraktas som egoistiska och lätt hysteriska. Men här finns dessutom frågan om Västeuropas möjlighet att vara självförsörjande med livsmedel, utöver den klasskonflikt som äger rum mellan urbana eliter brydda om en miljöpolitik i framkant, och en inte oansenlig andel av landsbygdsbefolkningen vars liv helt liv kretsar kring jordbruket.

ANNONS

LÄS MER: Svenska mataffärer driver upp inflationen

Protesterna i Nederländerna är ännu ett tecken i tiden på konflikten som äger rum mellan den politiska eliten och befolkningsgrupper som av olika skäl anser sig åsidosatta eller ignorerade. De protesterande massorna, må de vara Brexit-anhängare eller de gula västarna som ondgjorde sig över höga bränslepriser, har svårt att relatera till en del politiska visioner.

De invänder mot att beslut fattas över deras huvuden utan hänsyn till hur vanliga människors liv påverkas. Utöver den dimensionen finns den kanske ännu allvarligare farhågan att beslut rörande kritiska industrier som livsmedel och energiförsörjning försätter oss i en omöjlig situation längre fram i tiden. Priset får medborgarna betala i form av högre energi- och livsmedelskostnader.

Anmäl dig till Adams nyhetsbrev

Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS