Den 1 november är det val i Danmark, meddelade landets socialdemokratiska statsminister Mette Frederiksen på onsdagen. Beslutet var väntat. Under hela sommaren har det talats om att det troligtvis blir val under hösten, inte minst efter att socialliberala Radikale Venstre, som är stödparti till regeringen, krävt det. Danmark har ingen fast valdag utan det är statsministern som utlyser folketingsval, som dock måste hållas med max fyra års mellanrum.
I Sverige fick Mette Frederiksens valvinst 2019 och den kursändring hon genomförde stor uppmärksamhet i medier och bland politiker. Frederiksen formade en ny socialdemokrati som kombinerade välfärdssatsningar med en stram invandring och fokus på ”danska värderingar”.
Den danska vägen har setts som en inspirationskälla för svenska socialdemokrater. Under de senaste åren har röster både inom och utom det socialdemokratiska partiet förespråkat en ”dansk väg”, där en vänstersväng i välfärds- och skattefrågor kombineras med en mer återhållsam migrationspolitik. Inte minst S i Göteborg har slagit in på den vägen. Bli dansk och vinn väljarna, ungefär.
Ironiskt nog ser det ut som att danska Socialdemokratiet nu kör den svenska S-strategin i valrörelsen, där S-ledaren framställer sig som det stabila alternativet i en kristid.
LÄS MER: Danmark visar vägen ur integrationsproblemen
Det ser dock inte jättebra ut för Frederiksens del. I mätningarna har Socialdemokratiet backat tre procentenheter från det senaste valresultatet och ligger nu på runt 23 procent. Inte minst har den så kallade minkskandalen varit ett sänke. För att undvika en storskalig spridning av covid-19 på landets minkgårdar – något som enligt statsministern kunde leda till ett ”nytt Wuhan” – beordrade Frederiksen massavlivning av landets minkar. Beslutet kan ha varit olagligt och flera partier vill att det ska utredas av oberoende advokater.
Som om det inte vore nog ligger vänstersidan under i opinionen. Det är med andra ord inget lysande läge för ett val sett ur Socialdemokratiets perspektiv. Anledningen till att Frederiksen ändå utlyser ett val den 1 november är att Radikale Venstre – regeringens eget stödparti –hotade med ett misstroendevotum.
Men det är inte kört för Frederiksen. Hon har två hopp.
Det ena utgörs faktiskt av den tidigare ledaren för liberala Venstre, den före detta statsministern Lars Løkke Rasmussen, som Frederiksen besegrade i valet 2019. Han har sedan dess lämnat Venstre och bildat ett nytt parti, Moderaterne, som ser ut att komma in i folketinget (spärren är två procent). Med sina fyra procent i opinionsmätningarna kan Moderaterne bli tungan på vågen i parlamentet. Taktiken är nämligen att vara en ”stark kraft i mitten” där ett samarbete med Socialdemokratiet kan bli aktuellt. Taktiken är inte helt olik svenska Centerpartiets.
Frederiksens andra hopp är att det stormar rejält till höger i dansk politik. På den borgerliga sidan är det nämligen ännu mer kaos än på vänstersidan.
Invandringskritiska Dansk Folkeparti har kollapsat och riskerar att åka ur folketinget. Venstre har tappat nästan tio procentenheter och är nu jämnstora med Konservative, som ökar från sina 6,6 procent i valet 2019 till nästan 13 procent. Det är därmed inte helt klart vem som blir den borgerliga sidans statsministerkandidat. Konservatives ledare Søren Pape Poulsen har stärkts av opinionssiffrorna och meddelat att han vill bli statsminister. Vilket inte tagits emot väl av Venstreledaren Jakob Elleman-Jensen. De två ”hackar på varandra för att framstå som det stora djuret på savannen”, som en ledare i Ekstrabladet uttryckte det.
Mitt i detta kaos kan Mette Frederiksen träda fram som den seriösa statsmannen. Talet hon höll på tisdagen under folketingets öppnande var ett valtal som signalerade ”lita på mig, jag är er ledare”. Hon talade om de kriser som Danmark och världen står inför: kriget i Ukraina, inflationen, energikrisen och klimatet. Hon berättade också om hur stolt hon var över sitt land och vilken viktig röst i världen som Danmark är. Budskapet förstärktes under den presskonferens hon höll vid lunchtid på onsdagen, där hon meddelade att hon ville bilda en bred mittenregering som kan leda landet genom krisen.
Ett socialdemokratiskt parti som riskerar att förlora makten sträcker ut handen till mittenpartierna, en högersida där två partier tävlar om att bli störst och en statsminister som försöker använda den ekonomiska krisen och kriget i Ukraina till sin fördel. Det känns bekant.
I Sverige lyckades inte S behålla makten. Men kanske blir det den svenska strategin som räddar Mette Frederiksen.
LÄS MER: Har danskarna blivit vansinniga?
