Snart ska svenska 19-åringar inte bara göra lumpen. På en presskonferens under den årliga Folk och försvar-konferensen i Sälen meddelade statsminister Ulf Kristersson (M), försvarsminister Pål Jonson (M) och ministern för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M) att regeringen återinför civilplikten. Det är den civila motsvarigheten till värnplikt, där medborgare kallas in för att utföra uppdrag som är avgörande för samhällets försvarsförmåga, som att bemanna sjukvård, barnomsorg och brandskydd samt underhålla infrastruktur. Enligt regeringen blir det första steget att stärka den kommunala räddningstjänsten.
Förslaget är väntat. En statlig utredning har redan kommit fram till att civilplikten bör återinföras. Att stärka de civila delarna av Sveriges försvarsförmåga ligger i linje med omsvängningen av försvarspolitiken, där 1990- och 2000-talens idéer om evig fred i Europa ersatts med en insikt om att Sveriges gränser måste försvaras. Att vi måste ha folk som kan rycka ut och släcka bränder i byggnader som utsatts för raketanfall är en självklar del i detta.
Ett första steg för myndigheten MSB är att förbereda just hur räddningstjänsten kan stärkas av en återinförd civilplikt, men det ska enligt regeringen vara just ett första steg. Det får inte sluta där. Rysslands krig mot Ukraina har visat att infrastruktur är helt avgörande vid en krigssituation. Under kriget har Ryssland medvetet attackerat elnätet i ett försök att försvaga den civila motståndskraften. Attackerna mot kraftanläggningar har stundtals lett till att miljontals ukrainare varit utan el.
Utöver det är det viktigt att andra delar av samhällsförmågan fungerar. Och det räcker inte att kalla in några tusentals medborgare för civilplikt. Alla aspekter måste ses över. Som delbetänkandet från utredningen om det svenska civilförsvaret konstaterar finns det en rad åtgärder som måste till för att skydda befolkningen och öka motståndskraften om det blir krig. Listan är dessvärre lång, eftersom den svenska staten åsidosatt totalförsvaret under flera decennier.
Skyddsrummen måste rustas upp. Just nu lever vi på den goda beredskap som fanns under kalla kriget. Många äldre svenska flerfamiljshus har skyddsrum, som i dag ofta används som förråd. Men i nyare bostäder har det inte prioriterats. Utredningen konstaterar att det behövs fler strategiskt viktiga skyddsrum nära mål som kan vara av intresse för en angripare.
Sjukhusen måste rustas för krigsberedskap. Och här är läget illa. Förra året släppte Socialstyrelsen en rapport som visade att det enkelt uttryckt inte finns någon plan för hur sjukvården ska agera vid händelse av krig. Sedan 1990-talet har staten och regionerna struntat i att förbereda och öva sjukvården inför ett krigsscenario. Detta trots att sjukvården är en central del i försvarsförmågan. Som katastrofläkaren Andreas Wladis uttryckt det är det en ”sjukvårdskatastrof” (Läkartidningen 11/11 2022).
Listan fortsätter. Vi har exempelvis livsmedelsförsörjningen, som riskerar att kollapsa vid händelse av krig. Livsmedelsverket har varnat för att det kan bli svält i Sverige vid händelse av en allvarligare kris eller krig. Detta eftersom vi inte har några beredskapslager längre. Till skillnad från Finland – som har lager med förnödenheter gömda på hemliga platser i de finländska skogarna. Läget blir inte heller bättre av att Sverige är beroende av import – 50 procent av all mat importeras. För 30 år sedan var den siffran 25 procent. Vid ett allvarligt läge är det inte säkert att livsmedelsleveranserna fungerar lika bra som vid normalläge. Då kan en hungerkris uppstå – särskilt om det inte finns några reservlager.
Regeringen saknar med andra ord inte uppgifter att ta tag i för att rusta den svenska totalförsvarsförmågan. Tyvärr är det mer krävande att vara efterklok än att försöka undvika problemen från början.
