Sommaren är en lögnaktig årstid. Efter en lång vinter kommer den viskandes förföriska löften om värme, avslappning och ro. Och när du som allra mest aningslös står där med shorts, sandaler och fiskehatt dumpar den en massa arbetsuppgifter på dig. Saker som du bara kan utföra på sommaren och som det är lika bra att raska på med. För snart är ju semestern över. Ur fabriksgolvet eller det öppna kontorslandskapet i elden.
Sommaren och den där bekymmerslösa friden den ska bära med sig är lurendrejeri.
Gräset ska klippas. Båten ska sättas i sjön. Badmadrasser ska pumpas. Altaner ska byggas. Gammal målarfärg ska skrapas. Cykelkedjor ska smörjas. Gäster ska utfordras, underhållas och helst ha rena sängkläder också.
Ni vet det där skämtet som vanligt folk brukar dra när de kommer tillbaka till jobbet. Nu skulle det vara skönt med lite ledigt så man kunde vila från semestern hö hö. Det är inte roligt. Det är sorgligt. För det är sant. Det bästa du kan hoppas på är en go roséfylla och att somna med magen full av grillat fläskkött. Så du kan hoppa ur sängen tidigt nästa morgon för att klippa gräset.
När folk får höra att jag kommer från skärgården brukar de fråga mig ifall jag har båt. Jag mumlar någonting ohörbart till svar. Men jag tänker ”jag såg de bästa hjärnorna i min generation förstöras av att skrapa bort havstulpaner från ett skrov.”
Sommaren och den där bekymmerslösa friden den ska bära med sig är lurendrejeri. Det är i november du kan slappa och ta igen dig på allvar.
Här är två scenarier till skräckhistorier. De döda reser sig ur gravarna för att käka upp folk. Man måste skynda sig att spika på altanen innan semestern tar slut för sedan hinner du inte eftersom du måste jobba. Jag är inte helt säker på vilken som är mest skrämmande.
Visst, nu tar jag för givet att alla som läser denna text är precis lika slappa och arbetsskygga som jag. Men vad ska man tro? Man kan öppna sin musikstreamingapp och scrolla bland spellistor för ”rest and relaxation” tills man somnar av utmattning. På Youtube finns det videos med ”white noise” och ”green noise” som räcker flera livstider. Med andra ord verkar det som svenska folkets behov av avslappning är oändligt. Så någonstans vill jag tro att viljan, rentav behovet, av att inte göra ett skit finns där. Att jag inte är ensam om mitt brinnande intresse för att slöa. Att alla avslappningsappar är ett stort kollektivt rop på hjälp.
Varje gång jag är tvungen att göra saker som skär in i min dyrbara slappartid, som att vika tvätt eller handla mat eller gå ut med soporna eller följa med mina barn på sportaktiviteter brukar jag, till en tredjedel på skämt och två tredjedelar på allvar, hojta ”sånt här har Bruno K. Öijer aldrig behövt hålla på med!”
Men döm om min bestörtning när jag i en intervju läser att han brukar ägna sig åt trädgårdsarbete. Bruno K. Öijer, själva sinnebilden av konstnären vars samhällets regler inte gäller för, kör skottkärra och står på knä i rabatter och får skit under naglarna. Kanske blir han till och med en aning solbränd.
Fan vad besviken jag blir, Bruno!
Våra förfäder hade inget annat val än att mjölka kor och bära balk och dra spakar i fabriker. De gjorde det inte bara för att överleva en dag till utan för att DU, hundra år senare, skulle kunna sitta på en bekväm stol i ett öppet kontorslandskap och maila. Tänk om de hade kunnat förutse en framtid där du inte bara tjänade fantasisummor, du kunde även sitta ner och göra det. De hade trott att det var science fiction. De hade känt ödmjuk tacksamhet över att deras slit gav dig ett bättre liv. Att då ägna sin ledighet åt att lajva kroppsarbetare är att spotta på deras minne.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
