Varför i herrans namn förvisar man sig själv ut hit? Varför i hela friden lämnar man en lokal på Haga kyrkogata, komplett med eget kafé, uteservering på torget, lummig picknickplats i slänten upp mot Hagaparken? Handlar det om späkning? Som Hieronymus i sin grotta, bankandes sig själv i bröstet med en sten för att förnimma Jesu lidande?
Eller rör det sig om botgöring? Förlåtelse? Men i sådana fall, hur syndigt har församlingsmedlemmarna egentligen levt?! 350 miljoner kronor i straffavgift signalerar Sodom och Gomorra.
Fem våningar hög (exklusive källaren), 8 000 kvadratmeter stor – den nya kyrkan i Frihamnen är reslig som en kulturinstitution på Götaplatsen (och ungefär lika dyr).
Kuben tornar över de tre flankerande lagerbyggnaderna, sticker upp som ett aztektempel över regnskogen. Med den skillnaden att den omedelbara omgivningen knappt har någon grönska alls, bara lite ogräs och några taniga träd som gör vad de kan för att strukturera dessa gropiga asfaltsvidder.
Ett ödeland likt det som växte fram runt Noaks båtvarv – för att fortsätta bibelreferenserna – som bredde ut sig i takt med att cypresskogen avverkades för virke; sedd från Hjalmar Brantingsplatsen tycks kyrkan ligga förtöjd i frihamnsbassängen, redo att kasta loss.
Om all världens djurarter får plats ombord är svårt att säga, men 3 400 fromma lamm ska i alla fall kunna armbåga sig in. Så många är man i församlingen. Bara Filadelfia i Vasastan i Stockholm är fler, vilket gör Smyrna till en av de största frikyrkoförsamlingarna i norra Europa.
På söndagsgudstjänsterna är man inte sällan 1 000 besökare. Ett ytterligare skäl till att förbli i innerstaden, kan tyckas, bland bostäderna och kollektivtrafiken. För även om Hjalmar Brantings-hållplatsen bara ligger någon halvkilometer bort rör det sig om en golgatavandring längs gunnebostängsel förbi rondeller genom oceanstora vattenpölar mellan betongsuggor och taggtrådsrullar och refuger och välta reflexkoner och flaggstänger som blivit kvarglömda efter något jippo.
Tids nog ska detta justeras, det har politikerna lovat, Frihamnen ska bli blandstad, 9000 bostäder och 15 000 arbetsplatser, ny spårvagnslinje ska dras. Frågan är bara när. Ingen vet. Den enda byggaktivitet jag noterar vid mitt besök är en ensam grävskopa som petar lite anorektiskt i marken, skyfflar makadamhögar hit och dit på asfaltstallriken.
Ambitionen ”kyrkan mitt i staden” lär dröja
Så här lyder Frihamnskyrkans gudomliga skapelseberättelse: På den första dagen (2009) föddes idén om en om- eller tillbyggnad. Arkitekter från Jönköping – förstås – rådfrågades. Och ratades. Förslaget ansågs för dyrt. För hela 50 miljoner… hm… kunde man inte få sig ett helt nytt hus för så mycket pengar?
På den andra dagen (2013) möttes församlingen med kommunala exploatören Älvstranden utveckling. Någon detaljplan för Frihamnen fanns inte (det gör det fortfarande inte), men exploateringschefen gjorde en snabb cirkel på en karta, pekade på en parkeringsplats stor som en halv fotbollsplan, ”Här nånstans blir väl bra?”.
På den tredje dagen (2018), nu med siktet helt inställt på Frihamnen, bjöds en trio Göteborgsarkitekter in. Kyrkan behövde bli en märkesbyggnad, det hade Älvstranden gjort glasklart, så här krävdes modiga grepp. Den brokiga hamnmiljön blev estetisk utgångspunkt, i alla fall för Tengboms som staplade lådor likt fraktcontainrar och Kjellgren Kaminsky som ritade tre vågtoppar i dubbelfalsad plåt.
Peter Erséus, själv frikyrklig, presenterade en lågmäld kloss i gulmelerat tegel, samma fasadmaterial som han använt i tillbyggnaden till stadsbiblioteket på Götaplatsen (Smyrnakyrkan har kostat nästan dubbelt så mycket att bygga). Stadsarkitekt Björn Siesjö avfärdade hans förslag som ett ”kommunhus från 60-talet.”
På den fjärde dagen (juli, 2019) arrangerades en internationell arkitekttävling. Designhöjden måste upp, insisterade stadsarkitekten. Och efter att ha tröskat igenom hela 50 intresseanmälningar bestämde sig juryn för Bowie, Bob och Bono, för ”starchitecterna” Kengo Kuma, Bjarke Ingels och Gert Wingårdh.
Plus ett litet Stockholmskontor vid namn Elding Oscarson, som i och för sig vunnit Kasper Salin-priset 2017 för sin tillbyggnad till Skissernas museum i Lund, men som annars mest ritat minimalistiska privatvillor i lyxsegmentet. Varje tävlande fick 300 000 – ett arvode församlingen fick vara så vänlig att hosta upp, kommunen bidrog inte med ett endaste öre.
Genom de smala fönsterslitsarna skulle ljuset silas som genom en tät tallskog – halleluja.
På den femte dagen (december, 2019) utsågs vinnaren. Och vidare mycket till diskussion var det tydligen inte i juryn. Dels för att Elding Oscarsons förslag infriade alla församlingens brokiga funktionskrav – kyrksalar, kontor, kafé, storkök, idrottshall, musikstudior – men också för att det sannolikt var det enda som höll sig någorlunda inom de ekonomiska ramarna (när Wingårdh körde sin presentation konstaterade han utan omsvep, ”Budgeten kommer övertrasseras med 75 procent, billigare än så går inte att bygga”.)
På den sjätte dagen (maj, 2020) signerades kontraktet. 2 125 kronor kvadraten. Totalt 17 miljoner. Enligt Älvstranden det kanske högsta priset någon religiös församling någonsin betalat för en byggrätt i Sverige.
En summa som kanske hade varit motiverad om stadens politiker gjort det de försäkrat, byggt den där blandstaden, men som i dag, här ute i ingenmanslandet, framstår girig i överkant, ett exempel på både högmod och frosseri och helt säkert en massa andra dödssynder.
Särskilt som Smyrnaförsamlingens motto varit tydligt från start, ”Vi vill vara kyrkan mitt i staden”. Något de kommer att få vänta på i många långa år. Hur var det nu Luther uttryckte sig? ”Här står jag och kan icke annat. Gud hjälpe mig! Amen.”
30 000 kronor kvadraten borde ha varit 60 000
På den sjunde dagen – här fanns av förklarliga skäl ingen tid för vilodag – sattes spaden i jorden (maj, 2021). Eller snarare störarna i fyllnadsmassorna. Pålkranarna bankade sig ner till 60 meters djup. Knappast den berggrund som Jesus föreskrev – ”På denna klippa skall jag bygga min församling” – men tillräckligt för att gjuta en bottenplatta och sedan resa en konstruktion som väl bäst liknas vid en hamburgare där brödet utgör kontoren och samlingssalarna och biffen den upplyfta kyrksalen.
I bottenbrödet en pelarkonstruktion. I brödlocket ett fackverk, åtta meter högt, ett virrvarr av stålstag vilandes på två hiss- och ventilationstorn. Och i biffen ett vidsträckt och öppet rum – ”Ett landskap”, som arkitekterna kallade det i tävlingsförslaget – helt fritt från skrymmande pelare, med böljande gradänger och molnformade akustikelement och en dopbassäng i form av ett ”vattendrag”. Genom de smala fönsterslitsarna skulle ljuset silas som genom en tät tallskog – halleluja.
Hur smaskig är då den här burgaren, denna Burger King i Guds rike, denna Big Mac av Big Macs? Inte så värst, tyvärr. På papperet är den ljuvlig, underbart välkomponerad, full av överraskande ingredienser.
Men i verkligheten…
En orsak är budgeten. 350 miljoner låter mycket men är, precis som Wingårdh påtalade, inte tillräckligt för att åstadkomma en ikonbyggnad i den här skalan; knappa 30 000 kronor kvadraten borde ha varit 60 000.
Man undrar hur det är möjligt för människor med en sådan här stark tro att så totalt blunda för de sinnliga värdena som arkitektur kan skapa.
En annan är entreprenadformen, där kyrkan överlåtit åt en ensam byggfirma att sköta allt, handla upp underleverantörer, fast inredning, kalkylera kostnader, prutajämkaköpslå, utan att arkitekterna haft vidare mycket att säga till om.
En tredje är stadsarkitekten, högprofilerad, debattlysten, som alltså propsar på en arkitekttävling, men som när det krisar, när arkitekterna verkligen behöver hans stöd, haft viktigare saker för sig.
Och sist men inte minst, Herren själv, Gud fader i himmelen, Jehova, den största syndaren av dem alla. Under den här processen har hans vägar sannerligen varit outgrundliga. Från att ha vurmat för arkitekternas kristallklara idé har han pö om pö förvanskat visionen, låtit sina smyrnadisciplar släta ut dess särdrag. En devalvering som Elding Oscarson förstås motsatt sig, men utan framgång – när världsalltets arkitekt sitter på andra sidan förhandlingsbordet så…
Man kan bli religiös för mindre
För att förstå vad Göteborg gått miste om måste man till Tokyo. Nyexade Jonas Elding reste dit 1999, tänkte praktisera några månader, blev kvar i åtta år. Kontoret var SANAA, 2010-års Pritzkerprisvinnare (”Nobelpriset i arkitektur”) och just deras avskalade estetik, industriella enkelhet, geometriska tydlighet och fjäderlätta interiörer är det han försökt överföra till Smyrnakyrkan.
Den uttalade målsättningen har varit att rita ett hus så lättläst att ett barn kan förstå det. Därför är kyrkoplanen kvadratisk och volymen rätvinklig som en kub. Bottenvåningen var i förslaget glasad från golv till tak, hörn till hörn, genomskinlig hela vägen från landsidan ut i älven – kaféet, gudstjänsterna och mötena skulle spilla ut på gatan. Sett på avstånd svävade den väldiga byggnadskroppen fritt, som en ark vid horisonten.
Riktigt så har det inte blivit. De diagonala sollamellerna i fasaden finns fortfarande kvar från förslaget – en referens till veteaxet, Smyrnakyrkans symbol. Liksom träfasaden – även om plankorna är smalare, kortare och ger ett rörigare intryck – som med lite fantasi kan läsas som ett svallande sädesfält ur vilket vetet växer. Men uppe på taket sticker två djävulshorn nu upp i form av hiss- och ventilationstorn.
En indragen balkong gör kuben till, tja, något annat än en kub. Och den uppglasade bottenvåningen är inte alls vidare genomskinlig, interiöra skiljeväggar i trä har satts upp där lätta gardiner var föreskrivna. Entrédörren, i förslaget försedd med ett axmönster, är nu reducerad till något som mest liknar en glasad säkerhetsdörr – ett varmt och välkomnande handslag har ersatts av en kall, slapp fisk.
Herren låter sin 47-kvadrats, digitala LED display transflektiv E45 X6 lysa mot dig…
Om de tre våningarna över den stora kyrksalen finns inte mycket att säga; tänk gipsväggar, ljudabsorbenter, nålfiltsmatta (Siesjö skulle nog kalla det ”kommunhus från 00-talet”). Piranesitrapporna som arkitekterna ritat in, festliga snövita serpentiner tänkta att bryta den strama geometrin och locka församlingen ut i atriet, har reducerats till en enda rationell spiraltrappa – här är folktomt, alla använder sig av hissarna.
Även trappan från bottenvåningen upp till kyrksalen har förvanskats, blivit stor och tung och rakare i stället för liten och nätt och rundare.
Och i stället för att du rör dig upp mot ljuset och in i salen – som i Asplunds stadsbibliotek i Stockholm – landar du i ett uringult förrum utan fönster med 2,20 i tak och rangliga klädhängare och toaletter och fläckigt betonggolv och man undrar hur det är möjligt för människor med en sådan här stark tro att så totalt blunda för de sinnliga värdena som arkitektur kan skapa.
En frustration som slutligen lindras i den väldiga kyrksalen. Här har – kors i akustiktaket – den arkitektoniska ursprungsidén bevarats hyfsat intakt. Samtliga material är förstås utbytta, färgskalan är en annan, möbleringen helt omstrukturerad, hiss- och ventilationstornen har blivit tre gånger blaffigare och mitt i salen har någon i församlingen med finfina kontakter på Elgiganten hängt en väldig videoskärm (”Herren låter sin 47-kvadrats, digitala LED display transflektiv E45 X6 lysa mot dig…”).
Men det är och förblir ett unikt rum. Genom sin slående öppenhet, 40 gånger 40 meter utan en endaste pelare. Och genom de välvda gradängerna som omfamnar rummet likt en böljande bergskedja. Och genom sin okonventionella form, kvadratiskt, demokratiskt, inte lydigt vänt mot öster och soluppgången som kutymen kräver.
Ljuset strömmar in från alla håll.
Man kan bli religiös för mindre.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Skona Järntorget från ännu fler gym och skyskrapor
LÄS MER:Jubileumsbadet är en mental bro mellan fattig och rik
LÄS MER:Recension: Liseberg Grand Curiosa Hotel
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
