Mikaela Blomqvist: Recension: ”Tvivlet” av Sara Mannheimer

Sara Mannheimers nya bok är delad i två – precis som hennes romanjag. När hon blir förälskad i en ny man blir splittringen akut och hon åker skytteltrafik mellan sin make och den nya förmågan. Men tyvärr övergår tvivlet i förvirring, skriver GP:s Mikaela Blomqvist.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Sara Mannheimers debut ”Reglerna” från 2008 handlar om en kvinna som ger sig själv tio regler att leva efter. I hennes fjärde bok ”Tvivlet” har antalet stegrats till 613. Det rör sig om Moseböckernas 365 förbud och 248 påbud om moral, hygien och religiös praktik.

Många av dem är idag självklarheter: ät inte vessla, råtta, ödla, kameleont och salamander. Andra har fördunklats av tidens gång: ”Ni skall bryta nacken av en kviga i en ravin vid en outsinlig bäck invid närmsta stad från vilken ni hittat ett lik och icke finner dess dråpare”.

Lagen talar med tvärsäker röst. Mot den ställs ett reflekterande jag som i jämnstora stycken berättar om sitt förhållande till judendomen. Jaget har judiska anor på fädernet och överväger att konvertera. Hon försöker lära sig hebreiska, besöker synagogan och firar sabbat. Hela tiden följs hon av titelns tvivel.

ANNONS

Jaget har dessutom delat sig i två: den namnlösa ordentliga som för ordet och den vilda A som ständigt hotar att ta över. Dualismen utgörs här av förnuft och känsla, själ och kropp, skrivande och liv.

Berättarens författande make O får läsa några sidor ur manus och invänder att uppdelningen är en ”litterär konstruktion”. Jag är böjd att hålla med. Fast inledningsvis fungerar det väl.

Där jaget är lycklig med O och den intellektuella gemenskap de delar sedan 18 år i en lägenhet vid en kanal, längtar A efter erotik och passion. Lusten och hängivenheten som riktas mot studiet av Torahn framstår alltmer som ett sätt att täcka över ett tomrum i relationen.

Ändå fångar Mannheimer med ovanlig glöd den glädje och det hopp om framtiden som kommer av att lära sig något nytt. Läsaren smittas av hennes entusiasm.

Ändå fångar Mannheimer med ovanlig glöd den glädje och det hopp om framtiden som kommer av att lära sig något nytt. Läsaren smittas av hennes entusiasm. Jaget drömmer om en livslång konvertering som aldrig ska hinna fullbordas, att hon bara ska få fortsätta studera. Ivern är så stor att hon lyckas driva igenom en vansinnig idé. Hon och O ska bygga en vägg mitt i lägenheten, dela av den i två och bo på varsin sida.

Det faller inte väl ut, varken för boken eller förhållandet. Jaget ger sig ut på ensam resa till en bokmässa i Vilnius, Krakow och Auschwitz, en synagoga i Wien och hennes ungdoms Prag. När jaget kommer hem har A blivit häftigt förälskad i en ny man. Skilsmässan från O måste genomföras på riktigt.

ANNONS

Nu blir ”Tvivlet” tyvärr ännu en av dessa böcker där läsaren förväntas intressera sig för författarens privatliv och obearbetade tankar, på samma sätt som en riktigt god vän (eller ännu hellre en terapeut!) skulle kunna göra. Jaget och A åker i skytteltrafik mellan de två männen, överger den ena och sedan den andra, ber om att få komma tillbaka och lämnar igen. Här blir också klyvningen, den där litterära konstruktionen, ett stort bekymmer.

Alla ogenomtänkta och impulsiva handlingar kan skyllas på A. Det är inte så mycket ett moraliskt som ett formmässigt problem. Om uppdelningen i första halvan gav kontur åt konflikten, hindrar den i andra halvan jaget från att ge sig i kast med den. Mitt i krisen slänger hon i stället ur sig fråga på fråga på fråga:

”A sover alltjämt, trots att hon fick som hon ville? Eller vem var det som drev oss att lämna O och kanalen? Är det någonting som inte har gått upp för mig? Att också A sörjer O?”

Till detta kommer ett antal resonemang om Franz Kafkas roman ”Processen” som hjälpligt knyts till den egna tillvaron. Varför utgår berättaren inte från hans dagböcker och brev? De har betydligt fler beröringspunkter med den ambivalens hon lever i. Men den största frågan är varför ingen redaktör har satt saxen i denna bok. För tyvärr slår ”Tvivlet” över i förvirring. Och orden och lagarna väger allt för lätt.

ANNONS

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Det talas alldeles för ofta om konstens syfte

LÄS MER:Recension: ”En oändligt lång vår” av Lida Starodubtseva

LÄS MER:Sara Mannheimer | Handlingen

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS