När Sara Mannheimer debuterade med romanen Reglerna 2008 gick det som en förtjust suck genom kritikerkåren. Detta var otvivelaktigt Litteratur bortom den vanliga debutantprosan; en så egenartad språkbehandling, en så tuktad allegori, en så kontrollerad glimt av existentiella bråddjup. Så nominerades hon också både till Augustpriset och till Borås Tidnings debutantpris – och erhöll dessutom det senare med motiveringen: ”en skärvigt och nervigt sårbar roman som rör sig med lätthet och humor på den glasvassa eggen mellan frihet och ångest”.
Idag utkommer hennes andra roman, Handlingen. Och tematiskt är författaren i högsta grad igenkännbar där hon rör sig på randen mellan utsida och insida, tradition och individualitet, kropp och tanke, frihet och kontroll, närhet och distans, gemenskap och integritet. Men tonen är mörkare, allvaret djupare och det muntra, närmast galghumoristiska från Reglerna borta.
Huvudpersonen är också denna gång en kvinna någonstans i den yngre medelåldern. När romanen inleds är det höst och hon har just fått ett Hem i vars lugna ro hon ska ta sig an ”förädlandets konst”. I hemmet rör hon sig mellan tre utrymmen: Lagrutan dit hon emellanåt flyr för att lindra ångesten genom att putsa på en redan blänkande diskbänk, Mellanrummet som alla Hemmets dörrar leder både till och från och så Rummet med Ryggarna. Det är framförallt i det senare som romanens stora drama utspelas. Det är där hon med rituell vördnad, ja, skräck men också åstundan försöker närma sig den väv av liv, minnen, normer och anspråk som utgörs av litteraturen, den väv som verkar så självklar för vissa, men som hon själv dittills inte velat eller lyckats bli en del av. Som sin begynnelsebok väljer hon med ett bultande bildningskomplex den franske språkteoretikern Roland Barthes Litteraturens nollpunkt.
Roland Barthes dog 1983 efter att ha blivit överkörd av en skåpbil. När Handlingen slutar är det sommar och romanjaget befinner sig i sitt bibliotek. Barnet hon väntat men förlorat lever vidare i korta dikter och prosastycken och ges den historia som litteraturen kan skänka också den som är död. På golvet ligger ett vildsvin som just förolyckats av en bil och i nästa stund befinner sig kvinnan i en dikt och kan se utan att se, eftersom hon är ”inuti den mörka lena grismagen”.
Kanske symboliskt i överkant? Nej, ändå inte. Det finns inga enkla sanningar i Handlingen, ingen enkel handling över huvudtaget. Tvärtom leder många uppslag inte alls dit jag förleds tro att de ska föra, utan viker i stället av, tvekar, stannar till, vänder tillbaka. När huvudpersonen, förkrossad av förlusten av barnet och arg på mannen som vägrar sörja, uppslukas av Inger Christensens diktsamling Alfabet, hennes ”skärande vackra sång” som åkallar allt det som finns (”Förändringen finns, fiaskot, filigranet och fåglarna fåglarna, falken och frukterna finns”) och samtidigt griper tag i Virginia Wolfs Ett eget rum och Simone de Beauvoirs Det andra könet, ja, då förvissas jag om att nu kommer förlösningen: litteraturens port består inte som hon dittills trott av alla dessa män, utan av de stora kvinnorna. Men inte, inte alls så lätt.
Istället sällar sig strax Imre Kertesz till Inger Christensen, båda tagna ur biblioteket, insmugna under kudden. För kanske var det ”ur detta par Imre och Inger som alla mina litterära lustar och övningar skulle få liv”. Och när barnet, det diktade barnet, till moderns fasa drar ut bok efter bok ur bokhyllan och dessutom knycklar ihop sida efter sida till lustfyllda bollar, ja, då byter modern också plötsligt sida, betagen av barnets lust och skratt, och hjälper till att slänga ner också de böcker som står högre upp i hyllorna. Bara för att i nästa stund återinträda i sitt bibliotek och finna varje bokrygg intakt …
Klart är egentligen bara att Handlingen handlar om en mager kvinna, ganska ensam, som drömmer om att låta kroppen svälla och ta sig in i det litterära universum hon fått med modersmjölken. Lika klar är hennes tvekan: För vilket liv erbjuder egentligen litteraturen? Finns där överhuvudtaget något verkligt liv?
Född 1967 i Göteborg.
Glaskonstnär och författare.
Driver glashyttan Stockholm Heta Glas.
För sin debutroman Reglerna (2008) belönades hon med Borås Tidnings debutantpris.
