Litteraturrecension
Anneli Khayati & Mikael Sjömilla | Modigt med Vilma och Loppan
Rullstolen blir en självklar del i böckerna om Vilma och Loppan. Ingrid Bosseldal har läst.
Ingrid P Bosseldal
ANNONS
Litteraturrecension
Rikard Wolff | Rikitikitavi – en folkhemsberättelse
Rikard Wolffs självbiografi är en smärtsamt självutlämnande historia som andas kärlek och försoning, skriver Ingrid P Bosseldal.
Litteraturrecension
Joyce Carol Oates | Änkans bok
Änkans bok är Joyce Carol Oates ordflödande sorge-arbete efter makens oväntade död. En bok som väckte kritik i USA. Ingrid P Bosseldal har läst.
Litteraturrecension
Sara Mannheimer | Handlingen
Tonen är mörkare i Sara Mannheimers andra roman Handlingen, men författaren känns igen där hon rör sig på randen mellan utsida och insida, frihet och kontroll, skriver Ingrid P Bosseldal.
Litteraturrecension
Stefan Einhorn | Änglarnas svar
Änglarnas svar är en roman som ställer frågor. Om svek, försoning, överlevnadsstrategier. Ingrid P Bosseldal har läst.
Litteraturrecension
Bengt Ohlsson | Rekviem för John Cummings
Bengt Ohlssons bok om Ramonesgitarristen Johnny Ramone är en rörande berättelse om en man som långsamt dräneras på sin manlighet utan att förlora sin mänsklighet, skriver Ingrid P Bosseldal.
Litteraturrecension
En luggsliten modershistoria
Moderspassion är en berättelse om kärlek och vidrigaste sorg, om kön, klass och kvinnlig utkastadhet, förnedring, vanära och revansch. Men det är inte inte någon riktigt helgjuten roman Majgull Axelsson skrivit, tycker Ingrid P Bosseldal.
Litteraturrecension
Anna Fredriksson | Sommarhuset
Det handlar om en arvstvist där historiens grundförutsättningar gradvis förskjuts i Anna Fredrikssons roman. Ingrid P Bosseldal har läst.
Litteraturrecension
Martin Jonols | Biljana är inte kär!
Bruksromaner från en förvirrad tillvaro. Ingrid P Bosseldal har läst två böcker som utspelar sig i gränslandet mellan barn och tonår. Det går att högläsa ur Martin Jonols tredje bok om Biljana – Biljana är inte kär – också för nyblivna trettonåringar. Inte hela, kanske. Men väl valda stycken. Som när Biljana äter frukost ihop med sin pappa och vill vara snäll men blir tokig av hur löjligt pappan sjunger, hur han mumsar på sin smörgås, hur han dräller smulor på golvet och hur han fetflåsar när han försöker andas. Eller som när mamma stryker Biljana över håret , frågar hur det är och – trots att Biljana bett om att få sura ifred – ändå måste säga att om Biljana vill prata om till exempel killar, så finns mamman alltid där. Biljanas inre monolog – där hon konstaterar att hon faktiskt hellre skulle prata med deras tokiga magister Levelius hund än mamma – får det att rycka glatt i mungiporna.
Litteraturrecension
Anne Holt & Even Holt | Flimmer
Pusselbitarna i syskonen Holts thriller är många, men det är porträttet av stjärnkirurgen Sara Zuckerman som stannar kvar, skriver Ingrid P Bosseldal.