Recension: ”Tidens smala näs” av Sven-Eric Liedman

I sin nya essäbok inbjuder Sven-Eric Liedman läsaren att gå med på promenad och att ta del av hans tankar om livet, historien och dagspolitiken. Trots att författaren ställer en dyster diagnos på samtiden så är "Tidens smala näs" inte någon pessimistisk bok, skriver Robert Azar.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Sven-Eric Liedman skriver i sin nya bok om hur skrivandet har blivit en "andra natur" för honom. Hans produktivitet är sannerligen imponerande. Det var inte länge sedan som hans meditation över ålderdomen låg på bokhandelsdiskarna. Och nu har vi nöjet att ta del av ännu en essä, rik på reflektioner, hugskott och anekdoter.

Undertiteln – "Tankar i en vilsegången tid" – är inte missvisande. Essäboken breder ut sig som en 183-sidig solfjäder av strödda betraktelser över olika ämnen. Personliga minnen, som sträcker sig tillbaka till författarens tidiga barndom, varvas med idéhistoriska reflektioner och sociologiska iakttagelser.

Stilen är kåserande och rytmisk med en strävan mot tydlighet. I de historiska exposéerna finns ett folkbildande anslag som påminner om tonen i Liedmans breda idéhistoriska verk från millenniets början. Stundtals förvånar han med en ovanlig knorr eller ett pastoralt ordval. Dessa kreativa inslag gör läsningen lustfylld. Vilket även gäller de passager i vilka den ålderstigne professorn ger sig hän åt naturlyriska svärmerier.

ANNONS

Inledningsvis ägnas åtskilliga sidor åt utvecklingstanken och dess historia. Med sordinerad nostalgi blickar Liedman bakåt och fastslår att den framstegsoptimism som en gång funnits i Sverige har fördunstat. Han tänker sig att tilltron till det gemensamma har urholkats sedan nyliberalismens genombrott på 80-talet. Vi har nu skapat ett omänskligare samhälle och i framtiden hägrar orosmoln.

"Tidens smala näs" utgör en bitsk reflektion över några av samtidens mest angelägna problem. Liedman angriper privatiseringen av vården och indigneras över att det ovärdiga friskolesystemet tillåter privata aktörer att göra vinster på skattepengar. Han lyfter fram exempel på det kunskapsförakt som präglar vissa makthavares inställning till klimatkrisen, och påtalar de chockerande inkomstklyftorna.

I "Tidens smala näs" inbjuder Liedman läsaren att gå med på promenad och att ta del av hans tankar om livet, historien och dagspolitiken.

Han ondgör sig över Sverigedemokraterna och de borgerliga partiernas undfallenhet inför partiet. "SD skriver kravlistor till regeringen, och regeringen effektuerar." Inför den brådstörtade digitaliseringen slår Liedman vakt om värdet av mötet ansikte mot ansikte.

De finaste passagerna är de som präglas av författarens förundran inför det lilla livet såväl som det stora. På bokens första sida skildrar han ett lättdaterat barndomsminne. På radion kungörs att Harry Martinson har invalts i Svenska Akademien och Liedman kan minnas hur hans far glädjer sig åt detta. Själv drabbas han dock av en aldrig tidigare upplevd fasa.

ANNONS

Han tolkar ångesten som en följd av att han plötsligt inser att "jag var jag och aldrig skulle komma ut ur detta medvetande och denna kropp som var jag". Hur denna förundransvärda upplevelse kan kopplas till Martinsons inval låter han vara osagt.

I "Tidens smala näs" inbjuder Liedman läsaren att gå med på promenad och att ta del av hans tankar om livet, historien och dagspolitiken. Framställningen störs av en del upprepningar, samma tankegångar blir framförda vid åtskilliga tillfällen, och ibland kan kompositionen kännas något improviserad.

Trots att Liedman ställer en ganska dyster diagnos på samtiden så är "Tidens smala näs" inte någon entydigt pessimistisk bok. Han fröjdas över vårens återkomst och glädjer sig över barnbarnsbarnen. Man bör vara pessimist i tanken och optimist i handlingen, skriver Liedman med en blinkning åt Antonio Gramsci.

Måhända är skimret från utopins sol förutsättningen för att vi ska tro på och verka för en mera rättvis framtid. Dess milda ljus faller också över bladen i denna beaktansvärda bok.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Recension: ”Skapelser” av Malte Persson

LÄS MER:Recension: ”Året hos Hyperboréerna” av Jesper Svenbro

LÄS MER:Recension: ”Kniven i elden” av Ingeborg Arvola

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS