På Djurgården bland träden i Lill-Jansskogen reser sig, likt ett tempel, ett av Stockholms äldsta vattentorn – den nästan 80 år gamla Uggleviksreservoaren. Dess framtid är osäker efter ett ganska nyligen fattat rivningsbeslut, vilket dock har överklagats.
I Daniel Birnbaums roman ”Schellenbergs ring” är vattentornet essentiellt. Bokens berättare – en konsthistoriker, amanuens vid Nationalmuseum – kallar byggnaden för ”det norra templet”. Hans vän, arkitekten Paul, ritade templet, men det är bara den namnlöse berättaren som till fullo förstår dess inneboende kraft.
Daniel Birnbaum – konstkritiker, kurator, filosof, översättare, tidigare chef för Moderna Museet, numera ledare för konstinstitutionen Acute Art i London – debuterade skönlitterärt 2018 med ”Dr. B.”, en dokumentärroman om farfadern Immanuel Birnbaum, tysk-judisk journalist som strax efter andra världskrigets utbrott flydde till Sverige och drogs in i en härva av dramatiska händelser.
Den nya romanen har vissa likheter med den förra: berättelsen utspelar sig främst under krigsåren; persongalleriet består i huvudsak av autentiska, ofta välkända människor.
Den tyska skulptören Arno Breker, konstnärerna Isaac Grünewald och Eric Grate, museichefen Axel Gauffin, skådespelarna Pina Menichelli och Kristina Söderbaum, diplomaterna Sverker Åström och Folke Bernadotte, den senares hustru Estelle, den italienske författaren Filippo Tommaso Marinetti, modeskaparen Coco Chanel samt, icke att förglömma, den karismatiske SS-officeren Walter Schellenberg, är några av de gestalter som figurerar i Birnbaums suggestiva skådespel.
Det svindlar till momentant men yrseln är mer lustbetonad än olustig.
1942 får berättaren det föga ärofyllda uppdraget att – inlåst i en plomberad godsvagn – lotsa en samling svenska konstverk genom ett krigshärjat Europa till detta års beryktade Venedigbiennal, präglad av fascistiska tongångar. Många nationer deltar ej: ”Inga ryssar. Inga fransmän. Inga berusade britter.” Men Sverige är på plats, om än med den vilsne berättaren som enda representant. I tyskarnas paviljong är det däremot liv och rörelse.
Det är under dessa dagar som den svenske amanuensen fascineras av och blir bekant med Walter Schellenberg.
Från Venedig gör berättaren en utflykt till den närbelägna staden Ferarra för att betrakta ett antal märkliga fresker, vars skönhet han upplever så intensivt att han kollapsar. Han förs tillbaka till Sverige med sjuktransport. Resten av romanen är förlagd till Stockholm och utspelas fram till krigsslutet. Berättaren möter ånyo Schellenberg och ledsagar honom andäktigt till Uggleviksreservoaren, det norra templet.
Daniel Birnbaum, som var chef för Venedigbiennalen 2009, har med glimten i ögat skrivit en tät och förbryllande roman, lika outgrundlig som underhållande. Här finns allvar och tyngd, men berättelsen domineras av färgerna, lättheten, skönheten och, inte minst, miraklet i konsten när den är som mest påträngande och berörande.
Jag tror att Birnbaum, åtminstone stundtals, har upplevt en stark glädje när han har skrivit romanen, en upprymdhet som smittar av sig. Men ibland känner jag mig bortkommen, tappar nästan fotfästet, har svårt att hänga med i de snabba tankegångarna. Det svindlar till momentant men yrseln är mer lustbetonad än olustig.
Nästan gång jag befinner mig i Stockholm ska jag bege mig till Lill-Jansskogen för att beskåda Uggleviksreservoaren, om den alltjämt finns kvar. Kanske kan romanen, bland mycket annat, betraktas som en plädering för dess fortsatta existens.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Recension: ”Vi ses i augusti” av Gabriel García Márquez
LÄS MER:Recension ”Middagen” och ”Sömmerskan och vinden” av César Aira
LÄS MER:Recension: ”De ovärdiga” av Roy Jacobsen
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
