Att arbeta med kultur i Sverige i dag är att se sitt skaparfläsk sticka ut, i sorgliga, av syrebrist blånade bitar, ur en askgrå korsett. Detta inser jag när jag läser Lasse Åbergs konstnärliga minnespotpurri “Samlade fragment ur ett spretigt liv”. Medan jag läser, och därmed leker att jag är Lasse, känner jag hur korsetten löses upp, en hyska i sänder.
Tänk när han skriver: “Bland de mest udda saker jag gjort – som att åka vattenskidor på två gitarrer, köra en amfibiebil iförd frack och hög hatt, vara omslingrad av en tigerpyton eller köra motorcykel klädd i riddarrustning – så tillhör en av de mest skruvade att måla en riktig häst som en dalahäst.” Något han gjorde i filmen “Cowboy in Sweden” 1970, med Lee Hazelwood i huvudrollen.
Jag menar inte att ingen skulle kunna göra samma sak i dag – men nu skulle det göras först när ett fullgott reklamsamarbete var på plats, och när det väl var gjort skulle debatten om allergiska hästägares rätt till frihet från färgkemikalier rasa på sociala medier.
Ja, boken får mig att inse att kulturknuttar av i dag lever i ett konstnärligt kamp eller flykt-tillstånd, ständigt korrigerade av formmedvetna förståsigpåare och snöpta av budgetmödisar som inte kan tänka sig konst som bara existerar, på samma sätt som regn existerar, utan att man vet om det kommer att skapa tillväxt eller förödelse.
När jag som barn såg honom på tv som Trazan och Stig-Helmer misstänkte jag omedelbart att han var min hemlige, biologiske far.
Min fascination för Lasse Åberg är nästan lika gammal som jag själv. När jag som barn såg honom på tv som Trazan och Stig-Helmer misstänkte jag omedelbart att han var min hemlige, biologiske far. Än i dag tycker jag att likheten är slående – det är något med kroppshållning, ansiktsdrag och naiv livshållning som gör att jag inte kan ruska av mig känslan av släktskap.
Förmätet av mig, givetvis. Ändå förstärks upplevelsen när jag läser om hans många eskapader under 1900-talets mitt, innan han blev folkkär och, till skillnad från undertecknad, besatt av Musse Pigg (jag föredrar mupparna Ernie och Bert).
En kort tid på 60-talet hade Lasse och hans fru Inger ett pysselprogram i Svt där Lasse satt och virkade. Det blev sågat. De var också statister i en vanvettig Monty Python-sketch på 70-talet, och blev supna under bordet av Pythongänget.
Och tänk att redan som yngling spela gitarr tillsammans med Janne Schaffer, fast man själv inte ens spelar särskilt bra. Allt detta förstärker min tes att de i dag så bespottade 40-talisterna (Lasse Åberg är född 1940) i mångt och mycket, om de hörde till den skapande och annorlunda människosorten, tillbringade sin krafts dagar i en veritabel drömtillvaro.
De kunde bli vuxna och fria utan att ha en massa pengar, skapa konst som inte behövde generera några pengar alls, tänka och materialisera sina tankar utan att pengar hade med saken att göra.
Jag skönmålar säkerligen. Men ändå!
Lasse Åbergs livshållning går på tvärs mot dagens religiösa dyrkan av stålar
I dag är Lasse Åberg ett slags konung, inte av djungeln eller skidbacken, utan mer i största allmänhet. Men han behåller sin utstrålning som nyfiken, lite eljest gosse, inte minst i denna bok.
När han beskriver sitt Musse-samlande förklarar han att han mest vill kunna hålla upp föremålen och visa: “Titta vad jag har hittat!” Han är inte en av “bankfackstyperna”, förklarar han.
Och i slutet av boken kommer den ultimata bekräftelsen på att vi är, om inte släkt i rakt nedstigande led så åtminstone själsfränder. När Lasse som barn gick och köpte strömming med sin mamma kunde de njuta av det terapeutiska skvaller som då var självklart i affären.
I dag är att köpa strömming “blaha, blaha. Ett bårhus är jättemysigt jämfört med frysdisken i det gigantiska personalfria supersnabbköpet.”
Just det! Och allt hänger samman. Lasse Åbergs livshållning går på tvärs mot dagens religiösa dyrkan av stålar och oantastlighet, och denna hållning genomsyrar hela hans gärning, från ballongdansen till glaskonst.
Hans bok är ett lika prestigefritt som intelligent äventyr i en ljuvlig, drunknande värld av infall och lust.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Recension: ”Systrarna” av Jonas Hassen Khemiri
LÄS MER:Recension: ”Kungen 50 år på tronen – en biografi” av Roger Lundgren
LÄS MER:Lasse Åberg sammanfattar sitt liv i bildografi
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
