Mikaela Blomqvist: Recension: ”Om uträkning av omfång 1” av Solvej Balle

I över trettio år gick danska Solvej Balle och bar på idén om en romanfigur som ständigt vaknar upp samma dag. För henne har tiden gått – men inte för någon annan. En märklig bedrift, skriver GP.s Mikaela Blomqvist, om boken som fick Nordiska rådets litteraturpris i fjol.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS

Premissen för danska Solvej Balles roman ”Om uträkning av omfång 1” kan verka lite konstlad. En kvinna vaknar upp till den 18 november om och om igen. Tiden går för henne men inte för någon annan och inte för världen i stort. I en intervju läser jag att författaren har burit på idén i över trettio år. Kanske är det därför som boken trots allt framstår som helt självklar och verklig. Jag läser den en misstänkt lugn lördag och drabbas av en absurd oro: Tiden kan väl inte ha gått sönder också för mig?

Så är lyckligtvis inte fallet men jag kommer knappast vara ensam om att leva mig in i Tara Selters belägenhet i höst. Hon bor i ett ärvt hus på landsbygden i franska Flandern tillsammans med sin make Thomas. De är unga, älskar varandra och försörjer sig genom att sälja illustrerade antikvariska verk. Den första 18 november befinner sig Tara på arbetsresa i Paris. Det är en förförisk tillvaro Solvej Balle skriver fram – och genast saboterar.

ANNONS

När romanen inleds är det nämligen redan den 18 november nummer 121. Den stillastående lyckan har sedan länge blivit kväljande. Tara orkar inte fler dimhöljda dagar med Thomas där hon först måste återge för honom vad de sa och gjorde i går, i förrgår och dagen dessförinnan. Hon gömmer sig i husets gästrum, börjar skriva den bok vi läser och funderar på hur hon ska kunna ta sig ur upprepningen. På sista sidan är det den 18 november nummer 365.

”Om uträkning av omfång 1” inleder en serie om sju romaner som alla följer Tara Selter. Fyra delar är färdiga och utkomna på danska. De tre första tilldelades Nordiska rådets litteraturpris i fjol. Till vintern kommer andra delen ut på svenska. Ninni Holmqvist svarar för den perfekt klingande översättningen. Böckerna är planerade för utgivning på 17 olika språk.

Alla lovord är befogade för romanen är en märklig bedrift. Solvej Balle lyckas gifta samman den stillastående konstprosan med spänningsromanen.

Alla lovord är befogade för romanen är en märklig bedrift. Solvej Balle lyckas gifta samman den stillastående konstprosan med spänningsromanen. Det typiskt långsträckta nuet utgör i ”Om uträkning av omfång 1” själva den gastkramande intrigen. Och det nogsamma registrerandet av naturens minsta vändning, av omgivningens alla läten och av främlingars förehavanden på stan driver paradoxalt nog handlingen framåt.

När Tara Selter vaknar upp till ännu en novemberdag men tycker sig förnimma något av september i ljuset är det således inte ett uttryck för den estetiska sensibiliteten hos vår hjältinna. I stället är det en ledtråd som skulle kunna leda henne fram till den 19 november. Det är nästan som att Solvej Balle driver med den till intet syftande välskrivna prosan. Också hennes egen text är uppdelad i välbekant jämnstora block.

ANNONS

Så hör Solvej Balle förstås till det som i Danmark lite spefullt har kallats för ”Ritter-Sport-generationen”. En grupp unga författare som under tidigt nittiotal tog examen från Poul Borums nystartade författarskola i Köpenhamn och skrev just prosa som till det yttre liknade den fyrkantiga tyska chokladkakan. Jag tänker att det är först med ”Om uträkning av omfång 1” som den verkligen har hittat sin form.

Romaner i genren tenderar att vara vackra men slutna. Allt är som det är och inget särskilt står på spel. ”Om uträkning av omfång 1” präglas tvärtom av den munterhet som kännetecknar all stor litteratur och som – slår det mig när jag läser – nog egentligen är förnimmelsen av liv.

Tara Selter sträcker sig hela tiden ut mot läsaren i hopp om att finna en räddning. Ju större hennes ensamhet är, desto mer insisterande blir romanens värld.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Det talas alldeles för ofta om konstens syfte

LÄS MER:Recension: ”En oändligt lång vår” av Lida Starodubtseva

LÄS MER:Recension: ”Om det fanns en plats som var min” av Helena Österlund

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS