Recension: ”O dåna Ocean” av Lord Byron

Under 1800-talet blev Lord Byron en litterär superstjärna tack vare sin förmåga omvandla hjärnans brus till dikt. Resultatet präglades ofta av en morbid livsglädje med dragning till det destruktiva. Gunnar Hardings översättning är en bragd i sig, skriver Robert Azar.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS

Lord Byron tycks vara en av 1800-talets mytomspunna gestalter som vi fortfarande (om än med viss tvekan) ger tummen upp till. Det var inget slätstruket med den mannen. Hans liv och diktning var ett stort donquijoteskt konstverk.

Den som gjort mest för att stimulera det vacklande intresset för engelsk romantik är Gunnar Harding. Hans verk från millennieskiftet, i vilka han översatte romantikernas viktigaste dikter och skisserade deras biografier, utgör en litteraturhistorisk grundbult.

Nu har han flätat samman ännu en krans av Byronöversättingar. "O dåna Ocean" utkommer till 200-årsminnet av diktarens död. Bakom utgivningen ligger Västerlandets vackra reflex att fira sina frihetskämpar och poeter.

ANNONS

Den nya boken består mestadels av urval ur de omfångsrika dikteposen "Childe Harold's Pilgrimage" och "Don Juan". I det förra diktar Byron om unge Harolds resor runtom i Europa. Men hans "Grand Tour" urspårar till en inre och yttre irrfärd. Ynglingen drabbas av melankoli inför alltings fåfänglighet; människornas falskhet gör inte saken bättre.

"Childe Harold" brukar läsas semi-biografiskt. I likhet med sin antihjälte hade Byron lämnat England och rest omkring i världen. Förmodligen drevs han i landsflykt, misstänkt för erotiska förbindelser med män och sin halvsyster.

Boken blev en av de första litterära försäljningssuccéerna och var stilbildande för en kader av imitatörer. Men Byron är oefterhärmlig. Dikten är skriven i en svårdefinierbar genre som kan karaktäriseras som ett episkt delirium på spenceriansk vers. Versen är folklig, underhållande, introspektiv och habil med medvetet arkaiserande accenter.

Den torde vara oerhört svåröversatt, men Harding har lyckats bevara både klarheten och det romantiska skimret i språkdräkten.

Vad är jag? Ingenting; jag boning tar

i dig min själ, som över jorden går,

av ingen sedd, men som själv iakttar.

Det finns en glöd som pyrt i många år.

Byron besatt den märkliga förmågan att omvandla sin hjärnas brus till dikt. "Childe Harold" bjuder på alltifrån solnedgångar, långa farväl, spanska städer, vackra kvinnor till synpunkter på Wellingtons ansvarslösa spenderande. Nyckeln till hans geni ligger nog i att han, med en lätt självironisk touch, kunde överföra sitt inre pyrande delirium till stelnad skrift – för att därigenom distansera sig från det.

ANNONS

Här sätter Byron ord på den specifika tröst som naturen kan skänka den ensamma människan.

Som den sanna diktare han var, lyckades Byron översätta sin existentiella utsatthet till en text som blev meningsfull och njutbar även för andra.

Det lika brokiga eposet "Don Juan" skrevs i ett senare skede av Byrons liv, då han förgäves försökte skaka av sig en alltmer betungande bitterhet. Harding har ofta valt att översätta de partier som innehåller diktarens allmänna reflektioner över människans villkor.

De flesta av dessa mynnar ut i ett tröstlöst ackord. Men dikterna underbyggs även av en orgelpunkt av morbid livsglädje som tycks förbunden med en dragning till synd och destruktivitet. Stundvis förvånas man av kraften i den mörka galenskap som skimrar till i Byrons röst. I ett rubbat tonfall – som Harding har öra för – utsmyckar han dikterna med små burdusa inpass.

Men ibland är livssmärtan ren och stilla som en spegelblank sjö. Harolds betraktelser vid Genèvesjön hör till de mest minnesvärda bladen. De utgör ett kondensat av det finaste som den ibland något tjatiga romantiken har att bjuda på. Här sätter Byron ord på den specifika tröst som naturen kan skänka den ensamma människan.

Säg mig, vem

vill inte hellre där finna sitt hem

och lida där, än se hur överflöd

ANNONS

får känslorna att flyta trögt som slem

hos dem vars blick är utslocknad och död

och ser i marken ner med tankar utan glöd?

Hardings genomarbetade översättningar förmedlar en känsla för det mod och den glöd som var Byrons. Den subversive lorden tvekade inte att ta det extra steget ner i mörkret.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Recension: ”Tidens smala näs” av Sven-Eric Liedman

LÄS MER:Recension: ”Skapelser” av Malte Persson

LÄS MER:Recension: ”Året hos Hyperboréerna” av Jesper Svenbro

Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS