Recension: ”I’m a fool to want you” av Camila Sosa Villada

”I’m a fool to want you” handlar om travestis, spanska för transvestiter, som på olika sätt lever i samhällets marginaler. Saga Wallander läser en novellsamling som rör sig i gränslandet mellan realism och surrealism, sex och våld – och där språket vägrar gå med på verkligheten det beskriver.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Omslaget till den argentinska författaren Camila Sosa Villadas novellsamling ”I’m a fool to want you” är glansigt och rosa och i ett plastigt material, som får mig att tänka på barndomens flickböcker, utgivna någon gång på nittiotalet och inköpta på antikvariat för en billig peng några år senare. Böcker med oskyldiga intriger och lyckliga slut.

Vid omslaget slutar likheten – i Sosa Villadas novellsamling är våldet och utsattheten genomgående. Majoriteten av novellernas huvudpersoner är travestis, spanska för transvestiter. De är prostituerade och missbrukare eller endera, och lever på olika sätt i samhällets marginaler.

Genom den korta beskrivningen låter det som om novellerna är mörka, samhällskritiska och socialrealistiska. På sätt och vis är det precis så. Men novellerna är också – majoriteten av dem åtminstone – mycket surrealistiska.

ANNONS

I novellen ”Tröstens hem” lever travestin Flor De Ceibo med sin morbror som utnyttjat henne sexuellt sedan hon var barn. Hon försörjer sig genom prostitution och efter att ha råkat ut för två exceptionellt vidriga torskar hamnar hon på ett fält vid sidan av den motorväg där hon brukar gå och sälja, medvetslös och blodig. I närheten finns ett kloster vars systrar satt i system att dyka upp som räddande änglar när travestis som hon råkat ut för våldsamheter.

Frågan är om de verkligen räddar henne. Novellen rör sig i gränslandet mellan omsorg och våld, där en flock märkliga djur som liknar hundar representerar det sistnämnda.

Det är som att språket vägrar gå med på verkligheten det beskriver, som att det vill omvandla den.

Också i den sista novellen ”Sex bröst” är djuren närvarande, där blir en mycket ung travesti med barn, och hon föder inte människor utan valpar. Förlossningen är novellens slutscen, men den inleds lika makabert, med en fördrivning av alla travestis och deras anhöriga upp i bergen. Där, i det oländiga landskapet, slår de sig till ro och lever och dör tillsammans.

Ovanstående referat är ett exempel på att novellsamlingen rör sig i gränslandet mellan realism och surrealism, sex och sexuellt våld. Det är intressant på många sätt, olikt något annat jag läst. Det finns drag av gurlesken – det flickaktiga draget till sin obehagliga spets.

ANNONS

Kanske är den bästa genrebeteckningen för ”I’m a fool to want you” socialsurrealism. Men samtidigt inte. För språket motsvarar inte våldstematiken, det är expansivt och rappt, fullt av förskönande omskrivningar, plötsliga liknelser, och känsloladdade adjektiv. Det är som att språket vägrar gå med på verkligheten det beskriver, som att det vill omvandla den.

Som grepp är det intressant, men svenskan haltar. Ibland är det korrekturfel, ibland meningsbyggnaden och ibland enskilda ord som gör läsningen upphackad: jag hajar till och blir osäker, frågar mig om man verkligen kan säga så?

Ett exempel på det är från ”Sex bröst”. I ett avsnitt säger berättaren ”Jag saknade staden något sinneslöst”. En generös läsning är att översättaren velat hålla sig nära det spanska ”sin sentido” i en så ordagrann bemärkelse som möjligt, i stället för att använda svenskans ”sanslöst”.

Kanske är det en ordlek, att sakna något utan sina sinnen. Kanske är det bara ett misstag. Hur det än är sticker det i ögonen och drar ner helhetsintrycket. Valet att behålla ordet travesti funderar jag också länge på, men landar i att det fungerar – det hade inte varit bättre att översätta det till ett motsvarande svenskt begrepp, som det daterade och klanglösa transvestit.

ANNONS

Mitt slutgiltiga omdöme är att Sosa Villada är en mycket originell författare, i positiv bemärkelse. Surrealismen är förförisk och våldet kompromisslöst i ”I’m a fool to want you”, det har jag inte sett förut. Boken hade dock tjänat på att stanna längre hos en redaktör.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Recension: ”Jag tar inte farväl” av Han Kang

LÄS MER:Är David Norlin nästa Lydia Sandgren?

LÄS MER:Recension: ”Far inte till havet” av Elin Anna Labba

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS