”Den hemliga gästen” av Nita Prose i översättning av Manne Svensson, Albert Bonniers förlag
Debuten ”Städerskan” introducerade en oemotståndlig huvudperson, Molly Gray, som nu är tillbaka. Den unga damen med det ålderdomliga språket har i ”Den hemliga gästen” avancerat till städchef och längs vägen också lärt sig ett och annat om det sociala spelets regler – utan att tappa sin unika personlighet, tack och lov.
Precis som i första boken utspelar sig handlingen på Regency Grand Hotel där Molly arbetar. Det har gått några år sedan Molly upptäckte en död gäst på ett rum när hon skulle städa och personalen ser nu fram emot finbesök av en känd deckarförfattare. Det dukas upp i tesalongen där J.D. Grimthorpe ska avslöja en hemlighet, men han hinner bara börja prata innan han faller död ner med koppen i handen.
Än en gång hamnar Molly mitt i en mordutredning och än en gång dyker kommissarie Stark upp för att på bästa pusseldeckarvis ta reda på vilka som kan räknas som misstänkta. Det visar sig att vissa svar kan hittas i Mollys barndom och nu måste hon försöka minnas händelser som hon länge förträngt. De återblickande episoderna ger även utrymme för fina skildringar av det starka band som Molly och hennes mormor fått när mamman varit frånvarande. Själva mysteriet är lagom klurigt och driver berättelsen framåt, men man läser minst lika mycket för att få veta mer om denna egensinniga person och underhållande berättare som har koll på etiketten i alla situationer. ”Armbågar har aldrig på ett bord att göra”, som hon påpekar vid en lunch med en vän som just blivit anklagad för stöld.
”Änkan” av Helene Flood i översättning av Leo Gefvert, Polaris
Förväntningarna på norska Helene Floods tredje psykologiska spänningsroman finns med redan från start; det har den vassa debuten ”Terapeuten” och uppföljaren ”Betraktaren” bäddat för. ”Änkan” inleds med kapitelrubriken ”Tjugofem dagar efter” och vi får snart veta att romanens tideräkning utgår från den dag då Erling tog cykeln till ett möte men föll ihop och dog inte långt hemifrån. Kvar finns berättaren, änkan Evy, och hennes tre vuxna barn med familjer – och jakten på sanningen. Varje kapitel landar i ett före eller efter dagen för tragedin och som läsare flyttar man runt alla sina pusselbitar för att försöka förstå hur de ska sitta ihop.
Flood är fenomenal på att skapa spänning som bygger på osäkerhet. Inget kan man veta säkert och det finns inte en enda person att lita på. Evy iakttar, berättar och förmedlar men är själv vilsen i tillvaron och ifrågasätter sina egna upplevelser. När hon börjar gräva i fallet, som kanske inte var en olycka, verkar det som att någon är ute också efter henne – eller? Den suggestiva stämningen speglas i språket som aldrig rusar i väg och som vågar lita på läsaren.
”Änkan” är fullständigt uppslukande och jag läser i ett svep, utan att höra omgivningen och med diverse misstänkta ända in i mål. Flood kastar in flera hisnande vändningar och efter drygt 200 sidor presenteras information som får mig att utbrista: ”Ja, men såklart!” – vilket inte betyder att pusslet på något sätt är lagt. Det är en ruskig thriller och skicklig feelbad.
”Glädjens brunn” av Emmy Abrahamson och Hanna Jedvik, Albert Bonniers förlag
Historien om hur författarna Emmy Abrahamson och Hanna Jedvik fann varandra på nätet och började skriva deckare tillsammans – utan att ha träffats – vore perfekt för ett reportage signerat radiojournalisten Ann Ek. Men nu är hon bara en karaktär i dessa författares deckarserie och får i stället stå ut med att än en gång tvingas samarbeta med den tvära kollegan Esti Prybyszewski. Den omaka men också dynamiska duon gjorde succé med sitt grävjobb i första boken, ”Den store konstnären”, och får nu ett nytt uppdrag att sätta tänderna i: att ta reda på vad som hänt med två kvinnor som försvunnit i sekten Glädjens brunn. Samtidigt har Ann kommit på att hon vill skiljas från sin make och fortsätter att dämpa sin ångest med alkohol och andra substanser. Göteborgaren Esti å sin sida försöker landa i Malmö med allt vad det innebär.
Berättarperspektivet skiftar hela tiden mellan Ann och Esti, som trots uppenbara olikheter ändå har skapat ett band sedan förra boken. De irriterar varandra men någon form av vänskap har också vuxit fram bakom fyndiga repliker och himlande ögon, vilket är en fint skildrad utveckling. Det är just balansen som är styrkan i den underhållande serien om radiohjältarna; humorn är svart och bjuder på dråpliga scener men här finns även ett mörker som är på riktigt liksom en ständigt närvarande kärlek till karaktärerna.
Fortsättning följer såklart. Nästa uppdrag presenteras av chefen Jeppsson på slutet och det lär inte dröja så länge innan bandspelaren åker fram igen.
”Det brinnande bladet” av Katrine Engberg i översättning av Mia Ruthman, Forum
Efter fyra böcker med två kriminalare i Köpenhamn i centrum har danska deckarförfattaren Katrine Engberg påbörjat en ny deckarserie. Den handlar om brottsutredare Liv Jensen som har sina skäl att lämna jobbet i Ålborg för att flytta till Köpenhamn där hon hyr in sig i källaren hos en familj. Hon hoppas på nytt jobb och bestämmer sig för att arbeta som privatdetektiv tills vidare, vilket mest handlar om försäkringsbedrägerier och andra mindre pulshöjande ärenden. Men så hör en vän och kollega av sig och vill ha hjälp med ett kallt fall – ett ouppklarat mord på en journalist. Liv nappar, trots att det innebär att hon måste återvända till Jylland.
Parallellt följer vi Hannah och hennes far, som Liv hyr sitt rum av, och som båda sörjer efter ett självmord i familjen. Dessutom verkar det vara något som inte stämmer med broderns och sonens dödsfall – och vad betyder den skrift som han har lämnat efter sig? Engberg väver skickligt ihop de olika karaktärernas öden och fogar samman nu och då på ett trovärdigt sätt med tillbakablickar till 40-talet och andra världskriget. Det är många trådar och spår att hålla reda på, men historien håller sig oftast på banan och lyckas undvika att bli rörig.
Spänningen håller i sig till den dramatiska upplösningen och man anar att nya uppdrag väntar för Liv – förhoppningsvis också mer av samspelet med den äldre kollegan Petter som fungerar som hennes mentor. Även andra relationer i denna kriminalroman är omsorgsfullt skildrade med detaljer som dröjer sig kvar.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Recension: Fyra deckare att plöja i jul
LÄS MER:Recension: Fyra deckare att läsa i vinterkylan
LÄS MER:Recension: ”Jag kommer att hitta nyckeln” av Alex Ahndoril
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
