Varje epok har sina terrorister. Vår tid har inceln. En ung man som vill ligga med kvinnor men upplever sig nekad, skyller på feminismen, radikaliserar sig själv på nätet, blir någon form av nazist, skaffar vapen och iscensätter ett massmord – varpå hans terroristkarriär tar slut. Anders Behring Breivik förblir ikonisk för denna genre.
Backar vi däremot femtio år tillbaka i tiden, finner vi en helt annan ikon: yrkesrevolutionären. Han som brinner för sin sak, reser från land till land, på falskt pass eller i kapat plan, begår dåd efter dåd – och får alla kvinnor i säng. Sådan var den myt som byggdes kring Ilich Ramírez Sánchez, mer känd som "Carlos Schakalen". Under 1970-talet älskade pressen att skvallra om hans sexiga livsstil och flera gånger uppgavs han även ha skymtats i Sverige. Detta var en tid då internationella terrorister inte sällan kunde få igenom sina krav: fångar frigavs i utbyte mot kidnappade, flygplan ställdes till förfogande och kommunikéer lästes upp på bruten engelska i österrikisk tv. Visserligen förde inget av detta terroristerna en tum närmare deras strategiska mål. Men för Carlos tycktes gränsen mellan strategi och livsstil vara flytande.
Carlos ömsom charmar, ömsom skryter om hur många han har dödat.
Nu har han snart suttit trettio år i franskt fängelse. Men i stället för att låta sig reduceras till en incel har Carlos faktiskt gift sig med sin advokat. Enligt uppgift även legat med samtliga fem tidigare advokater, alla kvinnor, i fängelsets besöksrum. I samma rum tog han under flera års tid även emot det svenska författarparet Eric Ericson och Susanna Ericson Wallstén. Resultatet har blivit en rätt udda bok.
Författarna tycks inte söka svar på några frågor. De redogör elegant för sina möten med Carlos, men som läsare känner jag till en början att texten förblir platt. Sedan ändrar jag mig och tänker att just plattheten är ett smart val.
Carlos ömsom charmar, ömsom skryter om hur många han har dödat. Han ljuger friskt och duckar alla följdfrågor. Varvar högstämda tal om kvinnosaken med misogyna kommentarer och oanständiga förslag. Här finns inget djup att försjunka i. Det är Carlos själv som i all sin uppblåsthet är en platt karaktär.
Detta personporträtt handlar följaktligen mer om narcissism än om terrorism.
Exterroristen skrävlar om hur han brinner för "revolutionen" och ser sig som en intellektuell gigant – men visar noll tecken på att drömma om ett annorlunda samhälle. Under sin karriär vände han kappan efter vinden: ena året mörda rumänska avhoppare på uppdrag av säkerhetstjänsten Securitate, nästa år sitta i Damaskus och fira Hitlers födelsedag med en gammal nazist. Carlos skrävlar om att döda judar utan att ens framstå som särskilt övertygad antisemit. Det enda han brinner för är att få sin egen betydelse bekräftad. Framför allt av kvinnor, sexuellt.
Detta personporträtt handlar följaktligen mer om narcissism än om terrorism. Det är tydligt att Carlos drivkrafter var av helt annat slag än de tyska vänsterterrorister som han flera gånger samarbetade med, i ett fall även fick barn med. Tyskarna var politiskt belästa typer som revolterade mot sin nazistiskt anstrukna föräldrageneration; de valde vapnen först efter att ha prövat andra kampformer. Den venezuelanska överklassungen Carlos verkar däremot aldrig ha intresserat sig för kollektiv organisering. Han räknar sig själv till krigarnas kast: att vara yrkesrevolutionär "sitter i blodet".
Inför detta dravel kan författarna inte göra mycket annat än att associera i sidled, på lite distraherat men samtidigt elegant sätt. Man känner blickarna flacka i fängelsets besöksrum. Frustrationen växer över vilken självfixerad jättebebis som de fått på halsen och till slut låter författarna denna frustration ta över hela berättelsen. Det är snyggt genomfört och får Carlos fraser att eka så tomma som de är.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Recension: ”Så var det med det” av Jan Emanuel Johansson
LÄS MER:Recension: ”Elon Musk” av Walter Isaacson
LÄS MER:Recension: ”Spelkungen” av Johanna Bäckström Lerneby
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
