Jag demonstrerade inte med Thunberg (tidigare ”Greta”), men skrev välvilligt om henne ett par gånger. Att hon drev en god sak och inte visade ”ett uns vilja att skaffa sig egen makt. Runt hörnet väntar inte ett politiskt parti med henne som ledare”.
Hennes goda sak var att klimatpolitiken bör följa vetenskapen. Vem kan vara emot det? Så tillsammans med miljoner andra gav jag henne en plattform.
Nu har hon bytt agenda och metod. Inga möten med politiker. Nu spärrar hon ingången till riksdagen. Nu är det antikapitalism, Israel och mediernas fuffens.
Låt mig vara tydlig.
Jag tror att den politik Thunberg önskar skadar klimatet. Jag skulle aldrig givit plattform åt antikapitalism.
Jag anser att Israel dödat oförsvarligt många i Gaza, men den yttersta skulden tillskriver jag terrorister, diktaturer och deras kollaboratörer. Jag skulle aldrig givit plattform åt någon som bortser från det sammanhanget.
Jag tror inte på en global mediakonspiration. Jag skulle aldrig givit plattform åt någon som stödjer den tropen, särskilt inte i samband med kritik av den judiska staten – här finns en historia som stinker.
Så nu agiterar Thunberg emot sitt eget löfte, likt politikern som vänder kappan efter valet. Förr försökte hon påverka politiken. Nu är budskapet att runda demokratin.
Mattias Svensson, SvD, blev språkrör för åsikten att Thunberg sviker. Honom är det synd om. För att inte hånas som surögd borgargubbe lyssnar han på Thunbergs försvarare med en grimas till leende medan han kokar inombords.
Lossa på slipsen, Mattias. Kontextualister finner narrativ i varje vrå, grumligt vatten i ett vårregn. Att rusta för fred betyder egentligen att önska krig. När Magdalena Andersson ville vända på varje sten kallade hon egentligen gängen för ohyra (som ju finns under stenar). Att vara vit med dreadlocks är egentligen rasism.
Symbolvärdet i att den arga ungdomens mest hyllade förebild avfärdar den demokratiska metoden bör därför inte viftas bort.
Allt döljer något. Allt ingår i ett narrativ. Men att en av världens främsta opinionsbildare blockerar parlamentets port betyder ingenting?
Det stämmer att narrativ påverkar och kan orsaka illdåd. Minns när högerns retorik gavs skuld för Breiviks massmord. Det var att svepa med för stor håv, men i snävare bemärkelse stämde resonemanget. Breivik var inte ensam. Han var politisk och ute efter vänstern. Det fanns ett narrativ.
Radikaliserade våldsverkare drivs undantagslöst av tänkta förebilder som manar just dem till handling. Att förebilderna tar avstånd från våld är då bara tomma ord med en listig blinkning till de utvalda.
Symbolvärdet i att den arga ungdomens mest hyllade förebild avfärdar den demokratiska metoden bör därför inte viftas bort.
Detta borde Thunberg ha sagt: ”Jag har ett nytt budskap. Följ mig, men sluta koppla ihop mig med Fridays for Future. Jag förstår att det kan kännas konstigt, men mitt löfte, det som fick er att lyfta mig till Vita huset och FN:s generalförsamling, gäller inte längre. Nu tänker jag visa hur klimatkrisen hör ihop med andra orättvisor. Att medierna döljer sanningen. Krossa kapitalismen! Stöd Palestinas folk!”
Det vore en ärlig ursäkt till oss som gav henne makt. Idealismen skulle inte längre skyla den politiska aktivismen. Självklart får hon sittstrejka framför riksdagen, vi lever i en demokrati, men nu måste också hennes politiska motståndare tillåtas kritisera henne utan att mötas av nedlåtande kommentarer: ”Är ni så rädda för en flicka som spelar luffarschack med några kompisar framför riksdagen?”
Ja, ganska rädd.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Låt oss få tala om våra sår utan att bli hånade
LÄS MER:Recension: ”Den sista sommaren: När gängen mördade ett barn” av Karl Enn
LÄS MER:Visitationszoner behöver inte alls vara kränkande
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
