Sofia Larsson: Inte bibliotekets roll att råda bot på stök

Att Kortedala bibliotek portar ungdomar under skoltid känns väl mer eller mindre naturligt. Under skoltid ska elever vara i skolan.

Men låt oss skrapa lite på ytan här. Se det utifrån bibliotekets roll att tjäna medborgarna. Ungdomarna är en brokig skara medborgare som vid en bra dag är hoppet och ljuset i denna konfliktfyllda och stundvis mörka samtid, vid en dålig dag en stökig grupp som många tycker borde veta hut, de är ouppfostrade och vissa borde ”åka hem” (extremt otydligt påhopp från grupper av vuxna som enligt mig kanske är de som borde veta hut!).

Alla älskar biblioteket, detta samhällets sista utpost för “lika för alla” och “till för alla” och inte en spänn kostar det, ifall du sköter saker i tid. Alla får komma, alla är välkomna. Det är en utmaning. Alla följer inte normen, alla är rätt olika, men likväl ska bibliotekarien möta samhällets alla människor. Och ungdomar som sagt, ärligt talat kan de vara rätt störiga. Precis som rasisttanter och alkisgubbar.

Vi har skolan vars uppdrag ni alla kan googla, ”LGR22”. Och uppdraget biblioteket har enligt bibliotekslagen. I skolan har vi regler kring allt, konsekvenstrappor och omkringpersonal. Tät kontakt med vårdnadshavare. Verktyg som en bibliotekarie inte har. Gränsen måste dras, i Kortedala drogs den och personalen uppger att det blivit bättre. Bibliotekets roll är att förmedla kultur, litteratur och information. Inte råda bot på stök.

Nå, jag vet hur det känns att möta ungdomar som spelar fotboll där de inte får, åttor och nior som hamnar i regelrätta slagsmål och detta ”utåtagerande” som i skolans värld är något vi kan möta i bamba, i klassrum och i skolbiblioteken.

Det är många i samhället som behöver få vara på biblioteket och vi måste samsas, stora som små. En bibliotekarie är just en bibliotekarie, ingen väktare, fritidspedagog eller snut

Det är jobbigt. Fruktansvärt jobbigt. Men det finns grader av allt. Jag tar hellre 20 fotbollar och hotar med att förbjuda alla sportsliga yttringar för all framtid än hot, hot om våld, slag, skrik, långa ramsor av vidriga ord och stök. Stök äter upp en. Man oroar sig för de mindre barnen, man ser de elever som ängsligt tittar på, de vill bara läsa och ha det mysigt.

Att ha förväntningar och krav på ungdomar är bara danande. Man kan inte fara runt som en galning bland småbarn och äldre. Framför allt inte på biblioteket. De flesta ungdomar vet detta men i grupp glömmer de ibland bort sådant. Kollektivt hjärnsläpp.

Jag älskar Kortedala bibliotek, jag bor nära. Har gått dit med mina barn i alla år. Jag värnar om vårt fina bibliotek. Med det sagt tycker jag att de med all rätt kan kräva att elever under skoltid ska vara i skolan. Så de kan få tjäna andra grupper i samhället i lugn och ro. Det är många i samhället som behöver få vara på biblioteket och vi måste samsas, stora som små. En bibliotekarie är just en bibliotekarie, ingen väktare, fritidspedagog eller snut.

Tillsammans med skolan (och de vuxna där) kan (och ska!) ett bibliotek vara en fantastisk resurs, men som uppehållsrum utan vuxna som eleverna har en relation till och utan den elevkännedom vi i skolpersonalen har är det svårt. Samarbetet är viktigt, även efter skoltid och vi skall hjälpas åt. Men vi har olika verktygslådor. Instanser i närområdet kan gå samman, dialoger kan föras.

Kanske kan Kortedala biblioteks beslut att porta skolungdomar ses som en signal till politikerna om att samhällets olika instanser som är till för alla inte kan kompensera för den brutala ekonomiska misshandel skolväsendet genomlever just nu.

Fotnot: Sofia Larsson är skolbibliotekarie på Svartedalsskolan.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Skolbibliotekariens dagbok – så ser Sofia Larssons vecka ut

LÄS MER:Högstadieelever portades från Kortedala bibliotek

LÄS MER:Sex kulturchefer i upprop mot läskrisen: Här är våra tre krav

Sofia Larsson