Den franske filosofen Bernard-Henri Lévy skriver i en inledande redaktionell text till tidskriften La règle du jeu från 2022 att inspirationen till numret – Comment lisez vous? (Hur läser ni?) – kom från surrealisterna, som 1919 gick ut till ett antal författare med frågan: Varför skriver ni? Sammanlagt 177 inflytelserika personer intervjuas i numret om sina läsvanor. En av dem som tillfrågades var den franske presidenten Emmanuel Macron.
Återkommande har jag tänkt på hur komplicerat det är att skilja skrivandet från läsandet. Båda aktiviteterna är intimt förknippade med varandra. Författaren bör vara bergfast förankrad i läsandet. I linje med denna tanke lyfter Lévy fram att Jorge Luis Borges inte var mer stolt över de böcker han författat än över dem han lyckades läsa. (”Borges n’est pas plus fier des livres qu’il a écrits que de ceux qu’il a su lire”.) Borges hade en solid erfarenhet av studiernas danande betydelse för skrivandet.
Det noggranna läsandet förutsätter, likt skrivandet, en varaktig intellektuell ansträngning. I denna iakttagelse om förhållandet mellan att skriva och läsa finns något avgörande: Omsorgsfullt bearbetade texter tenderar att framstå som genomsyrade av ett gediget läsande.
Den läsande kommer återkommande att stöta på ett motstånd
Den franske skriftställaren Philippe Sollers varnade för att dagens författare inte läser tillräckligt. (”Sollers reprochait souvent aux écrivains du jour de ne pas lire assez”). Läsningen av kvalificerad litteratur utgör enligt Sollers författarskapets grund. Han använde sig av Oscar Wildes formulering; ”the critic is an artist, the artist as a critic.” Write-reader och read-writer samtidigt. Jag frågar mig: Är den underkastelse som läsandet kräver inte längre något prioriterat?
Studier fordrar ensamhetens stillhet. Läsandet vilar på att koncentrationen kan upprättas. Biblioteket kan förvandlas till en helig plats, som erbjuder såväl ett inre som ett yttre rum. Att läsa är en konstform; närheten mellan läsandet och skrivandet upprättar en egen värld. Det behövs en ateljé.
Låt oss ställa en lika svår som angelägen fråga: Hur uppstår kärleken till läsandet; till att erfara lusten till texten, le plaisir du texte, som är Roland Barthes uttryck?
Den läsande kommer återkommande att stöta på ett motstånd. Att övervinna tillkortakommandet – motståndet – vid läsningen är en genomgripande upplevelse. Den utgör utgångspunkten för fördjupad kunskap. På andra sidan motståndet finns lusten.
Kan vi rentav tänka tanken att det avgörande inte är varför vi läser
Varför läser vi? Det finns av naturliga skäl olika drivkrafter till läsandet. Man kan läsa för att fly en alltför plågsam verklighet och i det skrivna hitta en annan. Man kan studera för att förstå skilda delar av en obegriplig realitet; för att försöka hitta en mer sann bild. Man kan läsa av nödvändighet, men också för att få erfara den befriande känslan av igenkännande.
Kanske låter sig en tydlig åtskillnad mellan nödvändighet och lust inte upprättas; kan en läsning börja utifrån ett krav för att så småningom mynna ut i en upplevelse av förlösande klarhet? Kanske börjar vi att läsa en text av oklara skäl och fortsätter genom att vi får tag i något såväl utanför som inom oss själva. Läsaren har begett sig ut på en resa mot ett okänt slut.
Kan vi rentav tänka tanken att det avgörande inte är varför vi läser. Läsandet är nödvändigt; det är en inre självgående urkraft som har satts i rörelse. Läsningen är till syvende och sist ett sätt att erkänna oss som de ofullständiga människor vi faktiskt är.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Vi kan inte medicinera bort det jobbiga i livet
LÄS MER:En Picassomålning kan vara lika viktig som vetenskap
LÄS MER:Freud sitter inte på facit till dagens svåra frågor
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturchef Johan Hilton tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
