Psykoanalysen föddes i en wiensk judisk miljö i spänningsfältet mellan human- och naturvetenskapliga discipliner, och har liksom alla andra teorier uppkommit i ett historiskt sammanhang som präglats av sin tids idéer och strömningar.
I takt med lärans tillblivelse formades såväl en ny terapeutisk praktik som ett originellt bidrag till den västerländska idéhistorien och vetenskapen. Psykoanalysen uppkom i en historisk situation där ett stort antal nya och omvälvande frågor ställdes. I detta kollektiva intellektuella arbete deltog filosofer, forskare, författare, läkare, psykologer och vetenskapsmän av skilda slag och inriktningar. För att närma sig svaren på tidens frågor krävdes ett djärvt tankearbete och kreativitet.
I dag finns omkring 25 000 psykoanalytiker i åtminstone 35 länder. Över 12 000 av dem tillhör den av Freud grundade internationella psykoanalytiska föreningen (IPA). I Västvärlden har den internationella psykoanalytiska föreningen funnits sedan början av 1900-talet. Lokala psykoanalytiska föreningar bildades i bland annat Wien 1908, i Paris 1926 och i Stockholm 1934.
Dessa föreningar består och verksamheten fortsätter. Intresset för den psykoanalytiska teorin och praktiken är ökande i länder som Kina och Indien. I Göteborg leder undertecknad sedan många år ett seminarium där vi studerar olika texter som är relevanta för det psykoanalytiska fältet; bland annat skrifter av Sigmund Freud. Vi gör det utifrån ett idéhistoriskt och akademiskt perspektiv. Antalet deltagare ökar för varje år.
Freud kan inte läsas som en tänkare som innehar ett facit över de frågor som tiden och den lidande människan i dag ställer sig.
Allt detta är inte ett resultat av att Sigmund Freud var, som vissa kritiker hävdar, en så kallad lögnare. Snarare är det en följd av att han lade grunden till en teori som betonar vikten av att den psykiskt plågade personen får möjlighet att bli lyssnad till.
Att i ett fördjupat samtal kunna möta sig själv, sitt ursprung, sin ensamhet, sin oro, sina konflikter, sin sorg, sättet på vilket den enskilde kan förbinda sig till den andre och möta den osäkra framtiden. Han kunde därigenom peka ut det omedvetnas betydelse för det mänskliga själslivet. På detta vis blev psykoanalysen också en teori om människans samhälleliga existens.
Freud kan inte läsas som en tänkare som innehar ett facit över de frågor som tiden och den lidande människan i dag ställer sig. Psykoanalytikernas uppgift består i att översätta en teori till ett nytt sammanhang; i en värld som sedan Freuds bortgång i stora stycken har förändrats. Detta översättningsarbete kräver känslighet, kunskap, kreativitet och ett tänkande befriat från dogmatik.
Men låt oss samtidigt komma ihåg att människan, som vid sekelskiftet 1900, fortfarande är längtande, i behov av att tala och bli lyssnad till och beroende av andra för att kunna leva sitt liv på ett värdigt sätt. Till detta ska läggas att vi alla en dag ska dö, som Sigmund Freud gjorde den 23 september 1939 i London.
Dessa existentiella frågeställningar försöker 100 000-tals patienter världen över ta sig an tillsammans med sina psykoanalytiker. Ibland med mer framgång, understundom med mindre.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Freuds försvarare duckar den viktigaste kritiken
LÄS MER:Psykoanalysen har alltid smutskastats
LÄS MER:Freuds försvarare duckar den viktigaste kritiken
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
