Sigmund Freud avbildad i sitt arbetsrum 1938.
Sigmund Freud avbildad i sitt arbetsrum 1938. Bild: SIGMUND FREUD MUSEUM

Billy Larsson: Freuds försvarare duckar den viktigaste kritiken

I GP 14/2 menar Mikaela Blomqvist att psykoanalysen ska förstås mer som humaniora, snarare än naturvetenskap. Problemet är att Freud inte uppfyller kraven för att bedriva humanvetenskap, eftersom han använde sin egen fantasi som evidens, skriver Billy Larsson i en replik.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

På 1970-talet utvecklades ett nytt sätt att ge legitimitet åt psykoanalysen: Den var en humanvetenskap. Mikaela Blomqvist verkar inne på den tanken i GP 14/2 när hon vill närma psykoanalysen till ”humaniora och konst”. Det som svar på kritik som Roland Paulsen riktat i DN 11/2, och den replik som kommit från psykoanalytikerna Clarence Crafoord och Jonas Eriksson i DN 12/2.

Jag antar att Blomqvist inte menar att Freuds texter ska ses som konst – litteratur utan sanningsanspråk. Utan att psykoanalysen använder metoder från humaniora. Problemet är att Freud inte uppfyller kraven för att bedriva humanvetenskap.

ANNONS

Hermeneutik är en humanvetenskaplig metod. Då ska forskaren vara medveten om sin förförståelse. Annars är risken att man bara kommer att tolka utifrån de föreställningar man har före tolkningsprocessen. Denna utmärkta regel klarade inte Freud av att tillämpa. Tvärtom. Freud är ett illustrativt exempel på någon som enbart tolkar utifrån sin förförståelse, där Freud inte brydde sig om vad patienten hade för uppfattning.

Det blir uppenbart i fallbeskrivningarna. I fallet kallat Dora menar Freud att hon som tonåring blev sexuellt stimulerad när en äldre man utsatte henne för ett sexuellt övergrepp. Något Dora förnekade. I fallet Lille Hans, som blivit rädd att gå ut på gatan efter att ha sett en olycka där, menade Freud att hans problem hade att göra med en sexuell dragning till modern, något som förstås saknade stöd från Hans själv. När det gäller ”Vargmannen” konstruerade Freud en historia om att patientens problem berodde på att han åsett sina föräldrar ha samlag bakifrån när han var ett och ett halvt år. En scen som patienten själv var övertygad om aldrig ägt rum.

Att det blev så här är egentligen inte konstigt. Freud erkände själv att han inte var någon vetenskapsman: han kunde inte hålla sin fantasi i schack. Likafullt. Denna framfantiserade evidens, ansåg Freud var bevis på att hans teorier stämde.

ANNONS

Någon hermeneutiker var alltså aldrig Freud.

Även Per Magnus Johansson har i GP 15/2 gett sina synpunkter på debatten som uppstått i DN. Som den idéhistoriker han är väljer Johansson att redogöra för hur kritiken på 1900-talet såg ut, och fram till 1953. På det viset tillför han inget nytt. I synnerhet som den omfattande kritiken mot Freud uppkom från 1985 och framåt, då en brevväxling publicerades mellan Freud och hans vän Wilhelm Fliess.

Brister som gör att Freud bättre karaktäriseras som grundare av en pseudovetenskap, än av en naturvetenskap eller humanvetenskap.

Det är förståeligt att de som vill försvara Freud inte vill granska hur Freud resonerar i fallbeskrivningarna. Ger man sig in i det getingboet slutar det illa. Det har även att göra med något som Paulsen tog upp, men som varken Crafoord och Eriksson eller Blomqvist bemöter: Freuds användande av lögner. Det är väl belagt sedan 1980-talet och framåt.

De som vill försvara Freud tenderar ofta att diskutera vetenskap på ett principiellt plan. Då slipper man diskutera empirin i Freuds fallbeskrivningar, som visar hur en forskare verkligen inte ska göra. Brister som gör att Freud bättre karaktäriseras som grundare av en pseudovetenskap, än av en naturvetenskap eller humanvetenskap.

Det hindrar inte att det finns värdefulla synpunkter hos Freud i andra texter än i fallbeskrivningarna. Och det hindrar förstås inte att psykoanalytiker gjort värdefulla insatser. Säg John Bowlby och Daniel Stern inom utvecklingspsykologin. Eller Peter Fonagy inom den samtida psykoterapin.

ANNONS

Men de goda insatserna skyms av försvar av Freud som förbiser fakta.

Paulsens inlägg var utmärkt, och byggde på hans personliga erfarenhet av psykoanalys. Men det behövs också en analys av Freuds texter som är mer principiell. Där psykoanalytiker tar kritiken på allvar, och inte avfärdar med argument som ”Freud, det var ju länge sedan”, eller ”Jaja, Freud har ju alltid väckt kritik”.

Billy Larsson

Leg psykolog, fil dr i psykologi. Författare till ”Arton myter om Freud och vägen framåt”.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Psykoanalysen har alltid smutskastats

LÄS MER:Psykoanalysen är ingen naturvetenskap

LÄS MER:Är Göteborg Sveriges Freud-näste?

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS