”Klockorna dras tillbaka i Slovakien”, utropade New York Times 1994. Landet som nyss hade separerat från Tjeckien uppfyllde ingens föreställning om progressiv utveckling. Auktoritära ledare sköt privatisering och frihet i sank och släppte loss brölande nationalism. Natointräde stoppades, EU-anslutning hotades.
Slovakiens två-steg-bakåt-ett-steg-framåt-väg sedan 1990 – till skillnad från tjeckerna är man med i eurozonen – är en extrem spegling av Centraleuropas utveckling. 50 år av kommunism, fascism, krig och liten erfarenhet av demokrati innebar utmaningar. Skumma privatiseringar födde en oligarkklass och djupa klyftor. Unken nationalism användes av populistpolitiker, ibland desamma som oligarkerna.
Nu har slovakerna vridit klockan ur led. Det började i fjolårets parlamentsval när opportunisten Robert Fico vann. Folket tyckte det var lämpligt att han, som fått avgå 2018 i kölvattnet av ett journalistmord, återkom som premiärminister.
Trådarna från beställningsmordet på journalisten Ján Kuciak löpte till Ficos kabinett, avtäckte korrupta polischefer, en riksåklagare med dold kamera på kontoret i utpressningssyfte och domare som per sms fick direktiv om hur de skulle döma. Det var som en centraleuropeisk säsong av tv-serien ”Fargo”.
Efter valet inledde Fico en utrensning. Parlamentet röstade bort korruptionsåklagarämbetet som behandlar organiserad brottslighet. Korruptionslagar avskaffas. Siktet är inställt på destruktion av demokratiska institutioner och näst på tur står fria medier.
Till Europaparlamentsvalet i juni talar prognoserna om uppsving för EU:s ultrahöger.
Med helgens val av Peter Pellegrini, Ficos tidigare högra hand, till president konsolideras kretsens makt och denna utveckling blir svår att stoppa. Klockan kommer ställas efter Moskva. Fico ogillar EU:s Ukrainalinje och beundrar Ryssland. Slovakiens utrikesminister skakade nyligen hand med sin ryska motpart Sergej Lavrov – som hyllar slovakerna för att ”tänka självständigt”.
Relationen till tjeckerna, EU:s mest Ukrainavänliga land, knakar och i en politisk jordbävning har Prag brutit viss diplomati med Slovakien.
Pellegrini, som i tidigare val har tagit hjälp av Kreml, ägnade kampanjen åt att kalla sin liberala motståndare Ivan Korcok för ”krigspresident” och kritisera Prag i skarpa ordalag. Här är det en sak att prata illa om ett vagt Bryssel, en annan att göra tjeckerna synonyma med väst.
Den avgående presidenten Zuzana Caputová utgjorde en motvikt till regeringen (hon stoppade utnämningen av en miljöminister som menade att växthuseffekten beror på att man har slutat mäta temperaturen i skuggan och nu mäter den i solen). Men hoten mot Caputová och hennes familj blev för många, så hon ställde inte upp för omval.
Att slovakerna valde Pellegrini är alltså dåliga nyheter. Efter styrkebeskedet – ett högt valdeltagande där Pellegrini vann i de flesta regioner, fick stöd av den ungerska minoriteten samt alla från gammelkommunister till konservativa och fascister – får den liberala oppositionen svårt att visa att en betydande del av slovakerna vill se klockan vridas framåt.
Till Europaparlamentsvalet i juni talar prognoserna om uppsving för EU:s ultrahöger. Då blir detta pro-ryska Slovakien en pusselbit i Europas omritade karta.
Det underskattar vi på egen risk.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Kulturhatet har förvandlat landet till en ding ding värld
LÄS MER:Dubbla medborgarskap har blivit illojalt i Tidö-Sverige
LÄS MER:Plötsligt har tv-serierna börjat vurma för finkultur
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
