Inrikesminister Johan Pehrson kallar de svenska elevernas resultat i nya Pisa-undersökningen för en kunskapskollaps. Inte i någon tidigare mätning har svenska elever tappat så mycket i matematik och läsförståelse. Lösningen enligt regeringen måste bli en starkare statlig styrning, en mindre naiv finansiering av friskolor, återgång till grunderna (läsa, skriva, räkna), tidigare stödinsatser, fler böcker, färre skärmar och bättre ordning. Därtill måste lärarutbildningen och styrdokumenten reformeras i samma riktning.
Det är ganska oförargliga idéer. Förutom någon hårdför förespråkare för digitalisering eller friskolors rätt att sko sig på andras bekostnad, är det svårt att se vem som skulle ställa sig upp och hävda att det där är rent tokigt. Samtidigt funderar jag på vad som skulle hända om de i stället valt att säga att viktigast av allt är läraren och nu måste vi därför satsa på lärarna – och på läraren och lärarens förmåga att etablera relationer mellan sig själv, sitt ämne och eleverna.
När den australiensiska utbildningsforskaren John Hatties stora metastudie, Synligt lärande, presenterades för ett drygt decennium sedan pekades lärarna ut som den enskilda faktor som är viktigast av alla för elevers skolframgång. Och då var det inte så enkelt som att varje lärare är viktig, snarare tvärtom. Vissa lärare är, sett till situationen, bättre än andra lärare och vissa lärare har också bättre förutsättningar för att vara bra lärare än andra lärare. De har en viss utbildning. De jobbar med en viss grupp elever. De är bra på att se världen ur dessa elevers perspektiv. Och, som den svensk-amerikanska pedagogen och lärarfortbildaren John Steinberg brukar uttrycka det, de kan förmedla till sina elever att de vill dem väl.
I dag finns de bästa lärarna där det redan från början finns elever med bäst förutsättningar.
I Skolverkets kommentar till den nya PISA-mätningen väljer myndigheten uttrycket ”omvänt kompensatorisk”, när den ska beskriva situationen i den svenska skolan 2022. I dag finns de bästa lärarna där det redan från början finns elever med bäst förutsättningar, medan rektorer vid skolor med stora utmaningar vittnar om lärare med bristfälliga kvalifikationer, hög frånvaro och otillfredsställande lektionsförberedelser.
Inrikesminister Pehrson är bekymrad över att en ”ingenjörsnation” som Sverige har färre elever som är bra på matematik. Han skulle kunna göra en annan jämförelse med ingenjörer, nämligen titta på vilka resurser som en ingenjörsstudent får under sin utbildning, och jämföra det med de resurser som en lärarstudent får. Varför inte ge lärarstudenterna, som ändå är de som snart ska förbereda framtidens ingenjörsstudenter för kommande studier, lika mycket (eller mer!) kvalificerad lärarledd undervisning under själva studietiden som den som erbjuds blivande ingenjörer? Det skulle inte lösa segregationen och de olikartade förutsättningarna i den svenska skolan, men det skulle åtminstone kunna stärka förmågan hos blivande lärare att undervisa i mycket olika situationer och se världen ur mycket olika elevgruppers perspektiv. Det vore en bra start.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Matteläraren om Pisa-resultatet: Inte förvånad
LÄS MER:Regeringen om svenska Pisaresultatet: ”En kunskapskollaps”
LÄS MER:Bra att korta sommarlovet – men inte för att plugga
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
