I skolan, kanske i sjätte klass, läste vi ”Anne Franks dagbok”. Trots att hennes liv såg så annorlunda ut relaterade jag. Jag pratade också mest med min dagbok, var kär, och älskade att skriva. Killarna i klassen reagerade däremot ungefär såhär: ”Kåtheten själv!”, försiktigt positivt och pubertalt. Inte kunde jag drömma om att en politiker bara ett drygt decennium senare skulle ha läsförståelse på samma nivå som ett gäng tolvåringar.
Femtio sidor in kallar SD-Riksprofilen Rebecka Fallenkvist på sin Instagram ett av de viktigaste litterära dokumenten från Förintelsen för sedeslöst. Magstarkt av någon som under valvakan intervjuades full och nästan, men bara nästan, lät undslippa ett nazistiskt slagord.
Officiellt ser SD allvarligt på hennes okänsliga och olämpliga jargong, men de kommer med säkerhet sakna henne på fest. Alla gillar ju tjejer med humor och skinn på näsan. Vilken helgförlust att de förlorat sin mest slagfärdiga pick me-girl. Ni vet, en kvinna villig att göra vad som helst för manlig bekräftelse.
Jag kan förstå impulsen att vilja vara med i killgänget. Ibland råkar jag själv säga pinsamheter som ”Bob Dylan är ett geni” och ”Berätta gärna mer om Deleuze”, för att bli omtyckt av det otäcka könet. Skillnaden är att killarna i mina kretsar 1. inte röstar brunt och 2. är så få. Betydligt fler män återfinns hos Sverigedemokraterna och Rebecka Fallenkvist är deras favorit. Inte så konstigt, hon har knappt någon konkurrens.
Magstarkt av någon som full under valvakan intervjuades och nästan, men bara nästan, lät undslippa ett nazistiskt slagord.
En pick me-girl är inte som andra tjejer. Hon gillar inte drama och har därför mest killkompisar. Hon kanske säger saker som ”många tjejer tål inte sådana skämt” och med det menas skämt som dels är tråkiga, dels osar sexism.
En mer generös läsning av en pick me-girl är att hon inte vill ha bekräftelse, utan vara med på lika villkor. Därmed har Fallenkvist gett sig själv ett omöjligt uppdrag. SD är inte kända för sin fina kvinnosyn, varken inom partiet eller i sin politik. Det senaste exemplet är punkten i Tidöavtalet som innebär att kvinnor fast i prostitution lättare ska kunna utvisas.
Den springande punkten i Fallenkvists uttalande är, teorin om pick me-girls satt åt sidan: att Anne inte fick bli vuxen. Det är en tragedi att hon dog och att dagboken finns kvar är en klen tröst. Att uttrycka sig som Fallenkvist gör är, om något, sedeslöst. Kanske faller det till och med in under ”bristande vandel”.
Saga Wallander är kulturskribent och ansvarig utgivare för tidskriften Kritiker.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Det bästa för klimatet vore att ställa in Bokmässan
LÄS MER:Kapitalismen håller kvinnokroppen gisslan
LÄS MER:Varför får Lorentz dåliga poesi så mycket plats?
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
