Det finns en scen i Alfred Hitchcocks thriller ”Suspicion” (1941) där Cary Grant bär ett glas mjölk till sin frus (Joan Fontaines) säng. Mjölken glöder i mörkret, är troligen förgiftad. Cary Grant är pank och skuldsatt, Joan Fontaine är tät och försäkrad, båda har enastående kindben. Filmscenen gjorde författaren Peter Blevgad besatt av mjölk, berättar han i en intervju med The New Yorker från hösten 2023.
– Det var något med det glödande mjölkglaset som vände upp och ner på bilden som jag vuxit upp med av mjölken som hälsosam, välgörande, benbyggande.
Plötsligt blev den i stället fängslande, riskabel. Livselixir som blir dödsbrygd.
– Jag förstod att mjölk bar på hemligheter. Som att det var ett meddelande till mig som måste tydas.
Blevgads fascination blev till en bok: ”Milk, through a Glass Darkly”, med över 50 års samlade tankar och citat om mjölk.
Vid en första anblick är det ett harmlöst ord. Mjölk. Vit vätska i skolmatsalsglas, i glasets botten en siffra, (”hur gammal är du i glaset?”). Spenvarm mjölk direkt från kon i ladugården, det vita guldet i en hetvägg. Bröstmjölk, amningsnappar, modersmjölkcentralen på Östra sjukhuset.
Det är ett ord som bär något tryggt och varmt, vårdande och ombonat tråkigt. Ungefär lika rafflande som tallriksmodellens tårtbitar, eller Livsmedelsverkets nyckelhål. Benbyggande, som Blevgad kallar det. Men också laddat, förrädiskt. Just som den glödande mjölken i ”Suspicion”.
Mjölken har inte bara haft en premiumplats i Peter Blevgads liv, den har också åtnjutit tronsäte på bokryggarna i den svenska och internationella skönlitteraturen de senaste åren. Här är det läge att rabbla några titlar: ”Mjölkat” av Sanna Samuelsson, ”Mjölk och människor” av Matilda Josephson, ”Modersmjölken” av Nora Ikstena, ”Bröd och mjölk” av Karolina Ramqvist, ”Kaffe med mjölk” av Ella Maria Nutti, ”Riesling och mjölk” av Elsa Kemppainen, ”Milkfed” av Melissa Broder, ”Mjölkbaren” av Szilvia Molnar.
Litteratursociologen Jerry Määttä påpekar att en anledning förstås är att det, precis som i allt annat, går trender i både boktitlar och teman (som för några år sen när alla svenska romanhjältinnor hängav sig åt ett lika delar obligatoriskt och tradigt utforskande av BDSM, reporterns anmärkning). Jerry Määttä tror att mjölken återkommer på boktitlarna för att den i vår tidsålder har blivit ett laddat ord som inrymmer så många löften, svek och konflikter.
– Mjölk är ett roligt ord: mjölk, milk, milch. Ett gammalt ord från germanskan. Det för tankarna till värnlösa barn och kalvar, en symbol för barndomen. Men mjölken har ju blivit mer främmandegjord i dag, säger hon och fortsätter:
– Jag är född på 70-talet och då drack man alltid mjölk hemma och i skolan. Det är inte längre lika självklart. För tio år sen kom det alternativ och mjölken blev en konfliktyta. Nu ser man med jämna mellanrum artiklar om att vi människor inte alls behöver dricka mjölk, att vi stjäl den från kalvarna.
Orsakar debatt och konflikter
”Ingen mjölk, inget liv”, som Arla-kampanjen löd för ett par år sen, riktad mot generationen som magasinet Café en gång kallade för Arlajugend. Mjölken är i dag en arena för en etisk och ekonomisk drabbning och i Sverige engagerar den och debatteras ständigt.
När Ica 2005 försökte lansera tjeckisk mjölk blev det folkstorm. Manövern möttes av skepsis, trots att den tjeckiska mjölken kunde hålla utan kyla i fyra månader. ”Det vänder sig i magen när vuxna dricker mjölk”, skrev Noor Karim på Aftonbladets ledarsida.
När soja- och havredryckerna började etablera sig på marknaden utbröt fullskaligt krig om ordet ”mjölk” innan EU-domstolen 2017 fastslog att de växtbaserade alternativen inte fick kalla sig så – det var ett lur. Mjölk kommer från djur, bestämde EU.
Debatten har också rört hälsa. Från mjölkpropagandans missionerande om starkt skelett till larmrapporter om att mjölk kunde orsaka oxidativ stress och inflammationer. Forskare rapporterade att vuxna som dricker mycket mjölk riskerar att dö i förtid. Enligt Jordbruksverket dricker svenskar i dag 60 procent mindre mjölk än för 40 år sedan.
För författaren Ella Maria Nutti symboliserar mjölken en annan konflikt. Den mellan stad och land. Det berättar hon i en intervju med Vi Läser från 2022, där hon och Karolina Ramqvist intervjuats om mjölkens roll i deras böcker.
– Mjölken i kaffet är en symbol för storstan. I norra Sverige finns en bild av att dom som dricker kaffe med mjölk är lite… mesiga? Att man precis börjat dricka kaffe eller för att man blivit influerad av storstaden. Agneta i min roman ser på mjölken i sin dotter Tildas kaffe som ett avståndstagande från allt de kommer ifrån.
Mjölken som livselixir
Peter Blevgad jämför mjölken med de fyra elementen: vatten, eld, luft och jord. Men varför stanna på jorden? Ordet ”galax” kommer från grekiskans galaxías kýklos. Det betyder ”mjölkringen”. The milky way på engelska. De vises sten, som de medeltida alkemisterna sökte efter i jakten på evigt liv, kallas också ibland ”virgin milk”.
Det mytiska och galaktiska kan härledas till den första maten – bröstmjölken, amningen. En annan konfliktyta, påpekar litteratursociologen Jerry Määttä.
– Jag minns själv, när vi fick barn och de första dropparna kom på BB. Det behandlades som bladguld. Men det är inte självklart att alla kan eller vill amma. Det är väldigt polariserande.
Debatten om amning är ett annat minfält som väcker starka känslor. Diskussioner om huruvida mammor ska amma, hur länge det ska ammas, var man får amma eller vad mammor får göra medan de ammar leder till hot och hat på sociala medier. Det pålitliga, livgivande blir en arena för skuld och svek. Det noterar litteraturvetaren Linnea Berg, som forskat om boktitlar.
– Det finns någon slags spänning mellan konnotationerna: "naturen, modersmjölken, säkerhet, skapandet av liv" vs. "människan som mjölkar naturen/djuren på dess resurser, förödelse, utnyttjande". Från ett annat perspektiv kan det tvärtom vara ett uttryck för längtan till säkerhet och stabilitet, alltså det igenkännbara och omsorgsfulla, i en värld som lätt kan uppfattas som skräckinjagande och okontrollerbar.
Troligen är det inte helt obetydligt att nästan alla författare som de senaste två-tre åren gett ut böcker med ordet ”mjölk” i titeln är kvinnor. Romanerna som krönts med en mjölktitel är ofta berättelser om uppväxt eller moderskap (”Modersmjölken” av Nora Ikstena, ”Bröd och mjölk” av Karolina Ramqvist, ”Varm mjölk” av Deborah Levy).
– Det kan säkert också utgöra ett försvarstal mot förlegade syner på kvinnor. Jag tänker till exempel på ”Bröst och ägg” av Mieko Kawakami. En skildring av samhällets syn på kvinnans roll och kropp. Ägg delar det där med mjölken – att ordet liksom ingår i samma släkt som frukostbordet, barnafödandet och sex, säger Linnea Berg.
Det är ett kraftord som de senaste decennierna laddats med både omhuldande egenskaper och riktad sprängverkan. I Hitchcock-filmen ”Suspicion”, den som förhäxade författaren Peter Blevgad till decennier av mjölkfanatism, är mjölken en symbol av berättelsens rysliga kärna: hur det allra tryggaste, äktenskapet, ett glas varm mjölk, i en handvändning kan muteras till det mest hotfulla – och kanske dödliga.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Det räcker inte med att spy blod för att bli känd i dag
LÄS MER:Mjuka pappisar är precis vad vi behöver
LÄS MER:Vad gör lågkonjunkturen med kärleken?
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
