Blommor har lagts ner vid olycksplatsen i Ursvik i Sundbyberg där fem män omkom i en hissolycka.
Blommor har lagts ner vid olycksplatsen i Ursvik i Sundbyberg där fem män omkom i en hissolycka. Bild: Magnus Lejhall/TT

Lars Henriksson: Ökad kontroll hjälper inte mot arbetsplatsernas dödsfällor

Hittills i år har minst 60 personer mist livet på arbetsplatser runtom i landet. Nu pratar regeringen om att det sedan länge svältfödda Arbetsmiljöverket ska göra fler kontroller, men det är en feltanke. Det går inte att inspektera bort varken små eller stora miljöproblem, skriver Lars Henriksson.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Den direkta orsaken till att fem arbetare störtade mot döden i en bygghiss i Sundbyberg kommer antagligen att visa sig vara tragiskt trivial. En saknad detalj, en missad inspektion, bristande kunskap. Ingen borde dock vara förvånad över att fler – i år hittills minst 60 personer – dör på jobbet i Sverige, framför allt inte inom i byggindustrin där riskerna är många, konsekvenserna när det går snett stora och arbetsplatserna alltid stadda i förändring. På byggen, liksom de flesta andra arbetsplatser, har tempot drivits upp liksom kraven på att hålla allt snävare tidsplaner. Till detta har kommit en snårskog av underentreprenörer där sikten gått förlorad, från företag i gråzonen till de rent kriminella. Osäkra anställningar har brett ut sig där den som är rädd om jobbet inte gärna påpekar brister. En förutsägbart dödlig blandning.

ANNONS

För att visa handlingskraft pratar regeringen nu om att det sedan länge svältfödda Arbetsmiljöverket ska göra fler kontroller. Men det är en feltanke. Det går inte att inspektera bort varken små miljöproblem eller allvarliga dödsfällor. Säkerhet kan bara skapas underifrån.

Innan varje förändring på en arbetsplats ska det först ske en riskbedömning. Som skyddsombud har jag deltagit i oräkneliga sådana, inte minst när de halvårsvisa kraven på effektiviseringar pumpats ut från ledningen. Hos oss gällde det sällan liv och död, ”bara” mer långsiktiga risker för belastningsskador och stress, men inte en enda gång har jag varit med om att en chef tagit upp någon sådan risk med nedskärningarna. Det var alltid vi skyddsombud som fick sätta oss på tvären och vara besvärliga.

Trots att jag stämplat ut för gott får jag ännu samtal om hur folk som ifrågasätter försämringar på jobbet degraderas, hotas och varnas av företaget.

De som har störst intresse och möjlighet att bevaka arbetsmiljön har alltid varit vi som gjort jobbet. Det är våra liv och vår hälsa som står på spel. Liksom allt annat på en arbetsplats råder det en ojämlik maktrelation när det gäller arbetsmiljön. Och liksom allt annat på en arbetsplats kan den ojämlikheten bara jämnas ut om vi uppträder gemensamt, organiserade. Därför har vi skyddsombud, valda av arbetskamraterna och knutna till de fackliga organisationerna.

Med hårdare krav på de anställda ökar också trycket på skyddsombuden. I en LO-enkät från 2016 sa mer än vart tionde skyddsombud att de utsatts för hot och var tredje att de hindrats från att utföra sitt uppdrag. Det är då inte konstigt att vart femte skyddsombud, 12 000 stycken, försvann mellan 2008 och 2020, en minskning som helt skett inom LO-området, just där de allvarligaste olycksriskerna finns. Trots att jag stämplat ut för gott får jag ännu samtal om hur folk som ifrågasätter försämringar på jobbet degraderas, hotas och varnas av företaget. Och då gäller det erfarna, fast anställda på ett stort, välorganiserat företag med en stabil fackförening. Det är inte svårt att föreställa sig vad som händer dem med osäkra anställningar på skumraskföretag.

ANNONS

Regeringen har nu bett Arbetsmiljöverket att lista ut hur skyddsombudens koppling till fackföreningarna ska kunna brytas. Det vore ännu en maktförskjutning åt fel håll och ett slag mot de anställdas möjligheter att fortsätta vara besvärliga när det gäller säkerheten på jobbet. Frånkopplad från den fackliga organisationen hamnar det enskilda skyddsombudet i ännu större underläge mot arbetsgivaren. Det blir ännu svårare för den som ska kunna gå i clinch med sina överordnade och genom att påstridigt påpeka risker kanske förorsaka förseningar och kostnadskrävande förbättringar.

Liksom när det gäller allt annat på jobbet kan vi varken förlita oss på företag eller myndigheter, bara på varandra. Tillsammans får vi sörja de döda, förbanna orsakerna och organisera oss för att kunna fortsätta vara besvärliga.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Utan sina arbetare står Tesla stilla

LÄS MER:Staten förlamar landets viktigaste järnvägslinje

LÄS MER:Med vägskredet på E6 slår naturen tillbaka

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS