Moderna, medvetna föräldrar och förläggare med ögonen på de dalande läsningskurvorna brottas alla med samma fråga: Hur ska vi få barn och ungdomar att lägga ifrån sig sina mobiler och handkontroller för att i stället plocka upp en bok?
Nyligen kom nyheten om att den kinesiska staten begränsar onlinespelande till max tre timmar i veckan. Detta för att ”spelberoende hos en del unga och barn allvarligt stör deras normala studier, liv och fysisk och psykisk hälsa.”
Upp med en hand alla oroliga tweenföräldrar, oförmögna att hantera era barns skärmberoende, som leker med tanken att ”helt fel ute är ju den gode Xi Jinping inte.”
Hur frestande tanken på tvång och förbud än är måste ni förstå att spel är fiktion. Begränsning av detsamma ingår i regelboken för hur man kontrollerar befolkningen i en diktatur. Som förälder blir jag närmast tårögd av glädje bara mina barn öppnar en Kalle Ankas Pocket men att försöka tvinga dem att läsa genom att förbjuda något annat är inte ett exempel på ”piskan och moroten” utan snarare ”piskan och piskan.”
Upp med en hand alla oroliga tweenföräldrar, oförmögna att hantera era barns skärmberoende, som leker med tanken att ”helt fel ute är ju den gode Xi Jinping inte.”
Nyckeln ligger här i stället i resonemanget kring ”fysisk och psykisk hälsa.” Att ha ”gymnastik” på schemat i skolan är en självklarhet. Varför inte ”läsning?” Jag menar inte ämnet svenska, utan den fysiska sysslan att ”läsa en bok.” För fysiskt är exakt vad det är. Lika mycket som att dechiffrera rader av bokstäver handlar läsning om att sitta still och koncentrera sig. Att lära sig att det handlar minst lika mycket om att ge som att ta. Att förstå att meningsfull läsning kräver en insats. Precis som att springa, hoppa och passa en boll.
Gymnastik blev ett skolämne när samhällets utveckling ledde till att de flesta barn inte längre steg upp i gryningen för att mjölka kor eller hugga ved, men fortfarande behövde aktiveras fysiskt. På exakt samma sätt behöver nu barn lära sig den fysiska aktiviteten läsande. Att kunna alfabetet är en sak. Att läsa är något helt annat. Förr var det en självklarhet. Nu är det något man behöver lära sig. Det är inget konstigt med det. Sätt igång: Fördela resurser. Skriv in i läroplanen. Gympaläraren behöver maka på sig och ge läscoachen lite plats.
Om vi är överens om att läsning är viktigt bör det aktivt främjas på ett lite mer raffinerat sätt än det ständiga: ”Öh, lägg ifrån dig mobilen.”
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
