Det blev ingen korvstaty i Göteborg. Kommunstyrelsen har däremot beslutat att resa en staty över damfotbollspionjären Anette Börjesson. Det uppmärksammade förslaget om en staty över den urgöteborgska maträtten halv special röstades ner. Likaså idén med en falafelstaty.
Jag håller absolut med om att vi har på tok för få statyer över kvinnor i Göteborg. Men måste det vara ännu en idrottare?
Man kan se en staty över en framstående damfotbollspelare som ett slag för jämställdheten. Man kan också se det som en illustration över det stenhårda järngrepp som idrotten har runt halsen på vår stad.
Bilism och fotboll finns brännmärkt i Göteborgs själ. Vi som vare sig har körkort eller är det minsta intresserade av sport får stå lite vid sidan av och titta på. Om vi dessutom inte gillar Håkan Hellström kan vi lika gärna packa och dra.
Med viss kraft vill jag, eftersom det är ungefär så här långt in i en text de flesta internetkrigare brukar orka ta sig innan de ger sig ut på Twitter för att vädra sin halvformulerade ilska, poängtera att det inte är något fel på att resa fler statyer över kvinnor. Tvärtom. Res hundra statyer över kvinnor. Ju fler desto bättre. Ni kan i ärlighetens namn riva ner några av dem som föreställer Evert Taube medan ni ändå håller på. Inget ont om honom men riktigt så många behöver vi inte. Det är besattheten av sport jag vänder mig emot.
Det finns hur många, icke idrottande, kvinnor i Göteborg som helst som förtjänar en staty. Som t. ex Marianne Fredriksson, som skrev älskade bästsäljare som ”Simon och ekarna” och ”Syndafloden.”
Eller varför inte Alfons Åbergs skapare Gunilla Bergström? Barbro Hörberg, relevant än idag trots att hon dog 1976, kom från Göteborg. Helena Bergström föddes i Kortedala. Viveca Lärn? Mare Kandre? Med Reventberg? Karin Dreijer? Laleh? Det måste inte vara någon kändis. Smäll upp en staty över Johanna Johansen, som driver anrika Café Skogen i Majorna.
Den som har modet att säga högt att hen inte begriper sig på sport brukar tystas ett uppfordrande ”är du go eller?”. Nej, inte speciellt. Men korv är gott. Idrott är krävande och jobbigt. Korv och falafel – förenar däremot hela stan.
Hugg en halv special i granit och sätt i handen på Karin Boye-statyn utanför stadsbiblioteket. Då har vi slagit två flugor i en smäll. Är inte det ”gött mos” så säg?
Läs mer av Johan Wanloo:
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
