Johannes Hulter (S) gillar enkla svar på svåra frågor – och det verkar vara vad media efterfrågar. I en intervju i GP kör han sin gamla käpphäst sedan han startade lobbygruppen Yimby, ”Yes in my backyard”, 2008 (16/11) . Modernistisk stadsplanering ska undvikas och vad arkitekter och andra tyckare anser är inte relevant.
Som vanligt slipper han undan följdfrågor om vad detta betyder. I stället får han lägga ut texten om att stadsplanering ska göra folk glada och att klassiska fasader är vackert. Det räcker inte.
Låt mig ta ett exempel. På Ekmansgatan 5 i Lorensbergs villastad bakom Götaplatsen står ett nybyggt hus ritat av Albert Svensson, en kompakt tegelvolym med några klassicistiska detaljer i betongelement. Det har haussats av både Mark Isitt och Adam Cwejman i GP som en förebild i sin klassiska stil. Vad jag ser när jag besöker huset är något som kanske kunde blivit intressant, men som malts ner i den sedvanliga svenska byggprocessen.
Byggaren tog in en billigare konsult för att göra bygghandlingarna. Samtidigt passade man på att spara. Klassiska ornament har gjutits i betong med grova skarvar, som i postmodernismens 1980-tal. Ekfönster har fått rutinmässiga plåtlister och ekdörrar har försetts med plastiga dörröppnare. Interiören saknar alla kvaliteter i material och ljusföring.
Om detta är en förebild har vi att se fram emot ett lika torftigt byggande, om än i en annan stil.
Ett annat exempel. Göteborgarna har inget emot höga hus, bara de inte har enformiga fasader, påstår Hulter. Grundat på vad, undrar jag? Jag hör bara folk som är arga på alla höghus. Vad jag ser när jag går runt bland Göteborgs nu tiotalet nya höghus bara från de senaste åren är inåtvända världar. De saknar de levande bottenvåningar de förväntas ha, men har i stället desperata försök till att hitta någon säljande gimmick i fasaden; skruvat, vågigt eller förskjutet. Byggnaderna är vad den holländske arkitekten Rem Koolhaas träffande har kallat ”parfymflaskor”, samma innehåll i olika säljande förpackningar. De är självgoda torn som hindrar möten i stället för att främja dem.
Byggnaderna är vad den holländske arkitekten Rem Koolhaas träffande har kallat ”parfymflaskor”, samma innehåll i olika säljande förpackningar.
Hulter, som gärna talar om att han har studerat idé- och lärdomshistoria, har i intervjuer presenterat sin kunskapssyn. Det är bara naturvetenskap och teknik som är verklig kunskap, hävdar han. Pålningen ska politiker inte lägga sig i. Fasadutformning däremot handlar bara om tycke och smak och det har politiker samma rätt som arkitekter att tycka till om.
Det som han företräder är något som är paradoxalt likt modernismens förenklade kunskapssyn, vars konsekvenser han tycker så illa om. Det är bara det mätbara och evidensbaserade som gäller. Det som inte går att mäta finns inte. Jag rekommenderar Hulter att läsa Jonna Bornemarks böcker ”Det omätbaras renässans” och ”Horisonten finns alltid kvar” för att vidga vyerna. Den omdömeskunskap hon där lyfter fram är lika giltig för arkitektyrket som för vårdpersonal och lärare.
Problemet är att det finns bra och dålig klassicism, lika väl som det finns bra och dålig modernism. Polariseringen mellan klassicism och modernism är ett påfund av modernismen, fast i dag med omvända förtecken. Vad folk säger sig vilja ha påstås man få veta i enkäter från SOM-institutet. De är mästare på exakta svar på vaga frågor, men kvalitet i arkitektur och stadsbyggande är något mer. Det är detta mervärde som vi utbildar arkitekter till i fem år. Den som hävdar något sådant är odemokratisk, invänder Hulter.
Men varför låter de den odemokratiska byggbranschen slippa undan, den som för inte så länge sedan i en statlig utredning fick åthutningen ”Skärpning gubbar” riktad till sig?
Från Hulter till Trump driver populistiska politiker sin polemik mot förmenta eliter. Den resonerande och klokt vägande demokratin är långt borta. Den nya byggnadskultur som modernisterna ville utveckla visade sig svårare att nå än de trodde. Den kräver kunskap, samtal och ömsesidig respekt, men det är inte en anledning till att ge upp.
Claes Caldenby är professor emeritus i arkitekturens teori och historia på Chalmers.
Läs mer på GP kultur:
LÄS MER:Sveriges arkitekter kan lära sig av Ekmansgatan 5
LÄS MER:Västtrafik verkar vara uttråkade
LÄS MER:Göteborgs politiker fastnar i detaljer – missar helheten
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
