Hanna Jedvik: Hot mot demokratin att stänga ute medborgare från kulturen

Kultur ska vara till för alla. Det står i Göteborgs stads och kulturförvaltningens program och det har även Norrköpings kommun i uppdrag. Att tumma på den principen är ett hot mot demokratin, skriver författare och kulturarbetare Hanna Jedvik i en debattartikel.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

”Kulturpolitiken ska göra det lättare för människor att ta del av kultur. Den ska också uppmuntra göteborgarna till att skapa egen konst och kultur.” Det står att läsa i Göteborgs stads kulturprogram, som antogs av kommunfullmäktige 2013. Här slås även fast att kulturpolitikens mål är att den ska ”främja delaktighet, interkulturell dialog och människors lust och motivation att ta del av och utöva kultur.”

Om man dyker ner i det kulturprogram som Kulturförvaltningen, tillsammans med andra förvaltningar och bolag i staden har tagit fram för perioden 2023 – 2026 framgår att kulturpolitiken i Göteborgs stad ska ”stärka samverkan för att fler ska uppleva och vara delaktiga i kulturlivet” och ”implementera kulturplanering i stadsutvecklingen”.

ANNONS

Häri ligger den kommunala kulturpolitikens kärnuppdrag: att verka för ett brett och inkluderande kulturliv för stadens medborgare. Kulturen finns alltså inte till för gynna att en ”bortskämd kulturelit” som är ”rädd att förlora sina privilegier”, för att använda Norrköpingsmoderaten Sophia Jarl, tillika kommunstyrelsens ordförande, numera bevingade ord.

Det kanske är en svindlade tanke för Sophia Jarl, men personer verksamma inom kulturområdet jobbar inte med kultur för sin egen ekonomiska vinnings skull. Tro mig. Det hade varit en återvändsgränd. De flesta kulturarbetare, inte minst inom det fria kulturlivet, jobbar långt fler timmar än vad de får betalt för och kulturinstitutioner är experter på att trolla med knäna för att publik och medborgare ska få ut mesta möjliga för skattepengarna.

Om vi släpper ambitionen om en inkluderande kulturpolitik stänger vi också ute en stor del av medborgarna från att ta del av konst och kultur, vilket i förlängningen utgör ett hot mot demokratin.

Den absoluta majoriteten av svenska kulturarbetare vill producera högkvalitativ kultur för så många som möjligt. Alla vill få fler att hitta till kulturen, något som alltså även är inskrivet i såväl kommunala som regionala kulturplaner. Därför att vi har en överenskommelse i det här samhället om att konst och kultur är viktigt. För oss som människor. För demokratin. För allas rätt att utvecklas.

Även i Norrköping tror man på idén om kultur för alla. I den uppdragsplan som Norrköping antog så sent som i mars i år står att läsa: ”Kulturlivet i en stad finns för att värna demokratiska värden och ge alla stadens invånare tillgång till kultur. Gärna fri, men åtminstone kraftigt subventionerad.” För att en operabiljett inte ska kosta ett par tusenlappar och därmed exkludera alla utom en ekonomisk elit. Men trots dessa vackra ord om subventioner är det fritt fram att gå med slaktarkniven när andan faller på, samt driva igenom krav på att kulturen ska bära sig själv.

ANNONS

Och som GP:s kulturchef Johan Hilton redan har påpekat (GP 24/8) är det här inget som pågår enbart i andra städer. Så sent som i våras fick Göteborg kraftiga nedskärningar i kulturbudgeten. Och Kristdemokraterna i Västra Götalandsregionens kulturnämnd förordar, tillsammans med Moderaterna och Sverigedemokraterna, att stödet till Folkteatern i Göteborg ska dras in. Biografernas död var inte ens en fråga som berördes av kulturpolitiken, som Hynek Pallas har konstaterat (GP 30/8). Och skådespelaren Pelle Grytt har påpekat det orimliga i att kulturarbetare själva ska behöva påtala vikten av kultur när politiken brister i ansvar. (GP 29/8)

Om vi släpper ambitionen om en inkluderande kulturpolitik stänger vi också ute en stor del av medborgarna från att ta del av konst och kultur, vilket i förlängningen utgör ett hot mot demokratin.

Låt oss inte göra kulturpolitiken till en fråga om kulturarbetares påstådda privilegier. Uppdraget är mycket större än så. Det vet alla som är aktiva inom statlig, regional eller kommunal politik. Allt annat är enkom ett sätt fiska i grumliga vatten. För att plocka billiga poänger och späda på det kulturförakt som gror i de egna leden.

Då tar man inte sitt demokratiska uppdrag gentemot invånarna på allvar.

ANNONS

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Så mycket kostar kulturen i Göteborg – och det får vi för pengarna

LÄS MER:Finns det fortfarande plats för kulturen?

LÄS MER:Ingen kan veta på förhand vem som lyckas i kulturen

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS