Kärnan i den ryska oppositionspolitikern Aleksej Navalnyjs politiska budskap har varit att inte misströsta eller vara rädd. Vi vet inte varför han mördades precis just nu, men det är uppenbart att Vladimir Putin inte stod ut med att se sin främsta politiska motståndares obrutna framtidstro, hans provocerande sätt att skämta trots att han helt uppenbart var frusen och undernärd, den obegripliga förmågan att hålla humöret uppe i ett av landets striktaste fångläger ute på tundran. Han tappade inte ens fattningen när de gav honom en psykiskt sjuk cellkamrat med våldsamma vanföreställningar eller tvingade honom att dela cell med svårt lungsjuka patienter som aldrig slutade hosta. Det är därför han är död.
Om någon trodde att detta orubbliga trots skulle dö med honom hade de fel. I veckan fick hoppet om ett fredligt och demokratiskt Ryssland ett kvinnligt ansikte. Var det så oväntat? Vändningen var inte helt olik den som hade inträffat tre och ett halvt år tidigare i grannlandet Belarus. Där greps den populära oppositionspolitikern Siarhej Tsichanouski mitt under en presidentvalskampanj och det var hans fru Svjatlana som genom en dramatisk vändning vann valet. Ett resultat som givetvis aldrig erkändes officiellt. Den folkvalda presidenten tvingades i exil och hennes man sitter i fängelse. Vad vi vet. Det har gått ett år sedan familjen fick ett livstecken.
Det är typiskt att den sannolikt mest förbisedda faktorn då mordet på Aleksej Navalnyj planerades har visat sig vara en kvinna. Fruar brukar ju inte spela någon roll i rysk politik. Ironiskt nog handlade Julia Navalnajas första politiska tal för tio år sedan om just detta. Hennes man hade ställt upp i borgmästarvalet i Moskva, under en tid då makten gjorde vad den kunde för att avlägsna de sista små spåren av demokrati i landet. ”I dagens Ryssland brukar vi aldrig se några politikerfruar under valkampanjer. Själv har jag aldrig haft möjligheten att välja bort politiken – den har klampat rakt in i min familj. Våra motståndare tror nämligen att familjen är Aleksejs akilleshäl. Det är därför de ger sig på våra mormödrar, fingerar en rättegång mot hans bror och hittar på lögner om våra föräldrar. Jag vill klargöra en sak en gång för alla: Aleksejs familj är inte hans svaghet. Vi är hans styrka. Varje sund människa hämtar styrka ur sina närmaste och det gör även en politiker av kött och blod.”
Navalnyjs relation med henne var en kraftkälla i stark kontrast till Putin som betraktade sin familj som en oönskad sårbarhet.
Det var uppenbart att hon hade rätt. Navalnyjs relation med henne var en kraftkälla i stark kontrast till Putin som betraktade sin familj som en oönskad sårbarhet. Han hade aldrig visat sig offentligt med sina döttrar eller barnbarn. Att de ens fanns hade snokande journalister tagit reda på. Talet riktade strålkastaren mot det abnorma i Putins livsstil, så avlägsen från hans omhuldade ”traditionella familjevärderingar”. Från och med nu blev den lojala hustrun och parets två barn en stående del av Navalnyjs politiska image. Budskapet var så starkt att alla verkade tro att pressbilderna där hon stod ett halvt steg bakom sin man, tog hand om barnen och packade sin mans väska var hela sanningen. Lyssnade man på deras närmaste medarbetare framkom en annan bild av Navalnaja. Som hans främsta rådgivare och strateg, den som ledde hans stab och planerade valmöten. Kort sagt: en av Rysslands mest erfarna politiker.
Budet om Navalnyjs död utlöste en störtvåg av förtvivlan bland alla som vill se ett slut på kriget och Putins regim. En känsla av kompakt mörker. I detta tröstlösa läge trädde Julia Navalnaja fram, redo att axla kampen. Det är svårt att tänka sig att hon och hennes man inte hade övervägt ett sådant scenario. De hade ett spektakulärt mordförsök bakom sig och var väl medvetna om riskerna. De senaste dagarna har ledarna för Rysslands oppositionella rörelser ställt sig bakom Navalnaja, en efter en. Det betyder inte på långa vägar att Putinregimen är hotad, men det betyder att hoppet inte bara överlever Navalnyj – hans mod parat med hennes skicklighet kan ha gjort det starkare.
En stor skillnad mellan Navalnyj och andra oppositionspolitiker i Ryssland har varit den gräsrotsrörelse med lokala staber som han hade grundat över hela landet. Det är den som gjort honom farlig för Putin. Ingen har engagerat unga ryssar som han. I dag är rörelsen kraftigt tillbakapressad – många sitter i fängelse och andra har tvingats i exil. Det återstår att se om Navalnaja kommer att kunna förvalta det tunga politiska kapital som mordet på hennes man och hans obrutna hållning har skapat. Det är svårt att bedriva opposition i exil, men rörelsen inne i landet och den breda respekt hon tycks ingjuta är en möjlighet. Att hon har varit underskattad ger ett annat försprång. Putin vill övertyga sina landsmän om att inget motstånd lönar sig. Många köper den bilden. Det blir hennes främsta uppgift att argumentera för motsatsen.
Stefan Ingvarsson är kulturskribent och analytiker vid Centrum för Östeuropastudier.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Jag kommer aldrig att glömma Navalnyjs ord till mig
LÄS MER:Tio år sedan Euromajdan tände eldar i hela Ukraina
LÄS MER:Sverige borde agera när Belarus hotar våra teatrar
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
