Vem bryr sig om den amerikanske altright-rockaren Kid Rock nuförtiden? Förmodligen inte särskilt många. Och än färre sedan han drog ut i kulturkrig i ex-presidenten Donald Trumps sold.
Ändå finns det skäl att dröja kvar vid rockstjärnans sociala medier-optimerade utspel under tisdagen.
På Twitter gör nämligen Kid Rock helt klart vad han tycker om transpersoner. Efter att öltillverkaren Budweiser stöttat Tiktokaren tillika transkvinnan och opinionsbildaren Dylan Mulvaney genom att tillverka en specialversion av Bud light till hennes ära följer rockaren otaliga andra obalanserade amerikanska mäns exempel. Han tar fram sitt automatvapen och fyrar av. Förvisso inte mot en verklig människa, men väl mot en låda Budweiseröl. Och avrundar därefter det hela med utropet ”Fuck Budweiser.”
Om man inte påstås smyga runt i offentliga duschrum i jakten på nakna kvinnokroppar
Bryggeriet i fråga gnuggar säkerligen händerna, man har i ett svep både profilerat sig som progressivt och fått sitt varumärke exponerat. Men bottensatsen förblir besk, för att uttrycka det försiktigt.
Själva den symboliska våldsamheten i videon, urladdningen, utgör ytterligare en upptrappning av det hätska, bitvis hatiska, tonläge som just nu präglar den så kallade kritiken mot transpersoner. Det är en debatt som pågår västvärlden över, inte minst på internet, och som nu gradvis börjat närma sig masspsykosens gräns.
De senaste åren har en ytterst liten minoritet – cirka 0,4 procent i Sverige, enligt Folkhälsomyndigheten – fått klä skott för så disparata neuroser som dess föregivna hot mot kvinnoidrott som mot interner i kvinnofängelser. Om man inte påstås smyga runt i offentliga duschrum i jakten på nakna kvinnokroppar eller hota feminismen i största allmänhet.
Argumenten har återupprepats, i debattbok efter debattbok, artikel efter artikel, i politiska utspel, motioner och Twitterinlägg (inte minst från namn som författaren JK Rowling). Så ofta, och med så skärrat tonfall, att det är som att se självaste Norman Bates, crossdressern från Alfred Hitchcocks ”Psycho”, återuppstå i debatten och jaga runt i duschutrymmen med kniv.
Men det är uppenbarligen heller inte vad debattörerna är ute efter, utan att dra upp en linje mellan normalt och onormalt, vi och dem
Vad är det då man är så rädd för? Oklart. Ingen av de transfobiska hotbilderna är i grunden olösbar. Med en rimlig samtalston kan man förmodligen reda ut såväl de större frågorna – hormonbehandling av minderåriga – som de mikroskopiska problemen med idrott och cellkamrater i kvinnofängelser. För att inte tala om nakennojorna. (Kropp och nakenhet är generellt sett en känslig fråga för många transpersoner, som nog knappast längtar efter att utföra en burleskshow i duschen efter Friskispasset.)
Men det är uppenbarligen heller inte vad debattörerna är ute efter, utan att dra upp en linje mellan normalt och onormalt, önskvärda och icke-önskvärda uttryck, vi och dem. Och på så sätt frammana en känsla av att någonting grundläggande i samhället står på spel.
Den som kan sin hbtq-historia hörde allt redan under homofobins 1900-tal, från de halvkvädna visorna om risken för sexuella övergrepp och våld till de föraktfulla omdömen (”karlar som klär ut sig till kärringar”) och fasan för vad som kan hända i duschen. Nojor som vi i dag skulle beteckna som både patetiska och fördomsfulla.
Man kan se det som en påminnelse från förr. Medan den oheliga alliansen av altright-rockare, karlakarlar, kvällstidningskrönikörer och radikalfeminister laddar om.
Läs mer i GP kultur:
LÄS MER:Kid Rock uppmanar till bojkott av Budweiser i hotfull video
LÄS MER:Konspirationsteorier ligger bakom J.K. Rowlings transfobi
LÄS MER:Den brittiska hysterin över transrättigheter sprider sig
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
