Johannes Hulter slutar sin replik med att sträcka ut handen och säga att vi ska lyssna på varandra. Gärna det, men glöm då inte att han sitter vid makten och har ett särskilt ansvar att lyssna. Själv kan jag bara säga vad jag hör när jag försöker lyssna på honom.
Vi gör olika avvägningar, säger han. Ja, och nej, vill jag då svara. ”Bostadsbristen måste bort …”. Absolut, men gör vi det genom att bygga tätt och dyrt i centrala lägen? ”… och allmännyttan värnas”. Helt enig, marknaden har inte visat sig kunna lösa bostadsfrågan.
”Modernistisk stadsplanering, där uppskattade naturområden offras för enahanda och utspridd bebyggelse utan stadskvaliteter ska undvikas”. Godtyckligt förbud mot en (vantolkad) stil, vill jag svara med Hulters egna ord. Göteborg har gott om uppskattade modernistiska områden med rimlig exploatering och närhet till naturområden. De byggdes från 1950-talet med de älskade landshövdingehusens måttliga täthet som förebild.
Jag är kritisk mot att göra folk glada med fina fasader, hittar Hulter sedan på. Jag skrev att det inte räcker. Jag hade verkligen önskat att huset på Ekmansgatan blivit bra. Men den svenska byggbranschen, där kortsiktig ekonomi trumfar långsiktig kvalitet, förhindrade det, hävdar jag. Det är inte en filosofisk fråga om i vems öga skönheten ligger eller för den delen att försöka mästra medborgarna. Det är ett sorgset konstaterande att populister hellre för kulturkrig mot arkitekter än angriper den ekonomiska makten över byggandet. I en värld dominerad av ”ekonomiskt tänk” blir det inte bättre.
”Den folkliga opinionen är inte svår att läsa av” tror sig politikern Hulter veta. Det märks om man tar sig tid att prata med folk, skriver han menande. Jag har hållit kurser i arkitekturhistoria på Senioruniversitetet i sex-sju år nu. ”Folk” är jätteintresserade. Någon opinion för förmodernistisk arkitektur har jag inte hört av.
Är inte Nordostpassagen något helt annat än Östra Gårdsten, fast husen är likadana?
Enkäter visar samma sak, enligt Hulter. De som gjorde SOM-institutets enkät erkände i alla fall klädsamt nog att de ”famlade i mörkret” när det gällde arkitektur. Efter att ha pratat med en arkitekt de kände kom de fram till att definiera ”klassisk stil” som ”t ex fasader i sten, tegel eller trä”. 64 % av göteborgarna ville gärna eller mycket gärna ha det. Jag kan då bara konstatera att den vanligaste hustypen i miljonprogrammet är trevåningshus med tegelfasader.
Bostadsmarknaden visar också att ”folk” vill bo i äldre stadsdelar, fortsätter Hulter med ett gammalt Yimby-argument. Kan det också bero på mäklarnas paroll ”läget, läget, läget” undrar jag? Är inte Nordostpassagen något helt annat än Östra Gårdsten, fast husen är likadana? Och var det inte vänsterpolitik att ifrågasätta att marknaden styr?
Jag befarar att den förtätningsfundamentalism som präglat 2010-talet är ett nytt miljonprogram, fast sämre eftersom de välstuderade lägenhetsplanerna och de sociala ambitionerna saknas. Sadeltak på husen räcker inte, arkitektur är så mycket mer än det. Kanske lågkonjunkturen blir ett yrvaket uppvaknande och en möjlighet att tänka om, precis som på 1970-talet. Men synd att politikerna inte lyssnade på arkitekters och planerares varningar.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Caldenby har en svartvit syn på arkitektur
LÄS MER:Hulters (S) syn på arkitektur är förenklad
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
