Neurovetenskap och evolutionspsykologi är vår tids modevetenskaper. Alla svar på varför vi lever som vi gör ska därför sökas antingen i hjärnan eller i evolutionen.
Ifråga om relationer kan vi få lära oss att kärlek bara är kemiska reaktioner. Eller att det är på grund av evolutionen som män behandlar kvinnor illa.
Men hur bra – eller snarare: hur heltäckande – är egentligen dessa förklaringar?
I Tuva Novotnys film ”Diorama” från 2022 vill man med hjälp av vetenskap undersöka parbildning och äktenskap. Handlingen kretsar runt ett gift par och allt vad det innebär från barn till stress och tristess. Det varvas med scener som presenterar olika perspektiv på sexualitet och tvåsamhet från djurriket och genetikens värld.
Filmens föga överraskande slutsats är att vi är ”både biologiska och intellektuella varelser präglade av allt från religion till arv och miljö” – men att det är upp till var och en att komma fram till hur man vill leva sitt liv.
Menar de alltså att det var religionen som hittade på äktenskapet? Av moraliska skäl?
Den historiska kontexten är dock en aning begränsad. Enligt ”Diorama” uppkom kvinnors beroende av män när människan började gå på två ben. Kvinnor slutade då att bära sina barn på ryggen för att istället ha dem i famnen, vilket ledde till att de inte längre kunde försvara sig. Årtal på det?
”Sedan” kom Religionen (ackompanjerat av inledningen till Beethovens femma…) som illustreras av symbolerna för kristendom, islam och judendom. Historieskildringen hoppar till Augustinus – som av någon märklig anledning uttalas ”Augustine” – och som på 300-400-talet ska ha definierat äktenskapet som ett sätt att reglera människans drifter. Slut på beskrivning.
Menar de alltså att det var religionen som hittade på äktenskapet? Av moraliska skäl?
Det finns klara biologiska skäl till tvåsamhet. Människor är – liksom exempelvis papegojor – altriciala djur; vi föder barn som har stort behov av omsorg, föda och skydd.
Men det förklarar knappast äktenskapet. Nej, vill man hitta dess grund behöver man varken apor eller ens religion.
Redan i antika Grekland var det familjen som utgjorde samhällets sociala bas. Den garanterade släktens fortbestånd, bestämde i arvsfrågan och avgjorde vem som var en legitim medborgare och fick ta del av de rättigheter och skyldigheter det förde med sig. Äktenskap arrangerades familjer emellan och fäderna agerade förmyndare åt sina döttrar. Ett äktenskap ingicks genom en fest – eller bara genom att bekräfta det (lite som att ”bli ihop”).
Enligt en av Solons lagar skulle en äkta man ha sex minst tre gånger i månaden med sin fru.
Män kunde sedan ha utomäktenskapliga förbindelser, medan kvinnor generellt inte fick det, eftersom det kunde leda till osäkerhet kring vem som var pappa. Däremot fanns det vissa sexuella förpliktelser lagstadgade mellan man och kvinna. Enligt en av Solons lagar skulle en äkta man ha sex minst tre gånger i månaden med sin fru.
Men redan i hellenistisk tid (323–30 f.Kr.) kan man se att en större frihet uppstod i att själv välja vem man ville ingå äktenskap och skaffa barn med. Även trohet från mannens sida blev ett mer eftersträvansvärt ideal.
I antika Rom kunde giftermål ingås snabbt, men också brytas snabbt, vilket gav upphov till stor rörlighet, samt möjligheten att använda äktenskap för att klättra i status. Där spelade adoption även en viktig roll.
Såväl män och kvinnor ur aristokratin kunde skilja och gifta om sig flera gånger utan att det väckte uppseende. Kejsare Augustus instiftade dock lagar mot otrohet då han ansåg att det föddes för få legitima barn. Vi har fortfarande bröllopstraditioner kvar från den tiden, till exempel den att bära in bruden genom dörren; den kommer sig av att romarna betraktade det som otur att trampa på en tröskel.
Personlig frihet är viktigare än ja, till och med sina barn.
Vilken roll spelar då kristendomen i äktenskapets historia? De kristna kyrkofäderna helgade äktenskapet genom att omdefiniera det till något man ingår inför Gud. Och precis som innan var målet att alstra barn, annars var avhållsamhet att föredra. Men giftermålet blev inte ett sakrament förrän på 1200-talet och det var först på 1500-talet som man behövde vigas av en präst.
"Diorama" är dock mer intresserad av anknytning och feromoner än historia. Det gör tyvärr att den missförstår äktenskapet, varför det en gång instiftats (arv, medborgarskap) och även vilka problem det skulle stå inför i ett modern samhälle.
Äktenskapets problem i ett sekulärt land som Sverige är knappast en konflikt mellan ren och skär biologi och kristna-moraliska ideal om monogami och att vara livet ut.
Snarare är det kanske den individualism som ser alla former av uppoffring som ofrihet och förtryck. Personlig frihet är viktigare än ja, till och med sina barn.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Därför hotar intelligensen mänskligt liv
LÄS MER:I ”Tillsammans 99” återstår bara käbblet och bakfyllan
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
