”Vad handlar ståhejet kring Drömmarnas monument i Göteborg om egentligen?” frågade en Stockholmsvän nyfiket – artigt att inte nämna den omtalade ”bajsattacken”. ”Det är en lång historia, men i grunden är det en protest mot gentrifiering”, försökte jag förklara.
I Stockholm har det där tyvärr hänt för länge sedan. Hyresrätterna är omvandlade till bostadsrätter, konstnärerna är verksamma i förorten snarare än inne i stan och kulturlivet äger mest rum på de stora institutionerna, eftersom de är de enda som finns kvar, med några få undantag. Men nu är även de hotade.
Nationalmuseum håller på att gå under på grund av höjda hyror, i en byggnad skapad särskilt för ändamålet. Det säger sig självt att det är helt bisarrt. Det är ingen radikal kultur vi talar om, det är Carl Larssons nationalromantiska mural ”Midvinterblot”.
Förklaringen: Hyresvärden Statens fastighetsverk har ett överskottskrav, vilket innebär att de måste gå med vinst på 2,7 procent årligen. ”Läget är ironiskt: anslagspengarna flyttas från en statlig ficka till en annan”, skriver museets förra chef Susanna Pettersson i en debattartikel i SvD (28/8).
Detta har ni förstås redan läst om i landets tidningar, efter ramaskriet härom veckan.
Något annat som är ironiskt: I juni publicerade GP en liknande nyhet om Göteborgs museer. Sedan 2011 har hyreskostnaderna för dem fördubblats, de har gått från från 27 miljoner till 54 miljoner kronor. Detta efter att hyresvärden ”Higab fått nytt ägardirektiv”(18/6).
Problemet är den ideologiska uppfattningen att samtliga våra gemensamma institutioner och verksamheter behöver gå med vinst.
Nu är det på sin plats att muttra något om att Stockholm bara ser problem när de sker i Stockholm. Men det vet vi redan. Det vi kan utläsa av den samlade bilden – om vi vågar oss på att göra en som inte bara omfattar huvudstaden – är att det inte är den särskilda modell för kostnadshyra som de fem nationalscenerna har som är problemet.
Även om den, vad det verkar, har varit mindre bra. Naturhistoriska har exempelvis akut stängt, eftersom man är rädd att besökare ska få taket i huvudet.
Problemet är den ideologiska uppfattningen att samtliga våra gemensamma institutioner och verksamheter behöver gå med vinst. Det gäller Statens fastighetsverk, det gäller Higab, det gäller Akademiska hus, trots att de är tänkta att förvalta byggnader snarare än att försvåra verksamheten.
I april skrev Britta Lejon från fackförbundet ST, tillsammans med nio forskare, en debattartikel i DN med rubriken: ”Sverige kan inte längre styras som ett företag”(20/4). Det är en svidande kritik av den borgerliga fantasin om ett likställande mellan staten och marknaden. ”Det vi står med efter 30 år av företagsinspirerad styrning är anorektiska kärnverksamheter.”
Detta är inte ens en fråga om kultur, det är mycket större än så.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Nej du har inte valloner i släkten – du bara tror det
LÄS MER:Recension: ”Mjölkat” av Sanna Samuelsson
LÄS MER:Recension: ”Sommar i P1” med Sanne Salomonsen
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
