Det är inte lätt att vara småbonde i den svenska litteraturen. Oavsett om det är Per Thomassons ”En arbetares lefnadsöden” (1859), Ivar Lo-Johanssons ”Godnatt jord” (1933) eller Tomas Bannerheds ”Korparna” (2011) så skildras ett släp och slit från morgon till kväll. Oftast står bonden och spettar upp en orimligt stor stenjävel ur åkern. Kort efteråt får han spö av patron.
Det är till denna tradition som Sanna Samuelsson knyter an i sin debutroman ”Mjölkat”. Intrigen kretsar kring Ellen, bonddotter vars föräldrar auktionerat ut gården. En sommarmånad när axen vajar lojt i hettan bryter hon sig in i barndomsgården och återupplever skörden, mjölkningen, den första lesbiska kyssen och känslan av att stinka gödsel i skolan. När barndomsvännen Max – den andra klasskamraten tillhörande subkulturen ”bostad utan husnummer” – dyker upp fullbordas utvecklingen. Bondelivet och heterosexualiteten tycks vara hennes öde, trots att hon slagit sig fri tidigare.
Så slår det mig plötsligt att arbetarlitteraturen i Sverige till stor del är just en bondelitteratur
Först upplever jag den arbetarlitterära undertexten i ”Mjölkat” som lite oväntad. Emellanåt sticker Samuelsson in små faktarutor om socialdemokratisk lantbrukspolitik. Sådant är man inte bortskämd med i samtidsprosan, och Samuelsson får det att se organiskt ut. Traditionen finns också inskriven i mer subtil form, som när ”den vita piskan” nämns i förbifarten. Det var mjölkningsplikten för statarhustrur, skildrad i Ivar Lo Johanssons ”Bara en mor”. Så slår det mig plötsligt att arbetarlitteraturen i Sverige till stor del är just en bondelitteratur, med statare och torpare i centrum snarare än fabriksarbetare. Samuelsson trippar elegant i dess leriga fotspår.
”Mjölkat” är en ovanligt stilsäker debutroman, med korta kapitel där bilderna och metaforerna glänser som fodermatarens stål. Flera gånger häpnar jag över precisionen i detaljerna: som när Ellen i ett minne smeker Diana över fittan och får en bild av spenen – som hon tänker att hon mjölkar. Gården, torparen och kogubben tränger ut ur henne inifrån, och det är så snyggt gestaltat att man glömmer bort det märkliga med bilden. Jag tror också att det är denna erfarenhet – det förflutnas milda invasion – som boken vill fånga. Gunnar Ekelöf beskrev det en gång som att ”det som är outsägligt och fjärran” plötsligt blir ”outsägligt och nära”. Samuelsson laborerar skickligt med bildspråket för att fånga det tillståndet.
”Mjölkat” skildrar en ladugårdsapokalyps och lämnar läsaren med ett stort frågetecken
Detta betyder inte att ”Mjölkat” är fri från störande debutantdrag. Till exempel innehåller den ett inslag som är ack så vanligt i svensk samtidsprosa: en tonåring går ut i skogen, petar med en pinne i våtarven och kirskålen – bara för att visa att författaren kan så många NATURORD. Emellanåt skriver Samuelsson ut frågor på ett närmast Prins Valiant-aktigt sätt: att protagonisten bryter sig in i sitt barndomshem måste inte förtydligas med: ”Vem äger en plats? Vem har tillträde?”. Scenen har så att säga redan sagt det. Dessutom tycker jag att romanen spretar för mycket i slutändan. Det moderna bondelivet, klimatförändringarna, homosexualiteten på vischan, industrialiseringen av jordbruket, klassfrågan – allt ska med. Det är en plogfåra för mycket. Sådden växer i för täta rader.
Ändå måste man glädjas över ”Mjölkat”, som bär en anrik litterär tradition som om den vore lätt. Samuelsson har skrivit en frigörelseroman i ”Godnatt jord”s anda. Men det som skiljer Samuelssons berättelse från Ivar Lo:s är att den inte berättar en lycklig historia om ett statarsystem som går mot sin undergång, utan om hur vi avskaffat en hel yrkesgrupp: bönderna. ”Mjölkat” skildrar en ladugårdsapokalyps och lämnar läsaren med ett stort frågetecken: var det verkligen hit vi skulle?
Sanna Samuelsson är medarbetare på GP Kultur. Därför recenseras boken av Rasmus Landström, författare och litteraturredaktör på Aftonbladet.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Recension: ”Sommar i P1” med Sanne Salomonsen
LÄS MER:En Prideparad är ingen underhållning, det är en protest
LÄS MER:Recension: ”Disco boy” i regi av Giacomo Abbruzzese
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturchef Johan Hilton tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
