Vagt klander riktat mot ett namnlöst skribentkollektiv som inte ser litteraturen som något annat än en förevändning att prata om sig själv? Check. Nostalgisk tillbakablick på den guldålder då skribenten själv var verksam som litteraturkritiker? Check. Fullständigt tystnad om kritikernas försämrade materiella villkor och det radikalt förändrade medielandskap de har att verka i? Check. Noll konstruktiva förslag på hur en väg framåt skulle kunna se ut? Check.
När Stephen Farran-Lee, förläggare på Polaris förlag, skriver om den ”litterära ghosting” som kultursidorna bedriver av författarna lyckas han bocka av de flesta punkter som hör den förorättade litanian till (DN 12/1). Fast kanske är det ändå orättvist att säga att texten helt saknar konstruktiva förslag – förläggaren unnar sig ju ändå att provtänka om huruvida man ska sluta skicka ut recensionsexemplar. Precis vad en utsjasad kritikerkår behöver för att fortsätta orka göra sitt jobb!
Visst delar jag oron över att den delen av kulturen som inte är rent nöjesinriktad i allt högre utsträckning har hänvisats till att föra en slags reservatstillvaro. Den får väl finnas men sätter överhuvudtaget inga spår i offentligheten eftersom den inte betraktas som en angelägenhet av någon. Men det behövs betydligt mer än engagerad kritik för att den isoleringen ska hävas. Till exempel måste det kvalificerade litterära samtalet bryta in på de arenor där det stora flertalet i dag befinner sig – som på Instagram, Facebooks författargrupper och Tiktok.
Men långa texter på kultursidorna? Orka, Mallorca.
Och här visar Farran-Lees eget förlag på ett ganska deprimerande sätt hur nonchalant man behandlar de här frågorna. Blev till exempel Lena Anderssons ”Studier i mänskligt beteende” eller Katarina Frostensons ”Alma” utsatta för litterär ghosting av kultursidorna? Det vore ju skakande. Tittar man in på Polaris Instagram och Facebook kunde man också få intrycket av att så var fallet, eftersom de många texter som skrevs om böckerna här förbigås med fullständig tystnad. På Instagram-sidan finns en serie stories märkta ”Recensioner”. Den har inte uppdaterats sedan augusti 2022. Det är förmodligen inte så mycket mer komplicerat än att den som sköter förlagets sociala medie-kanaler har andra prioriteringar än Stephan Farran-Lee. Man är till exempel bra på att uppmärksamma de egna författarnas medverkan i poddar. Men långa texter på kultursidorna? Orka, Mallorca.
Nu måste man vara tydlig med att kultursidorna och förlagen har helt olika intressen av kritiken. Förläggaren och författaren ser förstås gärna att också slappa mellanböcker får strålande kritik och applåder, kultursidan vill erbjuda sina läsare skarpögda och ärliga läsningar. Vi ska inte klia varandras ryggar.
Men visst är det så att vi på något sätt, som Farran-Lee påpekar, tillsammans utgör ett ekosystem. Just därför ter det sig en smula ironiskt att förlagets egna plattformar så väl illustrerar varför kritiken är på väg att bli marginaliserad och i längden alltmer irrelevant. Tror man att något går förlorat om de initierade läsarna lägger ner och börjar ägna sig åt något annat så gör man nog klokt i att ta deras texter i bruk och lyfta fram dem. Direkt parodiskt blir det när jag upptäcker att Polaris inte ens uppmärksammat sin egen förläggares brandfackla om litterär ghosting – eller den replik Farran-Lee faktiskt fått på Aftonbladet Kultur (16/1), Sveriges största kultursida.
Ett ödmjukt förslag: börja med att själva bete er som att diskussionen är viktig så återkommer jag gärna till fördjupade samtal om kritikens ansvar och uppgift framöver.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:En blågul högtidsstund för Dracula-älskaren
LÄS MER:Vi är mitt i den verklighet som dystopierna förutspådde
LÄS MER:Vilda västern i hybridbokbranschen
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
