I första delen av ”Tidiga fanfarer och annan dagskritik” möter man Hagar Olsson som ung, stridbar kritiker i samklang med sin tid. Litterära verk som avfärdats eller passerat en äldre generation förbi tog Olsson på allvar, allt från rysk futurism till Pär Lagerkvists författarskap. Olssons öppenhet spelade en viktig roll i framväxten av en svenskspråkig modernism.
Unga krönikörer är det gott om på Sveriges kultursidor. Antalet unga litteraturkritiker är dock färre, speciellt kritiker fokuserade specifikt på litteratur. Kritiker som är under 30 går i princip att räkna på två händer, under 25 på en hand. För kritiken såväl som för litteraturen utgör detta ett problem.
Andra delen av ”Tidiga fanfarer” ter sig annorlunda än den första. Hagar Olssons penna förblir vass, men hon har blivit äldre och samtidslitteraturen mer främmande. Tydligast framgår det av Olssons ytliga och avfärdande läsning av Jean Genet. Han som i dag hyllas för sitt närmande av stora, existentiella frågor betraktar Olsson som samhällsfarlig. En oförstående attityd till samtiden drabbar inte alla. Det finns kritiker som förblir fortsatt intresserade av den litterära utvecklingen. Men den unga litteraturen riskerar att passera utan insatta tolkningar och omdömen ifall kritikerkåren inte fylls på med nya ansikten. För även om det går att sätta sig in i en ny generations uttryck kommer den som själv är en del av den se sådant som annars passerat obemärkt.
Antalet unga med den belästhet som analyser och bedömningar av verk kräver sjunker i takt med den allmänna belästheten.
Den oproportionerliga andelen äldre bland litteraturkritiker är inte enbart ett resultat av kultursidorna. Antalet unga med den belästhet som analyser och bedömningar av verk kräver sjunker i takt med den allmänna belästheten. Om en kritiker inte är insatt i litteraturhistorien kommer denna inte kunna uppfatta hur ett aktuellt verk hänger samman med den. Litteraturen har – som Ulrika Nielsen anmärker i den nyutgivna essäpamfletten ”Vad är litteratur och vad ska man ha den till?” – övergått till att bli en subkultur. Nielsen lyfter hur en kommande diktsamling av Harry Martinson var en förstasidesnyhet i SvD 1958. Att en kommande diktsamling i dag skulle vara av så stort allmänintresse är osannolikt. Men även en subkultur är befolkad, och i subkulturen ”läsande unga” finns nog med kompetens för att diversifiera kritikerkåren. Där finns personer med estetiska ideal, visioner och den belästhet en bra litteraturkritik förutsätter.
Bristen på unga kritiker är inte bara ett problem för nuet. Erfarenhet är viktigt för litteraturkritiken. För att det i framtiden ska finnas kunniga kritiker behöver man i dag satsa på en yngre generation. Kultursidorna måste släppa in fler unga och ge dem möjlighet att ackumulera erfarenhet. Annars riskerar kultursidorna att i framtiden sitta med en kritikerkår utan de färdigheter övning kommer med. Precis som på Hagar Olssons tid finns det i dag begåvade unga kritiker. Att släppa in flera på kultursidorna hade inte bara en investering i nuet, utan även en investering i framtiden.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:”SD-bögar” visar att ingen grupp är immun mot tidsandan
LÄS MER:Läskrisen handlar inte om resurser, utan om konkurrens
LÄS MER:Hur ser unga författare på läskrisen?
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
