Aftonbladets litteraturredaktör Rasmus Landström vill vända sig till nya läsare. Men finns de verkligen? undrar GP:s Jenny Högström.
Aftonbladets litteraturredaktör Rasmus Landström vill vända sig till nya läsare. Men finns de verkligen? undrar GP:s Jenny Högström. Bild: Björn Larsson Rosvall / TT

Jenny Högström: Landströms kritik riktar sig till en uppdiktad läsare

Ut med doktorshattarna, in med folkets litteratur, skriver Aftonbladets Rasmus Landström och vill förnya tidningens kultursida med större fokus på genrelitteratur. Men är det verkligen värt det att kasta ut kvalitetslitteraturen för en inbillad massa av scifi-läsare?

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Aftonbladets litteraturredaktör Rasmus Landström har skrivit ett kritikmanifest (27/9). Om jag förstår honom rätt så håller litteraturen på att utarmas på grund av strömningstjänsterna. Och därför ska Aftonbladet recensera mer genrelitteratur?

Landström ondgör sig vidare över att bokhandlarna försvinner från landsorten.

Det är svårt att inte hålla med på den punkten. Men frågan vad man ska göra åt saken. Är botemedlet att litteraturvetare skriver recensioner av genrelitteratur? För då är det ju någonting annat som får stryka på foten. Kvalitetslitteraturen, om jag fattar det rätt. Insert fundersam emoji.

I en essä i tidskriften Essä från 2022 – som utgick från Thomas Thorilds kriterier för en modern kritik – skrev Maxim Grigoriev en dystopisk text där han förutspådde kritikens död. Varför? Jo för att den hållningslöst började ägna sig åt vad som helst.

ANNONS

Visst absolut. Kvalificerad kritik KAN handla om vad som helst – på det är såväl Roland Barthes, som Landström åberopar, och en OG kulturkritiker som Walter Benjamin utmärkta exempel. Eller en samtida röst som Amia Shirinivasan.

Oavsett vad vi skriver om måste vi kunna motivera dess relevans. Vilka vänder vi oss till och varför.

Ett återkommande felslut tänker jag är att man dissar de befintliga läsarna i strävan efter att nå ut till fler. De uppdiktade andra, som skulle vilja läsa recensioner av genrelitteratur fast de alldeles utmärkt hittar till den litteraturen i alla fall. Eller de som bara vill ha tips på Booktok.

Det vill säga att man struntar i dem man faktiskt redan har, som är intresserade av det man faktiskt redan gör: Kvalificerad kritik, med ett förhoppningsvis kvalificerat urval.

”Aftonbladet vill gå i spetsen för att undersöka den nyliberala bokmarknaden” skriver Landström. Han vill slå ett slag för mångfalden. Överbrygga klassklyftorna. Han vill smickra sin egen kritikerstab. Samtidigt skriver han ”Doktorshattarna har sin egen lilla bokcirkel på kultursidorna”.

Jag tror han blandar ihop doktorshattar med kepsar som det står KONSTAB och Rilke på. Men visst är det så att kultursidorna är förskräckligt homogena. Att vi har ett kunskapsunderskott när det kommer till många kulturella uttryck. Men det kan nog inte ett kärvare och som jag ser det mer populistiskt urval rå på. Vad som drabbas är i stället kvalitetslitteraturen.

ANNONS

Jag har inget emot att man vill något med kritiken. Men föga anade jag att det var här vi skulle hamna.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Recension: ”Mjölkat” av Sanna Samuelsson

LÄS MER:Vilda västern i hybridbokbranschen

LÄS MER:Det som är bra med klassiker – är att de faktiskt är bra

I GP:s monter på Bokmässan

Torsdagen den 28 september kl 15.40 samtalar Jenny Högström med Linda Skugge och Anna Nygren. Kl 16.20 med Jan Guillou.

Fredagen den 29 september kl 11.40 samtalar hon med Joanna Rubin Dranger. Kl 12.00 med Sjón.

Lördagen den 30 september kl 13.00 samtalar hon med Jonas Hassen Khemiri.

Söndagen den 1 oktober kl 13.00 samtalar hon med Judith Kiros. Kl 13.20 med Vigdis Hjorth.

Det fullständiga programmet hittar du här.

ANNONS