Det är nytt och kanske också första gången. Man kan välja att skrämmas av det, eller se det som frälsning för en blå fågel som flugit i cirklar i över ett decennium.
Det gapas om Twitter på ett sätt som säkert gjort de flesta både trötta och förvånade. Knappt något mer än köpet är ju klart, så varför ska det huffas och puffas om att en miljardär använder sina miljarder?
Kanske på grund av dramatiken, Musk och journalistiken.
Twitter är journalisternas favoritplattform. Och när världens rikaste man nu köper den är det naturligt att det blir vågskvalp. Inte minst för att plattformen älskas av samhällets övriga etablerade makthavare: Politiker och näringslivstoppar. Denna kombination gör köpet till en perfekt storm i vattenglas med så intensiv utveckling att det är svårt att hinna lyfta blicken. För den som ändå gör det är det tydligt att nästan ingenting har hänt. Ok, det är inte riktigt sant. Själva köpet har hänt och det är spektakulärt i sig, vilket vi kan återkomma till.
Mastodon är ett engångsligg som kränkta Twitteranvändare utnyttjar för att manifestera missnöje med Musk.
När Elon Musk gjorde entré sparkade han inte bara styrelsen, utan även hälften av de 7500 twitteranställda. Det i sig skulle kunna tolkas som ett utslag av hybris, men går i linje med en större trend. För alla stora internetbolag genomgår nu en slags omdefiniering. Den eviga dansen på rosor – med övervärderingar och investerare som kastar pengar efter alla som lyckats på nätet – är över.
Till och med ett av internets mest framgångsrika bolag, Facebooks ägarbolag Meta, har fått sitt värde halverat på börsen och förra veckan sparkade de 11 000 anställda. Detta trots att Meta alltså fortfarande går med vinst. Det gör inte Twitter. Historiskt har bolaget bara gjort det två av de tio år de funnits på börsen. Musk tvingas därför kapa kostnader om Twitter ska hitta en väg framåt. Det är bråttom, eftersom det nu är ur Musks egna fickor förluster betalas vilket i förlängningen kan innebära intecknade Tesla-aktier och förlorad kontroll över Musks andra bolag. Därför måste saker hända. Snabbt.
Och snabbt går det. Idéerna sprutar, beslut ändras och kraven på medarbetarna är inhumana. Så har det alltid varit i Musks värld, men nu sker det på en medieplattform, vilket gör att ett litet kammarspel rullas upp. Vi har därför kunnat följa hur personalstyrkan kapats, för att sedan komma tillbaka. Att den lilla blå plupp som verifierar en användare först var till salu för 20 dollar, sedan åtta dollar innan det hela sattes på paus. Idéer och påstående trycktestas och alla får vara med. Rykten och fler uppsägningar kommuniceras, men vad är egentligen definitivt? Inte särskilt mycket. I alla fall inte vad vi vet hittills.
Man kan välja att skrämmas av det, eller se det som frälsning för en blå fågel som flugit i cirklar i över ett decennium.
Elon Musk har tagit med sig hela den etablerade världen ut på dans där de flesta egentligen inte kan göra annat än att blunda och följa med. Vilket de flesta kommer att göra. För Twitteranvändare är internets kanske mest luttrade användare, vilket man ska komma ihåg när det nu talas om att det pågår en exodus till det gravt underutvecklade Twitter-alternativet Mastodon. Det kommer knappast att bli ett nytt Twitter. Mastodon är ett engångsligg som kränkta Twitteranvändare utnyttjar för att manifestera missnöje med Musk. Visst, Mastodon är populärt nu, på samma sätt som Ello var populärt en månad för åtta år sedan när folk var arga på Facebook.
Men vi är vanedjur, vi går tillbaka till det som är tryggt – framför allt vill vi vara där andra finns. Och Twitteranvändare är vana vid ägare som inte har en aning om vad de sysslar med. Under 2007-2009 var det vanligare att på Twitter se en “fel-val”, Twitters egna symbol för felmeddelande, än en Twitterfågel. Sajtens grundare och ägare bråkade så mycket om vad Twitter skulle vara att den kraft som fanns kvar knappt räckte till att koda ihop tillräcklig kapacitet till alla nya användare som flödade in. Och eftersom ingen utvecklade funktioner, skapade Twitteranvändarna dem själva. Det var användare som skapade @användarnamn, “Retweet” och “hashtag” – tre saker som fortfarande är fundament till vad Twitter fortfarande är i dag. Sedan dess har Twitter i princip inte lyckats skapa någon ny central, framgångsrik funktion. Tvärtom: Varje försök – Vine, Periscope, Fleets, Moments – har misslyckats.
När nu världens rikaste man är ny ensam ägare finns dels djupa fickor och dels en historik av att kunna vända omöjliga branscher och situationer till framgångar, men framför allt tycks det finnas ett driv och en idé.
Det är nytt och kanske också första gången. Man kan välja att skrämmas av det, eller se det som frälsning för en blå fågel som flugit i cirklar i över ett decennium.
Själv är jag allra mest fascinerad. Vi får bevittna ett nytt, lite oväntat kapitel i sagan om en medievärld som återföds och omdefinierar sig själv.
Läs mer i GP kultur:
LÄS MER:Margaux Dietz lät innehåll gå före empati
LÄS MER:Inte konstigt att Nobelkommittén nobbar SD
LÄS MER:Elon Musk har en naiv syn på Twitter
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
