Som GP tidigare kunnat berätta har elva båtar som olovligen ligger vid Gasverkskajen avvisats och kommer att forslas bort i augusti. Beslutet har mötts av protester och krav på att kulturmiljön i området ska bevaras.
I ett mejl den 22 maj kräver föreningen Drömmarnas konst & kultur att Trafikkontoret stoppar sina planer på att ”mota bort de kreativa projekt som fått ta form på Drömmarnas kaj”. De vädjar också om en dialog.
En av föreningen medlemmar är Carl Norén. Sedan åtta år tillbaka hyr han en båtplats vid Gasverkskajen. Hans stålbåt från 1911 kommer från Trondheim och har tidigare använts som bogserbåt och hamnisbrytare.
– Jag är en av fyra eller fem båtägare som betalar hyra här, så min båtplats är inte hotad, säger han.
Hyreshöjningar kan dock bli aktuellt i framtiden har båtägarna fått höra.
”Värdefulla miljöer”
Senast 1 juni måste de fantasifullt målade containrar som skänkt området dess särprägel forslas bort, liksom en husvagn och en gammal cirkusvagn som byggts om till teaterscen.
– Den här platsen har i många år förvaltats av oss som bor eller är verksamma här, säger Carl Norén och fortsätter:
– Vi har haft en så fin utveckling och skapat en allt mer inkluderande plats. Här har konstnärer från olika håll kunnat mötas, och människor från olika delar av staden. Sådana här miljöer är så värdefulla....
En bit bort ligger Ångslupen M/S Reymersholm från 1878 förtöjd, liksom bogserbåten M/S Alf, Bunkerbåten M/S Viljan från 1932, fiskebåten M/S Dolly från 1916 och den danska högsjötrålaren M/S Lili Marlene från 1942 för att bara nämna några. Totalt rör det sig om femtio båtar längs Gullbergskajen, som förmodligen är stadens äldsta stensatta kaj. 600 meter breder den ut sig parallellt med Gullbergs strandgata, i stadsdelen Gullbergsvass. Sedan tar Gasverkskajen vid och sträcker sig vidare mot utposten Vindarnas ände.
Ett dystrare kapitel
Vi befinner oss uppströms om Götaälvbron. Fram till 1950-talet var verksamheten här i full gång: styckegods lassades och lossades. 1960-talet blev ett dystrare kapitel för Gullbergskajen som i pressen fick öknamnet ”de döda skeppens kaj”. Det var den sista anhalten för uttjänta fartyg innan de forslades vidare till Hisingen där de höggs sönder.
Skutor och fartyg låg och ruttnade vid kajen. Göteborgs hamn fick problem med båtar som sjönk, försvunna ägare och en tilltagande sprit- och narkotikaförsäljning. 1970 bestämde sig Göteborgs hamnstyrelse därför för att drastiskt höja kajhyran med flera hundra procent. Fartygsföreningen Gullbergskajen bildades då i protest mot dessa planer.
I dialog med Göteborgs hamn tecknades ett avtal: Fartygsföreningen fick ta över ett antal kajplatser för förtöjning av fartyg som tagits ur drift. I gengäld förband de sig att till egen bekostnad bärga och transportera bort båtar som sjunkit. I början av 1980-talet snyggades området till ytterligare. Rälsen till de gamla hamnkranarna togs bort, kajplanen gjordes mer tillgänglig och fartygsföreningen fick arrenderätt.
I dag månar den ideella föreningen om sina medlemmar, främst båtentusiaster som ägnar sig åt att bevara marin- och kulturhistoriskt intressanta fartygstyper.
– Vi har många båtar här som är unika: trålare...fiskebåtar, berättar föreningens ordförande Cristian van Yurick.
– En del är ganska stora. Vi arbetar för att bevara dem och bekostar allt själva.
Övergivna båtar – ett problem
Samtidigt sticker han inte under stol med att föreningen än idag har vissa problem med övergivna båtar i dåligt skick och försvunna ägare.
– Varje sådan båt kostar föreningen saftiga pengar, 350 000 kronor minst. En del ägare tar sitt ansvar, andra inte, konstaterar Cristian van Yurick.
För några veckor sedan fick föreningen ett förslag från Jörgen Johansson på Trafikkontoret. Kommunens önskemål är att fartygsföreningen Gullbergskajen ska ta över också den angränsande Gasverkskajen – som i dag är kommunens ansvar. Där har en del så kallade ”pirater” förtöjt båtar i varierat skick. Bara en handfull båtägare betalar hyra för sin kajplats.
– Idén är inte ny, berättar Cristian van Yurick.
– Vi har fått flera liknande förslag de senaste 10-15 åren.
Båtägare står på kö och söker kajplats hos fartygsföreningen som känner ett hårt tryck. Därför är kommunens förslag attraktivt för dem. Ändå tvekar de, eftersom de själva kämpar med dyra omkostnader för övergivna skrotbåtar.
– En del aktivitet på Gasverkskajen i dag är inte bekväm för oss. Det finns en gråzon och vi vill inte ta över båtar i dåligt skick vars ägare saknar kontrakt, säger Cristian van Yurick.
– Vi har börjat en komplex process och måste känna efter vad vi vill och vad vi orkar. Den standard Gullbergskajen har i dag har kostat oss väldigt mycket i ideell arbetskraft att bygga upp.
Containrar blir pop-up-butiker
Som förening tar de varken ställning för eller emot Gasverkskajens nu hotade kulturella miljöer. Trafikkontoret motiverar sitt beslut att rensa upp med en framtida överlåtelse till fartygsföreningen.
Föreningen har dock ännu inte tackat ja till förslaget. De är intresserade men vill föra en dialog med berörda parter.
– Ska vi ta över arrendet för Gasverkskajen så måste det var samma standard för alla, och en container till varje båt. Kajen är inte heller tänkt att vara ett museum utan här jobbar vi aktivt och praktiskt med våra båtar.
Med det i åtanke skrämmer den framtida vision Göteborgs stad målar upp kring området Gullbergsvass. På en utopisk bild syns lyckliga, kaffe-latte-drickande turister flanera längs Gullbergskaj vars arbetsbodar/containrar är förvandlade till pop-up-butiker för sommarklänningar.
”Länge har vi levt under hotet om att stadsutvecklingen skall tvinga bort oss från området” skriver fartygsföreningen på sin hemsida.
– Plötsligt ligger vi i centrum och vår mark har blivit väldigt attraktiv. Det förs väldigt lite diskussion och stadsplanerarnas vision stämmer inte med verkligheten.
LÄS MER:Drömmarnas kaj hotas när kulturmiljöer rivs
LÄS MER:Vad vill ni att Göteborg ska vara?
LÄS MER:Rädda Konstepidemin och KKV
LÄS MER:Så blir nya Gullbergsvass – rustas upp för miljarder
LÄS MER:Recension: ”Kärlek skonar ingen” på Göteborgsoperan
Drömmarnas kaj
En av Göteborgs äldsta stensatta kajer.
Besår huvudsakligen av Gullbergskajen, men även Gasverkskajen, vars sträckning slutar vid Säveåns mynning i Göta älv.
Sedan 1871 har båtar förtöjts längs kajen. Främst rörde det sig om pråmbåtar, ångbåtar och virkestransport.
Fram till 1950-talet lassades och lossades styckegods vid kajen.
På 1960-talet blev kajen en sista viloplats för uttjänta båtar.
Har också kallats de ”döda skeppens kaj” och ”suckarnas kaj.” Namnen syftar på grusade förhoppningar om att rusta upp sin gamla skorv och ge sig ut på de sju haven.
I en artikel i GT 1969 skrivs det om ”trötta vrak i väntan på slutet vid de brustna drömmarnas kaj.” Så tillkom begreppet.
1970 överlät Göteborgs hamn en del av sina kajplatser till nystartade Fartygsföreningen Gullbergskajen. I början av 1980-talet fick föreningen arrenderätt.
Trafikkontoret erbjuder nu fartygsföreningen att ta över arrenderätten också för Gasverkskajen. Föreningen har ännu inte lämnat besked i frågan. Inför överlåtelsen har Trafikkontoret ändå beslutat att forsla bort elva båtar med tillhörande containrar från Gasverkskajen. Ett beslut som väckt protester.
Här går att läsa mer om några av de fartyg som idag ligger vid Gullbergskajen.
Prenumerera på Göteborgs-Postens nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv. För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
