Kulturpolitiken måste börja med grunden: hur vi får klassrumsundervisningen att fungera för de svagaste och hur vi stärker de svenska biblioteken, skriver Hynek Pallas.
Kulturpolitiken måste börja med grunden: hur vi får klassrumsundervisningen att fungera för de svagaste och hur vi stärker de svenska biblioteken, skriver Hynek Pallas. Bild: Lisa Thanner

Hynek Pallas: En nationell kanon kommer inte rädda läsdöden

Expressens kulturchef Victor Malm frågar om det inte är dags att införa en nationell litteraturkanon (4/9). Det är dessvärre en debatt som luktar symbolpolitik. Kulturpolitikens huvudfokus bör snarare riktas dit ungas bildningsresa börjar: i klassrummen och biblioteken, skriver Hynek Pallas.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Behövs en litteraturkanon? I två artiklar har Expressens kulturchef Victor Malm med liberal försiktighet gläntat på frågan. Om den text som väckt debatt, ”Det är dags att prata om en nationell kanon” (Expressen 4/9), inbjuder till förberedande samtal så är artikeln i Liberal Debatt (30/8) mer rakt på sak. Här argumenterar Malm för att kulturarv ska hållas levande genom en subventionerad, tillgänglig bokserie av Sveriges betydelsefulla författarskap.

Låt mig först dela min sympati för fysisk kultur – så omodernt i denna genomdigitala tid där massproducerad designtorgskonst har ersatt hemmets bokhylla.

Jag har genom åren vacklat om kanon, särskilt en nationell sådan. Och min övertygelse om behovet av det fysiska har heller inte främst gått via boken utan via filmen. På kort tid har en konstform ersatts av ”content” – strömningstjänsters fyllnadsmaterial. Det finns oaser: tjänster som MUBI och Draken, SVT:s filmutbud samt kvartersbiografer i storstäder som ibland visar annat än de filmer som utspelar sig i ett Disneyägt universum.

ANNONS

Men när folk frågar vad de då ska se i stället för superhjältefradga famlar jag allt mer. Inte om vad man ska rekommendera. Utan hur. Ska de betala för ännu en filmtjänst? Ladda ner illegalt? Beställa filmer från USA för 400 kronor styck?

Att diskussionen här går via filmen är för att utmaningen, trots att så många betraktar film som grund popkultur, är samma som Malm pekar på: att den teknologiska revolutionen har skapat ytlighet. När rapporten Ungar & Medier publicerades 2019 väckte det sjunkande läsandet ramaskri (GP 20/9/2019).

Vad som inte uppmärksammades är det sjunkande filmtittandet; att ungas bruk av sociala medier tillbringas framför Instagram, Snapchat och TikTok – ”titta på klipp på Youtube” hör till toppaktiviteterna. Vi har därför ett behov av att förankra kunskapen om rörlig bild i det medium som kräver koncentration och har en historia som är annat än ytlig.

Ska de betala för ännu en filmtjänst? Ladda ner illegalt? Beställa filmer från USA för 400 kronor styck?

Till det finns inga genvägar förutom gedigen kulturbildning i skolan. Här kan vi då börja närma oss frågan – inte bara om en kanon i sig utan om dess sammanhang. Jag tror inte litteraturlistor uppifrån är det viktigaste. Men det trodde jag ju inte om film heller – förrän filmhistorien under loppet av ett decennium utraderades som gemensam kunskap och en seriös filmkritik nu är på väg att försvinna med den.

ANNONS

På samma sätt krockar verkligheten med förhoppningen att lärare ska ha tid att göra spännande, personliga kultururval när de undervisar (ja, jag hör det råa skrattet från landets lärarrum). Så stöd på kulturens område är inte fel. Särskilt när kulturen blir digital och därmed mindre tillgänglig för den som inte ens vet vad som finns att leta reda på.

Den som kan sin svenska filmtillgänglighet vet att något undanhållits ovan. Det finns nämligen en plats som har ett brett, djupt och gratis filmutbud både fysiskt och digitalt – biblioteken. De erbjuder också en litteraturhistoria bredare än någon kanon du kan drömma om.

Och eftersom bibliotek – bibliotekarier – är helt centrala för svensk litteratur och läsning är jag lite förvirrad över varför en debatt om kultur och läsvanor – särskilt en liberal sådan – i Sverige ska börja i en nationell kanon?

Men visst finns det saker att debattera bortom det materiella: kultursidornas roll för bildningen är till exempel minst lika viktig som ”litteraturlistor” och kulturkanon. Hur står vi oss där?

Så nej, förslaget om kulturkanon är väl inte, som Aftonbladets kulturchef Karin Petterson anser, direkt kontraproduktivt (5/9). Men hon har rätt i att en debatt som inleds i den änden luktar symbolpolitik. Bildningsfrågan är betydligt mycket större än så – den spänner från kritikens villkor och kulturens tillgänglighet bortom det digitala – men kulturpolitiken måste börja med grunden: hur vi får klassrumsundervisningen att fungera för de svagaste och hur vi stärker de svenska biblioteken.

ANNONS

LÄS MER:Om film setts som finkultur hade ni fattat högafflarna

LÄS MER:Varje röst på SD är en seger för Putin

LÄS MER:Så blev Arbetaren vänsterns Bulletin

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS