Det kan vara den mest antisemitiska operation en europeisk säkerhetstjänst har genomfört sedan andra världskriget. Det är helt säkert den minst kända.
Dygnen efter terrordåden i Israel stod det klart att delar av svensk offentlighet inte kan ta avstånd från pogromer på judar. Att högerextrema jublar förvånar ingen. Men Palestinademonstranter? Vänsterpolitiker som vredgat vänder sig mot en partiledare som resolut tar avstånd? Det tog alltför många på sängen.
Mina tankar gick till en utställning i Prag 2017. Trots allt jag har skrivit om Centraleuropas mörka historia så chockerade den mig. Ämnet var kommunistregimens behandling av judar efter 1970. Judiska museet var fyllt av fotografier på rivna synagogor – fler än nazisterna hann förstöra. Av judiska gravstenar som blivit gatstenar. Så sent som 1987, inför ett besök av Gorbatjov, fyllde man Prags pittoreska stråk med dessa.
Vänstervänner slår bakut när jag delar texter om antisemitism i leden
Mest iögonfallande var operation SPINDEL. Att antisemitismen frodats i regionen, att den inte skrämts bort av Förintelsens fasor, visste jag. Men inte ens en snedtrippande John Le Carré hade kunnat fantisera ihop den manual för säkerhetstjänsten som förklarade att landet 1962, på grund av ”felaktig klassanalys”, lagt ner den ”framgångsrika kampen mot judisk borgerlighet och sionism som inletts på 1950-talet”. 1950-talet var ett decennium av skenprocesser, inledda efter att Stalin vänt sig mot Israel, där majoriteten av de mördade var judar. Nu, ”på grund av kontrarevolutionära tendenser”, behövde man återupprätta kampen.
Operationen döptes efter en antisemitisk stereotyp, juden i sitt spindelnät, och databasen SEMITER fylldes av ”sionister”. Vilket inkluderade den med judiskt släktskap – baserat på Nazitysklands raslagar. Så skulle man kontrollera och splittra denna ”skadliga inre fiende”. I en skev logik som utgick ifrån rysk propaganda om att sionismen är fascism menade regimen att Förintelseforskning var ett sätt att dölja att det var judiskt samarbete med nazisterna som låg bakom folkmordet (!). Samt för att kunskap om Förintelsen var del i en judisk identitet som inte skulle föras vidare.
En dyster grej i mitt liv är hur få västerifrån som har varit mogna att acceptera att övergrepp i socialismen har något att lära dem. Rött är rätt och föresatserna goda, så vid samtal stängs dövörat ner. Jag ser något liknande nu, när vi försöker visa på antisemitism i demonstrationer. På oviljan att se att judiska terroroffer relativiseras bort i antisionismens namn. Det spelar ingen roll att även vänsterpress som ETC och Flamman pekar på tendenserna – vänstervänner slår bakut när jag delar texter om antisemitism i leden (GP 24/5, 21).
Det är dags för historieläxor utan ideologiska skygglappar
Bör jag förvånas? Det är lättare att skriva om den judehatande gyttja partier som Sverigedemokraterna föddes ur än att ta itu med att en redaktör jag har samarbetat med, en person med liknande nätverk, efter det att judiska spädbarn fått halsar avskurna försvarar det i ett offentligt Facebook-inlägg med orden ”man kritiserar inte en svältande människas bordsskick”.
Men antisemitismen har ingen politisk färg. Det går en röd linje från kommunistdiktaturer som i ”antisionismens” namn använde nazistisk byråkrati – som tränade PLO, försåg dem med vapen och sen lät terroristerna vila upp sig i tjeckiska kurorter – till att klimatrörelsehjältar som Andreas Malm fyller skrifter med Hamashyllningar och antisemitiska troper (Workers liberty 29/6/21).
Det är dags för historieläxor utan ideologiska skygglappar. Om inte – om man kommer dragandes med ständiga ”men” om en pogrom och ser fundamentalistiska mördare som befriare – då eldar man på den tusenåriga antisemitismen. Och bidrar definitivt inte till någon mänsklig lösning på Palestinakonflikten.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Hamas terror påminner om Bataclan och Butja
LÄS MER:Sluta bannlysa våra tankar om Palestina och Israel
LÄS MER:Vad ska det bli av det judiska folket?
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturchef Johan Hilton tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
