Jag var till en början rädd att tvillingsystrarna Rakel och Tekla Bergman Fröbergs utställning i Galleri Hammaréns nya luftiga och tjusiga lokal på Aschebergsgatan 19 skulle bli för städad. Men mina farhågor föll inte in. Jag blir absolut inte besviken. Konsten som möter mig på plats är precis så otyglad som man kan önska. Det är sött, obändigt och motbjudande. En kombination som heter duga.
Rakel Bergman Fröbergs trägravyr-serie ”Jag ser dig som djur, jag ser mig som djur” ringlar sig i ett rutnät över en av väggarna. Det är de karvade träplattorna som visas, inte de slutgiltiga trycken på papper. Här framträder människan, i detta fall konstnären själv, som djuret hon faktiskt är.
I en bild verkar hon sysselsätta sig med att dra loss hudflikar från sitt knä. Det ser lite äckligt ut. Någon annanstans tränger trädgrenar upp ur ett ansikte, som om de vore symptom på en sjukdom. I det mest aggressiva verket bär hon munkorg. Överallt i denna grova svit har huden något raggigt över sig, som om den vore täckt med päls.
Det okontrollerbara djuret gestaltas också i hennes skulpturer. Ett exempel är ”Cisco”, en babianliknande hund med morsk uppsyn. Varelsen är ett assemblage: dess spetsiga nos är gjord av en gammal lampskärm medan en boxningsmask håller huvudet på plats.
Ett överfallslarm hamnar i närheten av en bebissko, vilket leder till makabra associationer.
Tekla Bergman Fröbergs keramiska verk och assemblage är lika ödesdigra som näpna. Ett exempel är ”Signaler från ett hål under himlen”, där en typisk tantbjudning har spårat ur och övergått i en dödsdans. Trasiga tallrikar, stegrande rådjur och figuriner med avslagna huvuden, samtliga i porslin, kämpar sig upp ur domedagens framvällande vågor av rödlera.
I serien ”Kvarlåtenskap” kombineras funna och udda objekt såsom Bic-pennor, dockor, nycklar, smink och fan och hans moster på ett slags anslagstavlor. Ett överfallslarm hamnar i närheten av en bebissko, vilket leder till makabra associationer.
Det låter nog lite flummigt men man kan få för sig att tvillingarna har växt upp i en glänta eller grotta i sällskap med schamaner. Där har de haft andlig kontakt med Robert Rauschenberg, Ernst Ludwig Kirchner, illaluktande grafikkonstnärer från medeltiden, samlande stenåldersmänniskor och en och annan mormor.
Det renskrubbade idealet och den sönderfiltrerade skönheten finns inte här. Inte heller teorier som inte har någon bäring i verkligheten. Elfenbenstornet har fått sig en törn.
Det fina med konst är att den kan förvandla det ofattbara och otäcka till något njutbart. Det är det Rakel och Tekla Bergman Fröberg gör.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Recension: ”Lettland” av Lars Tunbjörk
LÄS MER:Recension: ”Hausswolff x 3” på Göteborgs konstförening
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
