Sara Arvidsson: Recension: Jason E. Bowman på Cora Hillebrand, Chris Llloyd på NSFW och Andreas Meinich på Nevven

På Galleri Cora Hillebrand visas konceptkonst utan givet slut. På NSFW omtolkar Chris Llloyd edgy subkulturer och på Nevven uppstår smultronställen i labyrintiska gobelänger. GP:s Sara Arvidsson blir påmind om att intressant konst alltid är ofullständig.

ANNONS
|

De allra flesta vill tillhöra någon sorts gemenskap. Men med detta följer även skräcken för att inte passa in. Att vara udda kan vara fint, men att vara driftkucku är inte lika kul.

När jag öppnar dörren till Galleri Cora Hillebrand möts jag av skratt. Flabbet kommer från ett verk av Jason E Bowman, som aktiveras när någon äntrar eller lämnar galleriet. Det är helt enkelt meningen att man ska känna sig förolämpad och liksom flera av hans övriga arbeten är detta en remake av ett äldre verk.

Är vi inte alla dysfunktionella i någon mening?

Känslan av att vara utpekad uppstår också när jag får syn på en nyckelring med en tillhörande bricka där det står: ”Before you enter examine your fear”. Den producerades 1996 och var tänkt som en julgåva för medlemmar i dysfunktionella familjer. Men vad innebär en ”dysfunktionell familj”? Är vi inte alla dysfunktionella i någon mening?

ANNONS

Jason E Bowman, som annars är lärare på HDK-Valand och inte har synts i stadens gallerisammanhang förrän nu, gör konceptkonst som aldrig har ett givet slut.

I den nyproducerade och lustfyllda skulpturen ”Untitled (One man band)”, som har satts samman av ex-studenter, hänger en kedja av leksaksinstrument och dinglar från en kal basketkorg. Liksom ett flertal av hans övriga verk rymmer den en motsättning. Ensamvargsidealet som är synonymt med genikulten hycklas på ett vänligt sätt, då det framstår som lite barnsligt.

One man band-traditionen är för övrigt förhållandevis vanlig inom black metal-kulturen. Musiker som Burzum och Xasthur har gjort sig kända för att inte förlita sig på hjälp utifrån. Men black metal-musiken är inte bara känd för sin skramliga musik och introverta hållning – den är också berömd för mord, satanism och vit makt-retorik. Just därför kan den New York-baserade konstnären Chris Lloyds utställning ”N***** in Gothenburg” som visas på NSFW te sig lite märklig för den som inte har koll på genrens eklektiska bredd. Han spräcker hål på myten om att alla mörkhyade personer föredrar hiphop och R&B.

Den coola postpunkstjärnan Siouxsie Sioux har också avbildats i en eterisk målning där hon framstår som en ny Jesus.

Utställningen kan liknas vid ett rum fullt av skrynkliga idolplanscher. I Lloyds målningar blir en medlem i bandet Mayhem inte så farlig, eftersom han håller i en pokémon-figur. Den coola postpunkstjärnan Siouxsie Sioux har också avbildats i en eterisk målning där hon framstår som en ny Jesus.

ANNONS

Lloyd målar ofta direkt på obehandlad duk och det skimrande resultatet är inte nihilistiskt utan snarare hoppingivande. Målningarna tycks säga: ”Jag må vara en outsider, men jag visar även att historien är förändringsbar”. Verken både hyllar och ifrågasätter subkulturer som vill ge sken av att vara edgy, men i realiteten ofta är trångsynta.

En känsla av att historieskrivningen är modifierbar uppstår likaså i mötet med den norska konstnären Andreas Meinichs tunga gobelänger på Nevven. På sommaren brukar han cykla runt och tälta. Han tar då bisarra bilder av stenblock som ser ut som troll eller träskulpturer som är gjorda av egensinniga konstnärer som kan jämföras med Döderhultarn. Dessa motiv har sedan hamnat på de digitalt vävda textilier som nu har placerats labyrintiskt i galleriet. Skrymslen uppstår, ett slags smultronställen.

Det är välgjort och skevt – jag blir glad. Den groteska allmogeestetiken vävs in i dessa grovkorniga mattor vars fransar kan liknas vid hoptrasslade kablar. En turistreklam för missanpassade.

Världen är iskall men det är inte allt. Jag vill citera den sliskiga sångaren Leonard Cohen: ”There is a crack in everything – that’s how the light gets in”. Intressant konst är alltid ofullkomlig. Dessa tre utställningar påminner mig om detta.

Läs mer i GP Kultur:

ANNONS

LÄS MER:Recension: Carrie Mae Weems på Hasselblad center

LÄS MER:Recension: Tomas Lundgren på Cora Hillebrand

LÄS MER:Recension: "Stilla liv” på Svenska Institutet i Paris

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS