Recension: ”Afterburn” på Göteborgs konstförening

Frottéhanddukar i omklädningsrum, svettpölar på golvet, bollar som studsar runt träningspass efter träningspass. På Göteborgs konstförening kliver man in i sportens hårda värld. Men i galleriets dubbelutställning angriper två konstnärer den där hårdheten och tolkar den istället på ett mjukare och mer humoristiskt vis.

Lotta Grimborg synar nätet som motiv i sina textila tavlor. Med ljusa färger broderar hon nät efter nät som byggs upp av tunna pärlband. I ”Koordination” plockar hon fram skörhet och flyktighet i motivet, samtidigt som de tusentals glaspärlorna medför en fysisk tyngd till konstverket.

Hon har även fastnat för den ständiga rörelse som bor i sportens värld. Spåren en boll lämnar i nät, hur näten kan trasas sönder, eller som i frotté-tavlorna ”Göra vågen” och ”Från känsla till rörelse” där hon försöker kapsla in dessa abstrakta, snabba formationer som ryms i bollsport.

Linda Ottosson arbetar som kontrast i glänsande metall. I hennes skulpturer förvrängs den sportsliga estetiken. Skulpturerna ”Kläm dunk” och ”Squeeze ball” består av bollar som fångats i tryckpressar – för att analyseras eller förgöras? Ett pågående experiment.

Penisar med golfbollar som ollon kastar sig fram från väggen, glänsande, nästan frestande, men samtidigt också uthängda.

Skulpturerna ”Egg ball” är i stället bollar som smälter ut till stora metalliska vattenpölar, som om de punkterats på kraft och glider i väg från sig själva.

Men allra bäst synar hon det traditionella och maskulina i sport genom skulpturserien ”Double bogey wogey – See you at Mar-a-Lago” där penisar med golfbollar som ollon kastar sig fram från väggen, glänsande, nästan frestande, men samtidigt också uthängda.

Vid beröring svajar de till. En kommentar till de många politiska möten som sker i stängda, mansdominerade sportrum; golfbanor, bastuklubbar, tennishallen, etc.

Det ryms mycket kontraster i utställningen, dels mellan konstnärernas materialval, dels mellan den gemenskap som byggs upp i lagsport – och utanförskapen som uppstår om man inte är bra nog.

Framförallt är det nötandet, det repetitiva övandet för att bli bra på det man gör som blir tydligt i utställningen. Inom sport liksom konst är den konstanta träningen aktiv.

Grimborg och Ottosson arbetar ju båda i material som kräver tålamod, hantverksskicklighet och just mängder av träning. Något som knyter an till utställningens titel ”Afterburn”, ordet för kroppens fortsatta förbränning efter träning.

Det här är ett fint möte mellan två konstnärer med helt olika uttryck som båda angriper det sportsliga rummet med konsten som sin gren.

Text

Karin Frid

Följ