Det är inte så konstigt att dagens ungdom är mindre tolerant mot hbtq-personer. Internet kryllar av influerare som hetsar mot transpersoner och Sverige har två riksdagspartier som använder samma attityder som valstrategi.
Ebba Busch, vars politiska gärning är mer mediestrategi än sakpolitik, har nu genom ett öppet brev på X bjudit in Magdalena Andersson till ett samtal på internationella kvinnodagen om ”vad det innebär att vara kvinna”.
Eller, med andra ord, om det är ett samhällsproblem att transkvinnor får respekt och erkännande. För kvinnornas skull.
Skälet är ett beslut från EU-parlamentet om vikten av att erkänna transkvinnor som kvinnor (eller hela den tekniska Brysselförklaringen: en rekommendation för ministerrådet att inför ett FN-möte framhäva sagda vikt).
Busch undrar nu om Magdalena Andersson vill att ”biologiska män” ska få fri tillgång till omklädningsrum, idrottstävlingar och badrum.
Kalla det identitetspolitik, kulturkrig, intolerans eller cynisk valstrategi. Resultatet är detsamma: transfobiska retoriska fällor utan sakpolitisk grund.
Frågan är hur Ebba Busch vill att jag ska leva istället
Om Socialdemokraternas partiledare går med på samtalet går hon med på problembeskrivningen.
Om hon kritiserar det bjuder hon in till en valdebatt om trans.
Om hon vägrar kan Kristdemokraterna utmåla sig som offer.
Oavsett har Ebba Busch ännu en gång lyckats dominera nyhetscykeln och format debatten. Att man pratar om hennes utspel är allt hon vill. Men med risk för att spela taktiken i händerna bör man ändå syna den. Retoriken är direkt tagen från tio års kampanjande av den internationella antitransrörelsen. Ansatsen är dessutom fel.
Sverige erkänner nämligen redan transkvinnor som kvinnor. 1972 blev det möjligt för transpersoner att ändra juridiskt kön. Ebba Buschs skräckscenario har alltså redan gällt i ett halvt århundrade.
Jag har som kvinna, eller som Ebba Busch skulle beskriva mig, en ”biologisk man”, i större delen av mitt vuxna liv gjort sakerna som hon varnar för. Badat, kissat och bytt om. Utbytt komplimanger med andra fulla tjejer på klubbtoan, balanserat träningsvilja med hälsohets på gymmet, talat ut med vänner när främmande män låtit en hand eller blick vandra över min kropp.
Frågan är hur Ebba Busch vill att jag ska leva istället. Ska man återkalla ändringar av juridiskt kön? Kontrollera legitimation eller kroppar utanför träningar och omklädningsrum?
Vilka andra än jag kommer behöva stå med id-kortet redo för att röra sig fritt?
Eller så har de aldrig varit för det egentligen, utan bara bidat sin tid till attityderna skiftat. Att fler unga inte tolererar hbtq-personer kanske är precis vad KD längtat efter.
Det hade inte varit så konstigt. Sverige slutade tvångssterilisera transpersoner 2013, efter att Kammarrätten dömde ut det som ett brott mot EU-rätten. RFSL behövde ta den rättsliga vägen för att Kristdemokraterna, som satt i regeringen då, förhalade ett avskaffande i flera år.
Konservativa skyller den minskade toleransen på invandrare.
När riksdagen väl skulle ta bort den då ogiltiga lagen röstade Sverigedemokraterna emot. Man kan fråga sig vilket symbolvärde de såg i en ogiltig människorättsvidrig lag som krävde att vissa människor skulle förbjudas från att föra sina gener vidare.
Det finns två partier som idag pratar om antitrans så ofta de kan.
Det är oklart om man faktiskt vinner röster på det. Men det engagerar väljare och distraherar oppositionen som inte kan bemöta argumenten utan att gå i retoriska fällor eller framstå som woke.
Därför kommer Ebba Busch prata ännu mer om ”biologiskt kön” och ställa ciskvinnor och transpersoner mot varandra.
Jag önskar att man kunde låta det vara, låta utspelen tona bort i avgrunden och ägna sig åt viktigare frågor. Arbetslöshet, säkerhet, vård och skola.
Men när partiledare antyder att din granne, som råkar vara trans, kan vara ett hot mot din trygghet, påverkar det hur folk behandlar hen.
Konservativa skyller den minskade toleransen på invandrare. Osvenska värderingar, säger de. Hbtq-fobi är trots allt bara okej om du är svensk.
Fotnot. Signe Krantz är frilansskribent, statsvetare och förbundsordförande för Transammans.
